Det här var veckan då boken "Den motvillige monarken" av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer slog ned som en bomb.
Anklagelserna om att kungen och hans närmaste vänner i årtionden satt i system att roa sig med unga kvinnor har på bara några få dygn växt till en av de största skandaler som någonsin drabbat det svenska kungahuset.
Expressen har de senaste dagarna granskat flera av bokens centrala vittnen och deras berättelser.
I går kväll träffade Expressens reportrar Karin, i dag 48 år.
Hennes berättelse om den amorösa kräftskivan med kung Carl XVI Gustaf och hans nämaste vänner har spritts av media världen över.
Expressen intervjuade i går också Sofie, 40. Hon förekommer inte i boken "Den motvillige monarken" och hon blev inte heller kontaktad av författarna under arbetet med boken.

Men hennes berättelse bekräftar helt den bild som Karin och de övriga unga kvinnorna i boken ger av de äldre männen i kretsen kring kungen.
En bild som kungens vänner bestämt förnekat att stämmer.
- Bara lögner och förtal allting, antar jag. Jag tänker inte läsa boken ens en gång, har Utpekad. Artisten Camilla Henemark, 46, pekas i "Den motvillige monarken" ut som kungens före detta älskarinna. Foto: Christian ÖrnbergAnders "Aje" Philipson sagt till Expressen.
- Det är är definitivt förtal, säger Anders Lettström.
Men som kungen själv på sin presskonferens under den årliga älgjakten på Halle-Hunneberg i Västergötland i torsdags valde att inte dementera. Han sa bara att innehållet i boken var sådant som hände för länge sedan.
- Vi väljer att vända blad, sa kungen.
Karin, 48, lever i dag ett lugnt liv med jobb, man och barn i en av Stockholms förorter.
Hon berättar om sig själv för 20 år sedan, de sista åren på 1980-talet. Det är en helt annan person hon beskriver. Hon var drygt 25 och känd i Stockholms uteliv som en fest- och partytjej.

- Jag hade ju sett kungens kompis Christer Gustafsson på krogen rätt ofta. Fast då kände jag mer till honom som Björn Borgs och brottaren Frank Anderssons polare, säger Karin.
MILLE MARKOVIC. Den ökände torpeden hävdar att kungen och kungens vänner hade stående bord varje måndag på hans svartklubb. Foto: Sven LindwallHon och Christer Gustafsson lärde känna varandra och bytte telefonnummer.
- En dag ringde han och frågade om jag "ville följa med på en fest". Det skulle vara jätterika män, fint folk, som kom dit.
Karin var nyfiken och tackade ja. Festen hölls i en stor privatvåning på Östermalm.
- Kungens kompisar Christer Gustafsson, Aje Philipson och Anders Lettström var där. Kungen kom inte, men det är klart man kände sig lite hedrad över att bli bjuden, säger Karin.

Sofie, 40, lever ett stadgat familjeliv i dag. Hon har en fin utbildning, ett ansett yrke och eget företag. Hon har man och barn - och har inte längre kontakt med någon av de personer som hon umgicks med i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.
Festfixaren. Enligt boken är det ofta den här mannen, Christer Gustafsson, som har bjudit in kvinnorna till festerna med kungen. Foto: Cecilia Österberg / Ibl BildbyråDå var hon, under ett antal år, med i kretsen kring kungen. Hon berättar att hon varit med på fester där tjejerna börjat strippa för kungen och hans kompisar.
- Det som skrivits om hans fester är inte överdrivet, i stället tycker jag att det snarare är underdrifter, säger hon.
Sofie säger att hon var med på ett flertal fester med kungen, både på den ökände torpeden och boxaren Mille Markovics svartklubb på Kungsholmen och på privata fester som hölls i våningar på Östermalm i Stockholm.
- Kungen kunde så klart vara mer avslappnad i en våning på Östermalm än vad han var ute på klubben, säger Sofie.
Karin berättar att Christer Gustafsson ringde henne en kort tid efter privatfesten med kungens kompisar.

- Den här gången skulle det vara jättespeciellt, säger Karin.
- Christer frågade om jag inte kände några bra tjejer som kunde komma med på en intim kväll. Jag ringde min kompis Gunilla, som tog med en väninna, Annelie.
De var båda i 20-årsåldern. Karin några år äldre.
- Det framgick tydligt att det skulle vara en liten grupp människor och att kungen skulle vara med där. Vi skulle äta kräftor. Jag tyckte det var lite konstigt eftersom det var sent på året, säger Karin.

Många kvinnor har berättat samma historia om kungens festliv. I skandalboken som alla nu talar om, men också för Expressen. I samtal med Expressen har flera kvinnor som är med i boken och som Expressen själv kontaktat berättat samma sak. Uppgifterna är samstämmiga, ofta bekräftade av flera förstahandskällor. Alla vittnar om ett festliv som hade kunnat utsätta Sveriges statschef för utpressningsrisker.
Karin berättar hur hon och de två andra tjejerna blev upphämtade av en mörk limousine.
- Christer Gustafsson åkte med oss. Vi satt och diskuterade med honom hur vi skulle titulera kungen när vi kom fram. Jag var lite nervös. Tänkte att det kommer att hoppa grodor ur munnen på mig, eller fula ord. Hur hälsar man? "Hej Kungen"? "Goddag ers majestät"?

Karin säger att de hade det rätt roligt i bilen.
- Vi kom på helt galna saker som vi absolut inte fick säga. Christer sa satt vi skulle säga "Kungen". "Det tycker han om", sa han.
- Men det blev alla möjliga andra namn den kvällen. Och det tyckte han var jätteroligt, säger Karin.
Ingen berättade för de tre unga tjejerna vart de skulle, eller vem som ägde stugan limousinen till sist stannade utanför.
- Jag har hela tiden trott att det var kungens egen. Men det var nog bara något som jag tog för givet, säger Karin.

Expressens granskning visar att kungen och kvinnorna i själva verket festade i ett hus som ägs av en släkting till en av Sveriges mest kända politiker.
Karin har inget minne av att hon såg några livvakter.
- Jag tyckte att det var lite konstigt. Jag trodde att det skulle stå såna där som man sett på TV, i fina kostymer och med hörsnäcka, säger hon.
Liksom de andra tjejerna som bjöds in till festerna var Sofie i 20-års åldern.
- Det var i det läget som jag tappade tron på vår svenska kung, säger hon.
Sofie beskriver det som att männen "shoppade tjejsällskap" på de här middagarna. Att tjejerna var ägodelar som de använde för att roa sig.
- Det var som en tjejindustri nästan, säger Sofie.
Hon beskriver hur männen var manipulativa, att de fick tjejerna att tro att de var speciella.
- Jag kände till exempel aldrig att jag blev medbjuden på samma sätt som de andra tjejerna. Men jag tror att det var så det var, att de var duktiga på att få oss att känna oss speciella, säger Sofie.

Hon säger att hon aldrig var intim med någon av kungavännerna.
- Jag var nog inte så där jätterolig i deras ögon. Jag var ganska moralisk. Visst såg jag att det strippades men då satt jag påklädd med männen. Det var inte min grej att ta av mig kläderna.
Karin ritar snabbt upp en skiss över jaktstugan i anteckningsblocket, rum för rum.
- En hall som ett "T", här ett sovrum som jag kan återkomma till. Här i andra änden av hallen stod en fin guldspegel.
Stämningen var lite tryckt i början, enligt Karin.
- Vi visste inte riktigt vad vi skulle säga. Men sen vi satte vi oss och åt. Jag minns bara att vi åt kräftor, jag tyckte det var så himla gott. Redan när vi satte oss till bords var det fullt ös på nubbandet. Så stämningen blev ju hög väldigt snabbt. Det var väldigt mycket alkohol.

Karin säger att de var så få runt bordet att hon fortfarande i dag kan säga exakt vilka som satt var. Fyra kvinnor, varav tre var väldigt mycket yngre än männen. Kungen och några få av hans närmaste vänner.
- Jag satt på kungens vänstra sida och min kompis Gunilla satt på den andra. Kungens adjutant satt bredvid Gunilla och skalade kräftor och gjorde fina små smörgåsar med kräftstjärtar åt kungen. Vi tyckte att det var väldigt fjantigt, säger Karin.
Hon säger att hon råkade ta upp en av mackorna och tog en tugga på den.
- Då tittade kungen på mig och sa: "Det där var faktiskt min", säger Karin.
Fast ingen blev sur. Hon beskriver det som nästan en förlösande grej.
- Sen kom den här berömda nubbeleken.
En munfull snaps gick från mun till mun runt bordet.
- Jag minns inte vem som föreslog det. Jag tror att det var nån av oss tjejer. Jag som har bacillskräck tyckte det var jätteäckligt. Men jag var full. Fast kungen verkade tycka att det var nästan lika äckligt som jag.

Karin säger att hon inte har någonting emot att berätta vad som hände under kvällen.
- Jag har faktiskt egentligen längtat efter att göra det. Det är aldrig någon som trott mig när jag försökt berätta det förut.
Sofie säger att det aldrig fanns något tvång att ställa upp på att strippa för männen - men att det var en speciell stämning som påverkade flera av de andra unga kvinnorna.
- Tjejerna triggades att visa mycket av sig själva. Ju mer de visade desto mer unika trodde de sig bli i männens ögon, säger Sofie.
Hon tar avstånd från allt det som hände på festerna:
- Det är manipulativt, det som hände. Om man nu är 40, 50 eller 60 år och använder hela sin livserfarenhet för att manipulera de här 20-åriga tjejerna att töja på sina egna, personliga gränser. Jag tycker det är osmakligt, säger hon.

På de fester hon var med på fanns inga inhyrda strippor - utan det var de inbjudna tjejerna som tog av sig kläderna.
- Det var vanliga tjejer som du och jag som kände att stämningen blev sådan att de ville glädja de här männen. De töjde på gränserna, för de ville göra männen glada, säger Sofie.
Hon är mycket noga med att hon inte på något sätt vill döma kvinnorna som strippade.
- Jag vet att det inte var tjejer som hoppade i säng till höger och vänster. Men av någon anledning blev det så att de gjorde det här.
Enligt Karin var det den tredje av de unga tjejerna, Annelie, som började dansa och ta av sig kläderna efter middagen.
- Vi shakade lite allihop i vardagsrummet. Lite så där som man dansade på 80-talet. Men sen tog vi nog av oss en del kläder alla tre.
Det fanns bara en liten enkelsäng där inne.

- Det var väldigt spartanskt inrett.
Karin säger att hon hade druckit för mycket och att hon efter en stund bara ville därifrån. Hon säger att hon ringde sin pojkvän från ett intilliggande rum.
- Då sa den lite äldre kvinnan att hon skulle köra hem mig. Hon hade en liten bullig bil, en Bubbla kanske.
- Jag bara grinade. Hon sa att jag skulle glömma bort kvällen, att jag skulle förtränga vad jag varit med om.
Men Karins berättelse bekräftas i boken "Den motvillige monarken" i långa intervjuer.
- Jag förstår än i dag inte att han vågade vara där med så unga tjejer. Och att de andra tillät det tyckte jag var himla märkligt.
Karin säger att hon en tid senare blev bjuden att följa med kungens kompisar till Gotland för ett par dygns festande på en båt som ägdes av Aje Philipson.
- Kungen var inte med på den resan. Men det var väldigt många unga tjejer med, säger hon.

Därefter, säger Karin, blev hon medbjuden på en av de så kallade "kärleksresorna" till Åre. Väninnan Gunilla var med och flera andra yngre tjejer.
- Kungen var där. Vi åkte skoter på fjället. Jag minns speciellt en lite äldre och finare kvinna som var helt fel klädd. Jag värmde hennes fötter innanför min jacka när vi var ute på skoterfärd. Alla var irriterade för att hon sinkade alla för att hon frös så mycket.
Karin berättar hur en av kungens kompisar i poolen på hotellet satte på sig hennes chockrosa baddräkt med Betty Boop på bröstet.
- Han fick inte rum i den riktigt, säger hon.
Sofie stod lite vid sidan av under festerna. Hon tycker själv att hon fick en ganska bra överblick av hur männen behandlade de kvinnor som de inledde relationer med.
- Jag tror att flera av kvinnorna hade en uppriktig tro att männen älskade dem och att de skulle skiljas från sina fruar. Flera av männen lattjade med kärlekens begrepp för att få det de ville. Och jag ska poängtera att det inte var blåsta brudar som de lurade. Det är intelligenta kvinnor som det handlat om, som trott att de varit speciella, och som fått sina hjärtan krossade, säger Sofie.

De kvinnor som blev för efterhängsna och för känslomässigt involverade uteslöts ganska snabbt ur gemenskapen, enligt Sofie.
- När en tjej som fått vara med på festligheterna började bli ledsen för att hon blivit kär i någon av männen, då blev hon mer en belastning än en tillgång. Och då avpolletterades hon, säger hon.
Att inget av kungagängets vilda leverne kommit ut tidigare är hon förvånad över.
- Det var ju inte bara den inre kretsen som var med på festerna, ibland kunde det vara 30- 40 herrar. De var egentligen inte särskilt diskreta men de måste ha kunnat förlita sig på att alla höll tyst och att ingen skulle skriva om det, det var som en osynlig lag, säger Sofie.
Karin säger att hon bjöds in till sammanlagt sju eller åtta fester med kungens kompisgäng, bland annat ett togaparty i en våning på Östermalm i Stockholm.
- Det var en väldig stor våning. Alla skulle ha ett lakan på sig, men jag och mina kompisar vägrade. Vi tyckte att vi blev fula i dem, skrattar hon.

- Fast två livvakter från Säpo satt i ett litet rum bakom köket. De hade svarta kostymer, men de var tvungna att ha på sig lakan över dem. De såg helt förnedrade ut och jag minns att vi fick ett hysteriskt skrattanfall, säger Karin.
Hon beskriver en soffa i vardagsrummet som nästan såg ut som en kungatron.
- Väldigt snidad med guld på. Man rymdes kanske tre i den om man klämde ner sig. Där satt kungen och han hade en hel drös tjejer som klängde runt honom.
Karin säger att hon aldrig hört talas om de så kallade "kaffeflickorna", kvinnor som bjöds in för att underhålla kungens och hans vänner efter en bättre middag.
- Vi blev alltid bjudna på middagarna när vi var med.
Karin säger att hon efter hand började reagera på vad hon såg:
- Vi fattade ju att det var sjukt att kungen var runt på en massa fester.

- Jag vet att jag tänkte att det var skitkonstigt. Man var ändå så himla mycket yngre. Det var som att vi var jämnåriga med hans dotter nästan.
Sofie säger att hon tycker att det är bra att allt fler kvinnor nu vågat träda fram och berätta om kungagänget. Det hon läst i tidningarna hittills har stämt överens med hur hon upplevde att kungen och hans vänner var på den tiden.
- Jag är glad att de här tjejerna trätt fram. De ska ha heder för det, säger hon.
- Det är en störning de har. Jag pratar inte bara om kungen, utan hela det här gänget. Vuxna män som kan kontrollera unga tjejer och som gör det systematiskt på det här sättet, säger Sofie.
Hon brukar inte berätta om sina upplevelser med kungen. När Expressen ringer upp henne tvekar hon ändå inte att berätta.
- Det är svårt som kvinna i Sverige att säga att "jag tycker att vi har en bra kung", säger Sofie.

Hon är positiv till den debatt som nu blossat upp. Ändå vill hon inte gå ut med sitt namn eller ställa upp på bild.
- Det här är ingenting som jag är stolt över eller går och skryter om bland vänner och bekanta. Det håller man för sig själv. Jag kan tänka mig att det är samma sak för de andra tjejerna, säger Sofie.
Den sista festen Karin deltog i hölls 1990 på Mille Markovics svartklubb "Club Power" på Kungsholmen i centrala Stockholm.
Det började som det brukade med långbord och middag, men urtartade snabbt.
- Det hade kommit in en helt annan sorts tjejer. Det var porrigt och billigt, pushup-bh som tryckte upp allt. Platådojor. Jag kände att jag inte ville vara med längre, säger Karin.
Millle Markovic har själv berättat i intervjuer att han tog "professionella" tjejer från sina strippklubbar till kungakompisarnas fester på "Club Power".
- Folk skulle bara veta, säger Karin.

Hon säger att hon tänkt tanken många gånger att hon skulle berätta för någon tidning vad hon varit med om.
- Men samtidigt har jag tänkt att "Vem skulle tro på oss?" Vi har ju inga bildbevis. Jag är förvånad över att tidningarna vågar skriva om det nu.
Karin säger att hon aldrig fick några pengar för att komma på kungakompisarnas fester.
- Aldrig någonsin. Men det var fin mat och det var goda viner och allt var ju gratis. Så på så sätt fick vi väl betalt. Det var ju inte så att vi hade pengar och kunde äta så fint normalt. Det är klart att det var jättelyxigt för oss.
Sofie säger att hon själv aldrig lockades att ställa upp på striptease för kungen och hans vänner. Ändå vill hon inte skylta med att hon var en av kvinnorna som var med på de här festerna.
- Nu efteråt funderar jag ju på vad jag egentligen gjorde där. Vi var ju inte likasinnade, vi hade inte lika värderingar, man delade ingenting egentligen. Och jag tror att många tjejer har känt likadant efteråt. Att det här var bara någonting dumt och ytligt, det hade man kunnat vara utan, säger Sofie.

Nyfikenhet och lockelsen av att få se mer av kungen blev kanske ändå det som gjorde att hon, och andra unga kvinnor, ändå gick på festerna med de äldre männen.
Karin säger att kungens egen festfixare Christer Gustafsson blev rasande på henne när hon plötsligt slutade tacka ja till inbjudningarna.
- Han ringde och tjatade och tjatade. Han tyckte att jag svek honom. Men jag bröt helt med där livet. Jag började på ett ordentligt jobb. Jag började ett annat liv, säger Karin.
Karin säger att hon såg Elisabeth Tarras- Wahlberg i TV häromkvällen när hovets förra presschef dömde ut alla de anonyma kvinnor som nu vittnar om kungakompisarna.
Karin säger att hon skulle vilja träffa henne.
- Jag skulle så gärna vilja gå fram till henne och presentera mig och säga "Hej, jag heter Karin, jag är en av dem som du påstår inte har sett eller hört någonting eller varit med om någonting. Jag skulle vilja tala om för dig att det har jag."

Fotnot: Sofie, Karin, Gunilla och Annelie heter i verkligheten något annat.