Han blev medlem nummer fem. It-entreprenören Christian Engström, 48, hade varit på semester över nyår och höll på att packa upp resväskan hemma i Nacka, när han plötsligt hörde ett inslag på Kulturnyheterna på tv:n.
Ett nytt parti hade precis bildats, berättade speakern.
Det skulle heta "Piratpartiet".
- Jag visste direkt vad det handlade om. Och jag tänkte att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag inte gick med, säger Christian Engström.
Det var i januari 2006.
Han hade varit folkpartist i 20 år, och engagerat sig i frågan om mjukvarupatent. Men det var i Piratpartiet han hittade hem.
I dag är Christian Engström vice ordförande och toppkandidat till EU-parlamentsvalet 7 juni.
- De traditionella partierna är dötrista att vara med i. Man blir medlem för att man är laddad - men det slutar med att man ägnar sig åt att koka kaffe och boka möteslokaler, säger han.

Piratpartisterna har inte minst blivit kända för sina okonventionella metoder.
För några veckor sedan drog man till exempel i gång en landsomfattande valrörelse i Östersund. Men det enda syftet med turnén verkade inte vara att sprida det politiska budskapet - i alla fall inte för partiledaren Rickard Falkvinge.
"Mys gör underverk för stridsviljan och entusiasmen" skrev han på sin Facebooksida, och efterlyste "trevliga tjejer att sova hos när han åker runt till olika städer i Sverige".
- Jag behöver ingen anledning för att få vara kåt, svarade han när jag själv ringde upp honom och frågade hur hans image som seriös politiker skulle påverkas.
- Jag tror folk tänker att, jaha, han är en vanlig människa också? Vi i Piratpartiet är inte som andra politiker som sitter i en isolerad värld utan kontakt med verkligheten, fortsatte Rickard Falkvinge i telefon.
Några minuter efter att vi lagt på fick jag en uppläxning på Rickard Falkvinges egen blogg.
Där han beskrev hur en oförskämd reporter från "gammelmedia" ringt och ställt frågor om hans sexliv.
Inlägget, med rubriken "Skäms, Expressen!", fick snabbt 75 glada tillrop i kommentarsfältet.
Robert Almqvist, kommunikationsdirektör på PR-byrån Hill & Knowlton tror att många kan identifiera sig med Piratpartiets image som enkla, vanliga killar - speciellt i tider av växande politikerförakt.
- Utstrålningen att de är "riktiga" människor, och inte kategorin "kostympolitiker" ger dem trovärdighet bland deras anhängare, säger han.
- Men det är också en grupp klipska personer som kan tala och skriva bra, som har en kunskap om medierna och hur man arbetar mot dessa. De skulle kunna kallas för "internetgenerationens junilista".

Bara ett dygn efter att Pirate Bay-domen föll förra fredagen hade Piratpartiet ökat med 6000 personer till37 000 medlemmar enligt deras egna siffror.
På lördagsförmiddagen 18 april lämnade hundratals aktivister sina datorskärmar för att delta i hederliga politiska torgmöten runt om i landet.
- Det här är en gryende folkrörelse. Jag har alltid varit för fildelning och blev medryckt, säger författaren Unni Drougge, som var gästtalare på Piratpartiets manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm.
Hittills har både medierna och det politiska etablissemanget fnyst åt cyberrebellerna.
Men i veckan kom till exempel Jonas Birgersson, vd för börsbolaget Labs 2 ut som Piratpartiets första offentliga kändis. Och allt fler experter är eniga om att bilden av det oseriösa "pajaspartiet" sakta tvättats bort.
- I dag är det omöjligt att avfärda dem. Jag tror de etablerade partierna har vaknat och insett att det här inte bara är en ungdomsrevolt. säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap.
Han tycker att man kan jämföra med det nybildade Miljöpartiet i början av 80-talet.
- Piratpartiet har infört en ny dimension i politiken, precis som Miljöpartiet införde en grön dimension.
Han får medhåll av statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som tycker att det är fel att kalla Piratpartiet för missnöjes- eller enfrågeparti.
- Det som ser ut att vara en enda fråga är egentligen uttryck för en hel generations frustration. För "skärmlingarna" är det här inte någon skitfråga - det gäller en stor del av deras liv, säger han
Små rörelser, som Stödstrumporna eller Attac, blir ofta uppsugna av de stora partierna. Men Piratpartiet har stått emot.
- Sen får alla nya partier så klart dras med stollar och barnsjukdomar. Men Piratpartiet finns på kartan nu, säger Stig-Björn Ljunggren.

Enligt deras egen historieskrivning fick Piratpartiets hemsida 3 miljoner träffar de två första dygnen när den startade 1 januari 2006.
Knappt en månad senare hade grundaren Rickard Falkvinge samlat ihop de 1 500 namnunderskrifter - på vanligt papper - som krävdes av valmyndigheten.
Partiet byggdes från början upp som en klassisk gräsrotsrörelse.
Varje fråga togs upp i webbforumet, innan man gemensamt fattade ett beslut. Och om inte alla medlemmar var eniga fortsatte diskussionen.
Rickard Falkvinge myntade även den så kallade "trepiratersregeln":
"Om tre pirater är överens om att ett nytt och oprövat sätt att kampanja är bra, så innebär det automatiskt grönt ljus från högsta ort" skrev han på hemsidan:
"Kör, bara kör!"
Det visade sig snart att strategin hade sina brister.

Efter knappt ett halvår, sommaren 2006, uppstår slitningar i Piratpartiet. Flera medlemmar hoppar av, eller byter till andra småpartier, som Linda Rosings Unika partiet och Feministiskt initiativ.
Partisekreteraren Cecilia Beckroth anger exempelvis en bristande personkemi som bidragande orsak till att hon lämnar sin post, efter bara ett par månader.
"Det jag ser är ett parti där man inte kan få klarhet i vem som bär ansvar för att saker verkligen sker" skriver en annan avhoppare vid namn Marcus i partiets webbforum, strax innan riksdagsvalet 2006.
Piratpartiet gjorde därefter en rejäl brakförlust i valresultatet - och landade på 0, 6 procent av rösterna.
Den senaste veckans rekordartade medlemstillströmning hindrar inte direkt nya falanger från att uppstå.
Nyligen uppstod intern debatt om det nybildade kvinnliga nätverket "Nätstrumporna" verkligen behövdes.
Genast höjdes röster om att även starta ett seniornätverk för dem som inte hängde med i HTML-språket.
Lina Ydrefelt från Hässleholm var bara med i Piratpartiet ett par veckor innan hon hoppade av häromdagen. Nu ska hon istället ägna sig åt sitt engagemang i Miljöpartiet. Tidigare var hon även med i Fi.
- Jag är tveksam till Piratpartiet som parlamentariskt alternativ. Hur ska jag kunna lita på dem i EU när frågor om trafficking eller miljöpolitik kommer upp? Där måste de mogna först, säger hon.

Men det finns saker som talar för att sjörövarflaggan hissas efter EU-parlamentsvalet i juni.
Antalet unga svenska förstagångsväljare är exempelvis extremt många - över en halv miljon, enligt SCB.
Piratpartiets EU-kandidat Christian Engström tror dessutom att det är en fördel att brinna mycket för en enda fråga om man ska slå sig fram bland lobbyisterna i Bryssel:
- Vi har inte som ambition att bli ett fullservice-parti. Först ska vi rädda internet, sen får vi se, säger han.
Han är fortfarande förundrad över att lilla Piratpartiet har kommit så här långt. "Ett mirakel" kallar han det faktiskt. Nu gäller det bara att få medlemmarna att masa sig iväg till helt vanliga valurnor, IRL.