Inom kort skickas en sondraket upp från Esrange Space Center utanför Kiruna med fem avancerade experiment ombord.
Ett par av dem handlar just om blodproppar och människans immunsystem.
Varför experiment i rymden?
Jo, eftersom gravitationen påverkar allt på jorden är det viktigt att studera hur olika processer sker i tyngdlöshet. Vad händer med gaser, vätskor, fasta material och biologiska?
Svaren har hjälpt forskningen på många fält, inte minst i läkemedelsindustrin. Exempelvis har bättre behandling av diabetes blivit möjlig tack vare kristaller som skapats i tyngdlöshet av Nasa och industrin i samarbete.

Ett annat område är materialteknik. Tyngdlöshet ger en homogen struktur, vilket kan leda till framtida jordisk tillverkning av lätta, starka, och stötupptagande komponenter, efterfrågade bland annat av bilindustrin.
Ett experiment ombord berör just materialvetenskap. Med hjälp av röntgen-fotografering studeras stelningsprocessen hos metallegeringar i tyngdlöst tillstånd.
Det har tagit närmare tre år att konstruera all apparatur och förbereda uppskjutningen från rymdbasen Esrange. Mesta jobbet med experimenten har gjorts av ett gäng hängivna ingenjörer på Swedish Space Corporation (SSC) i Solna.
- Allt har konstruerats och tagits fram av oss, säger projektledaren Gunnar Florin, som jobbat på SSC (tidigare Rymdbolaget) i 27 år.
Det svenskledda projektet finansieras av den europeiska rymdorganisationen Esa. Prislappen är ungefär 100 miljoner kronor. Ytterligare fyra länder är inblandade: Italien, Belgien, Holland och Tyskland.

Första möjliga uppskjutningsdag är den 9 februari, men något exakt datum går inte att säga i förväg. Det ska nämligen helst vara vindstilla när raketen dånar i väg. Lite vind kan också accepteras, men kastvindar är teknikernas mardröm. Då riskerar hela projektet att misslyckas.
- Den ovanligt varma vintern skapade dessutom ett oväntat problem, berättar Anne Ytterskog, informationsansvarig på SSC. Uppskjutningen var ursprungligen planerad redan till slutet av november 2011, men det krävde att sjöar och vattendrag kring Esrange var isbelagda. Forskarna vill av förklarliga skäl inte att deras dyrbara last - som landar med fallskärm - ska hamna på sjöbotten.
Expressen var enda tidning på plats när de sista kontrollerna och monteringarna skedde i en hangarliknande byggnad i Kista utanför Stockholm.
Ett tiotal mycket fokuserade tekniker i vita rockar svärmade runt den fem meter långa raketdelen som hyser experimenten. Några dagar senare fraktades ekipaget till Kiruna.
- Vi har gjort väldigt många tester, dels varje experiment för sig, dels alla sammantagna, berättar Gunnar Florin. Så gott det går försöker vi efterlikna en uppskjutning. Det handlar mycket om vibrationer. Grejerna får inte skaka sönder. Vi har ju bara en chans. Det går inte att ta in något för reparation.
Experimenten ska tåla tuffa g-krafter också. 13 G blir det som mest, att jämföra med uppskjutningen av rymdfärjan som inte innebar värre än drygt tre. Men där var det människor ombord.

En sondraket kan liknas vid en väldig fyrverkeripjäs. Den nu aktuella modellen kommer från Brasilien, kallas Maser och drivs av krut. Maser är den näst största raketen som skjuts upp från Esrange. Värstingen heter Maxus och är fem meter längre.
Båda når långt ut i rymden, men ingen av dem har kapacitet att gå in i omloppsbana runt jorden.
Sedan 1987 har elva Maser skjutits upp från Esrange. Den senaste brakade upp mot himlen den 16 maj 2008.
Maser är en tvåstegsraket med en maxfart på 2 km/sek (mer än dubbelt så snabbt som en gevärskula). Det låter imponerande, men för att bli en satellit hade den behövt nästan fyra gånger högre hastighet.
Uppsändningen av Maser 12 blir ett kort, men häftigt skådespel. Maser skjuts upp inifrån en byggnad, det så kallade klocktornet. Cirka hundra personer kommer att vara på plats på Esrange Space Center den stora dagen: industrifolk, forskare, tekniker, SSC-anställda från Solna och Esrange och Esa-representanter. På behörigt avstånd från raketen.
45 minuter innan Maser sänds i väg lyfter en helikopter från Esrange för att bli redo att plocka upp nyttolasten när den landat.

Första raketsteget brinner i 15 sekunder, det andra i 29. När motorerna slocknar har de förbrukat sammanlagt 1 562 kilo krut. Raketen syns då inte längre från marken, men två yttre kameror på Maser visar hela tiden vad som händer.
Den har nu nått en höjd av cirka 70 kilometer. Raketen fortsätter av bara farten till 258 kilometer ovan jord innan den vänder och nyttolasten på sammanlagt 389 kilo mjuklandar med hjälp av fallskärm.
- Tyngdlösheten varar i sex och en halv minut, säger Florin.
För en lekman låter det inte mycket, men tiden ska räcka för alla fem experimenten. Jag frågar om det inte vore bättre att använda sig av den internationella rymdstationen ISS som ju snurrar runt jorden år efter år med astronauter och kosmonauter ombord och har ständig tyngdlöshet.
- Nej, det är ingen bra tyngdlöshet på ISS. Det räcker med att en astronaut vänder sig i sömnen för att det ska påverka resultaten.

Apropå astronauter på rymdresa så drabbas de ofta av nedsatt immunförsvar. Ett dubbelexperiment på Maser, kallat Stim och Micimmun, ska ge ökade kunskaper om hur immunförsvaret fungerar och hur kroppen hanterar infektioner.
Vår egen Christer Fuglesang, som gjort två turer om sammanlagt knappt en månad, vet vad som händer med kroppen i rymden.
- Före start är besättningen i karantän en vecka, och det är mycket restriktivt vilka man får träffa. Efter landning har Nasa inga speciella regler, förutom att astronauterna är trötta och allmänt behöver återhämta sig. Det allra första som görs är att man genomgår en hälsokontroll.
- Faktum är att jag blev rejält förkyld mot slutet av den sista flygningen. Någon kollega hade trots all försiktighet fått med sig en "bug" ombord. Andra kände av det lite grand, men inte lika illa.
Det finns astronauter/kosmonauter som varit uppe i flera månader. Ju längre rymdfärd, desto större försvagning av immunförsvaret.
- Det är mer oro vid längre flygningar, bekräftar Sveriges enda astronaut.
Trots problemen har människans 50 år i rymden visat att det går att överleva och arbeta i tyngdlöst tillstånd i en isolerad miljö med stress, strålning, rymd- promenader, rubbad kosthållning och dygnsrytm.
Att på jorden försöka efterlikna effekten med minskat immunförsvar kan hjälpa patienter som lider av överdriven eller avvikande förmåga att försvara sig mot sjukdoms-alstrande bakterier.
Ytterst syftar detta svensk-europeiska rymdexperiment till att finna nya behandlingsmetoder mot immunsjukdomar som hösnuva, matallergier, ledgångsreumatism, astma och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Biomics heter ett annat av experimenten. Det ska hjälpa till att öka förståelsen för hur blodproppar bildas. Med ny kunskap blir det rimligen lättare att hitta nya metoder att förhindra hopklumpning av blod-celler och på det sättet förebygga livs-hotande tillstånd och sjukdomar.
Ombord finns konstgjorda blod-celler och simulerade blodkärl. Ett holografiskt mikroskop och en höghastighetskamera visar forskarna i realtid hur cellerna rör sig och hur de klumpar ihop sig till blodproppar.
Hoppas nu bara att uppskjutningen går som den ska. Esrange har fin statistik på det området, ytterst få misslyckanden.