Två vetenskapsmän i olika generationer får årets Nobelpris i medicin. Engelsmannen John Gurdon, 79, gjorde sin revolutionerande upptäckt redan 1962 när han i ett grodexperiment visade att en mogen cellkärna i kroppen kan omprogrammeras till att bli en omogen då den fördes in i en äggcell.
Japanen Shinya Yamanaka, 50 - som föddes samma år Gurdon gjorde sitt klassiska experiment - upptäckte 2006 i ett experiment med möss att en hel cell kan återföras till att bli en omogen stamcell.
Deras upptäckter ger forskarna hopp om att kunna hitta nya läkemedel mot sjukdomar som alzheimer, parkinson och diabetes - och framför allt om att kunna förstå sjukdomarna bättre. Till exempel kan forskare ta hudceller från patienter med olika sjukdomar, omprogrammera dem, och undersöka hur de skiljer sig från friska individers celler.
- Vi kan återskapa sjukdomsbilden i odlade nervceller, Det är förvånande att en sjukdom som alzheimer som tar 50-60 år att utveckla i patienten kan utvecklas så snabbt i odlade celler, på bara en månad, säger Urban Lendahl, professor i genetik vid Karolinska institutet och ordförande i dess Nobelkommitté som delar ut priset.
- Vi kan inte ta ur hjärnceller från patienterna. Men i celler som odlas i laboratorier kan vi se en del av förändringarna som gör att cellerna förändras och dör. Vi kan följa och förstå sjukdomsprocessen, säger han.
Anna Larsson Wallin i Stockholm följer alla nya rön noggrant. Hennes mamma dog av alzheimer och hennes man har också fått diagnosen.
- Om man inte lyckas hitta orsaken, men ändå kan hitta någonting som gör att man slipper den här sjukdomen så är det fantastiskt, säger Anna Larsson Wallin till Expressens Johanna Ekström.
- Det är en så hemsk sjukdom så det är inte sant. Varje framsteg som är seriöst, där man har känslan av att det ligger seriös forskning bakom, är oerhört glädjande.
- Det har skrivits så mycket om alz heimer och det kommer nya fynd och nya rön hela tiden. Nu är det något som man får anta att det ligger väldigt seriös forskning bakom eftersom de får Nobelpriset, säger hon.
Urban Lendahl understryker att tack vare de båda Nobelpristagarnas upptäckter befinner sig forskarna nu i början av en fas där man förstår genetiska sjukdomar bättre och kan testa nya läkemedel. Gurdon och Yamanaka bidrar till det genom att de visat att det går att "backa" mogna celler tillbaka till omogna stamceller.
Ett mänskligt embryo utvecklas från omogna celler som kan utvecklas till alla de celler som bygger upp kroppen. Snart utvecklas de till nervceller, muskelceller, leverceller och alla andra specialiserade celltyper. Tidigare trodde man att utvecklingen från omogen till specialiserad cell bara gick i ena riktningen - men Nobelpristagarna har visat att det går att köra baklänges.
- Forskarna kan nu efter att de backat cellernas utveckling styra cellerna dit de vill. Det är som om man snabbt skulle föra en vuxen jurist tillbaka till dagis- eller BB-åldern och sedan lotsa fram honom till att i stället bli läkare. I laboratoriet går det att backa en mogen hudcell till stamcell och förvandla den till exempelvis en hjärtcell, säger Urban Lendahl.
- Det tillämpas redan för att bättre förstå vissa hjärtsjukdomar i dag. När EKG inte ser normalt ut kan man ta ut celler, utveckla dem till hjärtceller och studera varför slagfrekvensen är olika.
- Cellterapi ligger fortfarande en bit bort. Men att få fram celler som producerar insulin ligger högt på önskelistan när det gäller diabetes. Och hjärnceller som producerar dopamin hos patienter som lider av parkinson. Vi är inte där än, säger han.
Urban Lendahl påpekar att det finns vissa risker med Yamanakas metod. Forskarna är rädda för att det kan bildas tumörer när celler transplanteras. Men han säger att man har "goda förhoppningar" om att kunna komma förbi problemen.
På Stamcellscentrum vid universitetet i Lund vidareutvecklar Malin Parmar och hennes forskarlag Yamanakas teknik. I stället för med hans IPS-celler arbetar de med IN-celler, ett försök att omvandla en cell direkt till nervcell - utan att den ska behöva gå tillbaka till stamcell först.
- Fantastiskt roligt och välförtjänt att de fick priset. Jag och mina kolleger är mycket glada, vi har väntat på det länge. Det är väldigt stora upptäckter, säger docent Malin Parmar.
- Vi är inspirerade av Yamanaka. Vi använder samma teknik som han, men vi plockar ut hudceller och styr dem direkt till att bli nervceller. Det är en vidareutveckling eftersom vi inte går via stamcellsstadiet, säger hon.
Hon förklarar att hennes forskarlag, som var först i världen med att använda den här metoden för att programmera om mänskliga hudceller till nervceller, nu utvecklar tekniken ytterligare med mål att programmera om celler på plats inne i hjärnan, inte utanför kroppen. Och hon säger att IN-tekniken kan minska riskerna.
- Man tar hudceller från patienten, programmerar om dem till nervceller och transplanterar dem i hjärnan. Eftersom man undviker stamcellsteget minskar risken för tumörer, säger Malin Parmar.
- Man kan göra dopaminceller till parkinsonpatienter med den här tekniken. Och forskningsrapporter visa r att man även kan göra om hudceller till den typ av nervceller som påverkas av alzheimer.
- Försöken med IPS-celler ligger några år före. Där kan vi se de första kliniska studierna påbörjas inom något år. När det gäller IN-celler rör det sig om kanske ytterligare fem år, säger hon.
De båda Nobelpristagarna tar nyheten om belöningen med brittiskt respektive japanskt lugn. John Gurdon, som leder ett forskningsinstitut uppkallat efter honom själv vid Cambridge-universitetet, fick i går frågan hur han skulle fira. Han förklarade att han hade blivit inbjuden att ta en drink på kvällen.
- Jag avser att gå och ta den drinken, sade han till nyhetsbyrån AP.
Också Shinya Yanamaka, som är verksam vid universitetet i Kyoto, höll låg profil i går.
- Även om vi har fått det här priset har vi egentligen inte uppnått vad vi behöver göra. Jag har en djup känsla av plikt och ansvar, sade han till det japanska tv-bolaget NHK.
Yanamakas upptäckt kan också avdramatisera debatten om stamcellsforskning, som rasat och fortfarande rasar i en rad länder. Särskilt i den katolska världen och i USA.
Många kritiker anser att det är oetiskt att ta celler från embryon, i regel ägg som blivit över vid provrörsbefruktning. Kritiken har lett till restriktiv lagstiftning i flera länder och hämmat forskningen. Men Yanamakas IPS-celler ersätter nu i stor utsträckning behovet att använda celler från embryon.
Julian Savulescu, ledare för ett etiskt center vid brittiska Oxford-universitetet, jublar över årets Nobelpris i medicin.
- Det här är inte bara ett jättesteg för vetenskapen, det är ett jättesteg för mänskligheten. Yamanaka förtjänar inte bara ett Nobelpris i medicin utan också ett Nobelpris i etik, säger Julian Savulescu till media.
- Före Yamanakas genombrott, som är byggt på Gurdons arbete, kunde den här forskningen bara göras på celler från levande mänskliga embryon. Många protesterade mot att skapa embryon för forskning och kallade det för att kannibalisera människor. Yamanaka klarade att övervinna alla dessa invändningar och återuppliva forskningsfältet. Det här är lika betydelsefullt som upptäckten av antibiotika, säger han.
Professor Urban Lendahl anser att man fortfarande behöver forska på celler från embryon och att forskningen i Sverige inte påverkats negativt av den etiska debatten.
- IPS-celler är väldigt lika embryonala celltyper och de är etiskt enklare. Men det är för tidigt att säga att vi inte behöver forska på stamceller som kommer från embryon. Man måste forska på båda för att se vilka som är bäst, säger Lendahl.
- I Sverige har vi en väldigt transparent och bra lagstiftning. I USA och katolska länder har man försökt att blockera forskningen. Det har sinkat forskningen i medicinsk genetik, säger han.
Också docent Malin Parmar anser liksom de flesta forskare att det är etiskt korrekt att använda embryon.
- Debatten pågår fortfarande, men den hämmar inte forskningen i Sverige. Kolleger i Tyskland och Italien har en del svårigheter. Också i USA tidigare, säger Malin Parmar.
- Med IPS-cellerna tar man udden av debatten. Det blir mycket mindre kontroversiellt, säger hon men understryker att IPS celler inte helt kan ersätta forskning med celler från embryo.
Carl-Magnus Hake, vetenskapsredaktör på Dagens Medicin, ställer sig skeptisk till att upptäckterna som ledde till årets Nobelpris ska kunna användas i praktisk behandling under de närmaste åren. Han anser att IPS-cellerna är upphaussade.
- Det verkar vara väldigt långt tills IPS-cellerna kommer till praktisk nytta. Ännu längre än vad forskarna själva i allmänhet tror. Forskare är alltid optimistiska, de drar alltid till med klyschan att det tar 5-10 år.
- Det finns många andra upptäckter som gjort större nytta för mänskligheten men som inte fått Nobelpris än. Det här är ett renodlat forsknings-Nobelpris, säger han.
Urban Lendahl pekar på tidsaxeln och understryker att riktigt stora upptäckter tar lång tid att slå igenom.
- Yanamaka föddes samma år som Gurdon gjorde sitt klassiska experiment. Det första fyndet var så frapperande och oväntat, Det tog lång tid innan man trodde på det, säger Urban Lendahl.
- De stora upptäckterna möter motstånd. Det finns en viss tröghet i vetenskapssamfundet. Att det tar tid är ett signum för riktigt stora upptäckter, säger han.
