Tre självmordsbombare gick rakt in i regeringsbyggnader och sprängde sig i staden Khost i östra Afghanistan igår.
I en annan del av östra Afghanistan gick utländska Isaf-styrkor in för att genomsöka ett hus. De blev omedelbart beskjutna. En utländsk soldat dödades.
I fredags utsattes en del av den svenska Isaf-styrkan för eldstrid i det tidigare lugna Mazar-i-Sharifområdet i norra Afghanistan. Tre talibaner sköts till döds.

Tidigare i veckan dödades bland annat 12 handelsresande afghaner av en vägbomb i det drabbade området Farah i västra Afghanistan, där amerikanska styrkor befinner sig. Bomben var troligen ämnad för utländska soldater men hemmagjorda vägbomber drabbar alla - civila, poliser och de utländska trupperna.
Så ser tillvaron ut just nu på flera håll i Afghanistan.
Juli är den hittills blodigaste månaden sedan det åtta år långa kriget inleddes efter 11 septemberdåden 2001. 65 internationella soldater har dödats, ungefär hälften amerikaner. Hur många civila afghanska liv som skördats är osäkert, men enligt en färsk rapport från organisationen The Afghanistan NGO Saftey Office, Anso, dödades flera hundra personer i juni och inget tyder på att det kommer att bli färre i juli.
Internationellt rapporteras det dagligen från Afghanistan. Men i Sverige är det förhållandevis tyst. De enda gångerna Afghanistan ger rubriker eller politiska diskussioner är när det rör den svenska Isaf-truppen.
- Det finns en stark Sverigevinkling i svenska medier. Som om journalister och redaktörer tror att läsarna inte orkar bry som om något annat. Det gör mig ganska förbannad, säger Magnus Forsberg på Afghanistankommittén i Kabul.
Mediebilden har länge varit att Afghanistan är ett land där västvärlden gick in och befriade ett folk som levde under talibanernas skräckvälde. Att demokrati och säkerhet växt sig starkt och att Afghanistan snart ska klara sig själv och alla asylsökande kan skickas tillbaka. Men verkligheten är något helt annat.

Medan USA och stora delar av västvärlden har lagt såväl ekonomisk som intellektuell kraft i Irak har de afghanska talibanerna återhämtat sig från när de besegrades av Norra alliansen och USA 2001. De har spritt sig som ett spindelnät över landet.
Magnus Forsberg på Svenska Afghanistankommittén, säger att våldsvågen startade förra året.
- Det var en eskalering i samband med förra sommaren eller redan vid det militären kallar fighting season, det vill säga när snön smälter. I samband med detta årets början av fighting season var det däremot lugnare och vi hoppades att Obamas taktik funkade. Men det som hände var att talibanerna bara dragit sig tillbaka upp i bergen eller till sina byar precis som alla andra gerillakrigare. Sen kom de fram igen och nu vi har vi istället betydligt fler händelser.

Redan under presidentvalet var Barack Obama tydlig med att Afghanistan skulle prioriteras och förstärkas med 17 000 soldater samtidigt som trupperna skulle dras ut från Irak. Han kickade senare dåvarande general McKiernan från sin position i Afghanistan och skickade istället dit general Stanley McChrystal med general David Petraeus som närmsta överordnande, båda kända från Irakkriget. Och under våren har de amerikanska och brittiska soldaterna inlett offensiver mot talibanerna i sydprovinsen Helmand, den första stora militära satsningen under president Barack Obamas ledning. Offensiverna tros vara en orsak till att så många utländska soldater dödats de senaste månaderna och man befarar nu att Afghanistan ska bli för Obama vad Irak blev för Bush. Men så långt håller den amerikanske presidenten fast vid sin strategi att utrota talibanerna.
- Den afghanska regeringen måste göra mer. Men vi måste förstå att situationen är osäker och brådskande här i Afghanistan. Jag tror att detta måste vara vårt fokus, den centrala fronten i vår kamp mot terrorismen, sa Obama till CBS efter ett besök i Afghanistan.
Kritiken har också vuxit i Storbritannien som har förlorat fler soldater i Afghanistan än under hela Irakkriget. Men precis som Obama håller premiärminister Gordon Brown fast vid att talibanerna ska bort och att det är världssamfundets ansvar.
- Det är en smältdegel av terrorism i den bergiga gränsen mellan Afghanistan och Pakistan(...).Vår strategi för att hantera denna grogrund för terrorism kommer att innebära större trygghet på gatorna i Storbritannien, sade han under ett möte med Afghanistans president Hamid Karzai i april.

Inte bara de amerikanska och brittiska styrkorna är drabbade av det ökade våldet i Afghanistan. Under åren har de andra utländska trupperna, från cirka 50 länder och däribland de cirka 400 svenska soldaterna som ingår i fredsstyrkan Isaf, successivt fått mer riskabla uppgifter och ett hundratal har dödats. Istället för att föra fredliga samtal med klanäldstar, bygga kontaktnät och hämta underrättelseinformation understödjer de numera den afghanska polisen och militären när de är ute på operationer. De gör dem förstås mer utsatta för att hamna i eldstrider.
John Rydqvist, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, säger att det finns ytterligare några avgörande orsaker till våldsvågen; talibanernas ändrade strategi att etablera sig i Pakistan; att fler transporter görs i norr och att grupper som tidigare varit trogna Norra alliansen nu också börjat handla med vapen från grannländerna.
- Man har ganska säkra uppgifter på att Iran säljer vapen, kanske inte direkt till talibanerna men via andra som sen hamnar hos talibanerna.
Att Iran säljer vapen till talibanerna är en paradox. De har ingen historia av att stötta varandra. John Rydqvist tror att Iran gör det enbart för att störa amerikanarna och det visar vilken vikt Afghanistan har i stormaktspolitiken. Även grannländerna Ryssland, Pakistan och Indien har intressen som talar för att konflikten blir långvarig.
- De flesta grannländerna vill ha ett Afghanistan, som kanske inte är i totalt kaos men, där USA inte heller har lyckats göra det till en stabil bas. Det är alla länder som Ryssland och Iran rädda för, säger fredsforskaren Svante Cornell som är chef för Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik.
Han är kritisk till hur Europa och även Sverige har hanterat konflikten i Afghanistan.
- Uppenbarligen har återuppbyggnadsförsöken av det afghanska politiska och ekonomiska systemet inte riktigt lyckats. På det stora hela har västvärlden, Nato och USA inte satsat de resurser som behövs för att stabilisera ett land. Om man jämför med exempelvis Kosovo är det skrattretande. Det har inte varit prioriterat förrän nu när Obama kom till makten. Det är inte en bortglömd konflikt men det satsas inga resurser. Vi får se vad Obama kan göra mitt i finanskrisen, säger han.

I nuläget handlar det akut om att lugna kaoset inne i Afghanistan. Samtliga av de Afghanistanexperter som Expressen talat med tror att det kommer att fortsätta eskalera fram till valet 20 augusti, vad som händer sen är omöjligt att säga men det finns risk att våldet kommer att hålla i sig.
I en intervju för tidningen Fokus säger general David Petraeus, känd från Irak och som nu ska försöka ordna situationen i Afghanistan, att det kommer att bli sämre.
- När man går in på en fiendes tillflyktsort och hemmaplan - ett område där han har sin bas, planerat attacker och byggt bilbomber med mera, då kommer han att slåss för den. Därför blir de närmaste månaderna mycket tuffa. Allteftersom vi och våra allierade startar operationer för att förbättra säkerheten kommer fienden att slå tillbaka. När vi lanserade "The Surge" i Irak försökte al-Qaidaliknande grupper återvinna sina tillflyktsorter och fristäder. Det var en tuff kamp för oss. Vi kommer se samma sak i Afghanistan.
Källor: New York Times, CBS, The Guardian, Al-Jazeera, Svenska Dagbladet, Anso, TT.