Demonstranten Mekdes gör sitt bästa för att fånga uppmärksamheten hos den sorglösa folkmassa som rör sig kring Mynttorget i den starka höstsolen.
- Antiterrorlagen i Etiopien ­strider mot mänskliga rättigheter. Meles Zenawi använder den för att kunna sitta kvar vid makten.
De människor Mekdes och ett ­femtiotal andra politiskt aktiva exiletiopier demonstrerar för har berövats den känsla av frisk luft som de förbipasserade stockholmarna njuter av i eftermiddag. De sitter fängslade för att de uttryckt sina åsikter, granskat makten, sagt ifrån. Bland dem finns sedan tre månader de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye.
Deras resa till en orolig etiopisk provins - där de för en artikel avsedd för tidningen Filter skulle granska människo­rättsbrott - slutade i fångenskap. De står nu anklagade för brott mot den terroristlag som enligt demonstranterna bara är regimens förevändning för att tysta all kritik. Rättegången hålls den 18 oktober i den etiopiska huvudstaden Addis Abeba.

Allt började i flyktinglägret i Dadaab, i norra Kenya. För två år sedan var Johan Persson där tillsammans med reportern Anna Roxvall för att tala med flyktingar från inbördeskriget i det närliggande Somalia. Men några av de mest fasansfulla historierna hade ett annat ursprung. Människor som flytt ett område som kallas Ogaden, och tillhör Etiopien även om befolkningen är etniskt somalisk, visade upp stympade lemmar, hade halsarna märkta av stålsnaror, och berättade om våldtäkter och tortyr.
- Vi började kolla vad som egentligen hände inne i Ogaden och fick reda på att de stänger ut både journalister och hjälporganisationer från området, så att ingen riktigt vet vad som pågår. Då började vi genast undersöka hur man kunde ta sig in i alla fall. Det är så man funkar som journalist, säger Anna Roxvall.
När resan, efter år av research, väl gick av stapeln i somras hade Anna Roxvall inte möjlighet att följa med. Hennes ständiga kompanjon Johan Persson fick i stället sällskap av Martin Schibbye, som delar frilanskontor med dem båda i Stockholm.

Ogaden är sedan länge omstritt. Etiopien anklagas för att begå massiva människorättsbrott mot den somaliska lokalbefolkningen, bland annat i syfte att skydda den oljeproduktion som pågår i området från angrepp. Det är Ogadens nationella befrielsefront, ONLF, som står för det ­väpnade motståndet mot vad man upplever vara en etiopisk ockupation. Att ta sig in i Ogaden är knappast möjligt utan hjälp från ONLF. Persson och Schibbye slog därför följe med gerillan, på andra sidan om den somaliska gränsen, för att kunna göra den förbjudna inresan till Ogaden.
De blev kvar i Somalia i veckor, eftersom ett flertal försök att korsa gränsen misslyckades, berättar Anna Roxvall. I slutet av juni ringde Martin Schibbye, från en bil som färdades genom öknen i över 100 kilometer i timmen, och berättade att han och Johan jagades av en bil. "Det är möjligt att vi blivit gripna om du inte hör något mer från oss", sa han. Farhågorna besannades inte den gången. De ringde Roxvall en stund senare och sa att de hade klarat sig. Men några dagar senare hörde hon inget mer. Snart fick hon och övriga Sverige reda på att Johan Persson och Martin Schibbye hade tillfångatagits.
Sedan dess har Utrikesdepartementet arbetat för att frige svenskarna under diskreta former.
Det ligger i sakens natur att ingen vet vad den så kallade tysta diplomatin har bestått i. Men det står i alla fall klart att utrikesförvaltningen inte verkar lyckas få ut svenskarna i tid.
Enligt den norska professorn och Etiopienexperten Kjetil Tronvoll var deras bästa chans att friges innan rättsprocessen hade börjat på allvar, eftersom Etiopien - som åtminstone låtsas vara en rättsstat - aldrig skulle avbryta en rättegång genom politiska order. Nu talar allt för att rättegången, där journalisterna riskerar fängelse i uppemot 20 år, verkligen blir av. Enligt TV4 Nyheterna, som tagit del av åtalet, anklagas Persson och Schibbye för att ha försökt spionera på oljeanläggningar och med journalistiken som täckmantel ­planera terrordåd.

I brist på framgångar i UD:s arbete har kampen för Persson och Schibbye trappats upp på andra håll. Journalistförbundet och Reportrar utan gränser samlar in pengar till de fängslade ­kollegorna och publicerade nyligen också ett upprop där regeringen, UD och samtliga riksdagsledamöter uppmanades att använda alla tänkbara medel för att befria Persson och Schibbye.
Ett antal journalister planerar också att genomföra en aktion vid Kronoberghäktet i nästa vecka. Genom att begära att bli gripna ska de visa sin solidaritet med sina fängslade kollegor. Initiativtagaren Johan Wirfält har som chefredaktör för tidningen Rodeo publicerat Johan Perssons reportage från tidigare resor.
- Vi känner att UD tyvärr inte tar det ansvar de borde. Därför blir det upp till medborgarna att bedriva opinion för Perssons och Schibbyes räkning, ­precis som för Dawit Isaak. Det vi vill fästa ögonen på är att alla journalister någonstans befinner sig i samma båt, säger Johan Wirfält.

Kritiken mot regeringens ­hantering av situationen har varit hård allt­sedan Carl Bildt kommenterade gripandet genom att påpeka att UD avråder från resor till området.
Journalisten Kerstin Lundell har skrivit boken "Affärer i blod och olja", som handlar om före­taget Lundin Petroleum, där Carl Bildt tidigare satt i styrelsen.
Martin Schibbye hänvisade till Lundells bok när han i ett brev till en tidigare klasskamrat på Journalisthögskolan JMK förklarade vad han och Johan Perssons hade för ärende i Ogaden.
Referensen syftade på Lundin Petroleums verksamhet i provinsen, som utrikesminister Carl Bildt som styrelseledamot i företaget medverkade till att etablera.
Oljebolagen som är aktiva i Ogaden anklagas för att indirekt medverka till folkfördrivning, mord och tortyr. Den här kopplingen skadar Bildts trovärdighet i arbetet för att frige de svenska journalisterna, menar bland andra Kerstin Lundell.
- Etiopiens regering har ­ förhandlat med Bildt om Lundins verksamhet i Ogaden. De kan veta saker som Carl Bildt inte tycker det är kul att någon vet överhuvudtaget. Han borde vara höjd över varje misstanke, men efter att ha deltagit i diskussionerna för Lundin Petroleum är Bildt komprometterad. Risken finns att Etiopiens regim har hållhakar på honom, säger hon.

Kjetil Tronvoll tycker däremot att det är "långsökt" att tro att Bildts koppling till Lundin Petroleum skulle ha någon inverkan på hans engagemang.
- Jag är ingen anhängare av konspirationsteorier, och jag tycker att det ­verkar väldigt långsökt. Jag tror att han vill lösa detta på bästa möjliga sätt oavsett hans tidigare position i Lundins ­styrelse, säger han.
Alldeles oavsett Carl Bildts historia har Sverige en svag förhandlingsposition i förhållande Etiopien, menar ­Kjetil Tronvoll. Den svenska regeringen har riktat hård kritik mot demokratiutvecklingen i landet, vilket förargat regimen i Addis Abeba.
Det innebär enligt ­Tronvoll att det inte nödvändigtvis är den svenska diplomatin som har störst chanser att få Johan Persson och Martin Shibbye frisläppta. Bland annat Reportrar utan gränser har vädjat till regeringen att be om amerikansk hjälp.
Kjetil Tronvoll tror att det kan vara en av de mest framkomliga vägarna, efter den fällande dom han förväntar sig i rättegången.
- Den troligaste utgången är en ­fällande dom med allvarliga straff, ­kanske 15 till 20 år. Därefter följer en fas där förhandlingar kommer att pågå om att få en benådning och ett frisläppande. Jag tror att USA är ett relevant spår. Är det något amerikansk utrikesförvaltning slåss för så är det yttrandefrihet. USA har dessutom goda kontakter, säger han.
Tills vidare befinner sig Johan Persson och Martin Schibbye i Kalityfängelset i Addis Abeba, där de sover på betong golv. Allt för att de sökte sanningen.
- Det är två ganska ovanliga journalister, säger Anna Roxvall om sina vänner och kollegor. De nöjer sig inte om någon säger att man inte får göra någonting.