En av Europas skyggaste miljardärer, Hans Kristian Rausing, grips under förödmjukande omständigheter av ­Londonpolisen. I hans bil påträffas narkotika.

Strax efteråt visar det sig att hans fru Eva sedan länge legat död i parets lyxbostad i Chelsea. Kroppen är stadd i förruttnelse.

Under utredningen av döds­fallet visar det sig att hon ­kontaktat Palmegruppen och "pekat ut" en affärsman som Olof Palmes ­mördare. Den brittiska polisen meddelade sina svenska kolleger - och nu ska Palme­gruppen höra ­hennes efter­levande make.

Historierna om rikedomens för­bannelse är många, men historien om familjen Rausing är kanske en av de tydligaste. Det handlar om två bröders kamp om makten i Tetra Pak, men det handlar också om barnens kamp för att rättfärdiga sin egen omåttliga rikedom.

Mitt i natten krigsåret 1944 fick laboratorieassistenten Erik Wallenberg en snilleblixt. Han hade räknat ut lösningen på det problem som direktör Ruben ­Rausing hade beordrat ­ingenjörerna vid förpackningsföretaget Åkerlund & Rausing att lösa.

Det handlade om att hitta en billig engångsförpackning för mjölk som skulle kunna ersätta mejeriernas dyra och otympliga hantering av glasflaskor. Egentligen letade man efter en fyrkantig förpackning som kunde stå på bordet. Detta visade sig dock vara omöjligt med den tidens teknik. Men Erik Wallenberg vågade tänka annorlunda och kom i sitt sökande på en helt oväntad lösning: en trekantig förpackning.

Det geniala i Wallenbergs konstruktion var att trekantsformen skapade minimalt materialspill. När Ruben Rausing såg potentialen bestämde han sig för att det var denna förpackning man skulle satsa på.

För konsumenterna var trekanten egent­ligen en ganska usel förpackning. Den var svår att öppna och framförallt var det svårt att hälla ur den utan att spilla.

Men mejerierna gnuggade händerna när de så småningom förstod sig på förpackningen. De kunde nämligen spara stora pengar på att använda den istället för glasflaskor.

För familjen Rausing öppnade den vägen till den stora revolutionen: i och med att mjölken fylldes på under ­vätske­ytan kom den aldrig i ­kontakt med luft. Därmed gick det för första gången i historien att på ett billigt sätt förpacka steril mjölk som kunde säljas i varma länder utan kylmöjlig­heter.

Hela tredje världen låg öppen och detta är huvudnyckeln till familjen Rausings i dag enorma förmögenhet. Men det tog nästan 30 år innan man var i mål. Det var först i början på 1970-talet som intäkterna började växa enormt. Och familjens förmögenhet i samma takt.

Vägen till hundratals miljarder kantades av problem. Det var enorma finansiella problem och lika stora tekniska problem.

Men framförallt var det interna makt­strider. När tillverkningen av mjölk­förpackningar lades över i ett separat bolag - Tetra Pak - gjordes Ruben Rausings yngste so BRÖDRASTRID. Märit och Hans Rausing, med döttrarna Lisbet och Sigrid i bakgrunden, vid Gad Rausings begravning 2000. Gad Rausing hamnade i konflikt med lillebror Hans när denne utsågs till vd för Tetra Pak. Foto: Ulf Rydn Hans till vd. Äldste sonen Gad fick finna sig i att bli vice vd. Där låg en konflikt.

En annan konflikt grundade sig i att en rad nyckelmedarbetare hade fått minoritetsposter i bolaget. Bland annat hade Holger Crafoord - Rubens närmaste och absolut viktigaste med­arbetare - fått 25 procent av aktierna. Under en period var det i praktiken Crafoord som styrde bolaget när pengarna var slut och konkurs hotade. Då grundlades en maktstrid och djup ovänskap mellan Crafoord och familjen Rausing.

Tacken för att Holger Crafoord räddat företaget blev att han i praktiken - ­ genom listiga finansiella manövrer - avtvingades sina aktier.

När Crafoord i vrede lämnat företaget låg fältet öppet för att göra sig av med de andra minoritetsägarna. De löstes ut till underpris. Den siste som - under stort motstånd - sålde sina aktier var försäljningsdirektören Erik Torudd. Året var 1972 och det var det första året som Tetra Pak visade normal vinst. Året därpå fördubblades antalet sålda förpackningar från 12 till 24 miljarder förpackningar.

När det gällde företaget var det uppenbart att Gad hade svårt att finna sig i att vara underordnad Hans. Gads och Hans olika roller kom att på olika sätt prägla deras relation till varandra och gav en växande spänning, som kulminerade i att Hans sparkade ut Gads äldste son Finn ur företagen.

Händelseförloppet återspeglar Hans och Gads helt olika syn på hur företaget skulle styras. Hans hade en klart meritokratisk uppfattning, alltså att det är de dugligaste personerna som ska ha ledande poster - oavsett vad de heter i efternamn. Gad menade däremot att det var självklart att en Rausing skulle ha kommandot. Han hade ärvt Rubens uppfattning att en Rausing alltid är överlägsen andra.

De olika synsätten återspeglar sig också i hur olika Gads och Hans barn har blivit. Kusinskarorna har haft svårt att dra jämnt.

Hans barn har vuxit upp i en oväntad och kanske udda dynamik mellan den gamla sortens svensk socialdemokrati och kapitalism.

Hans Rausing och Märit Norrby möttes i Lund 1958. Hans var redan då vd för Tetra Pak medan Märit var nybakad magister i tyska och i studentkretsar känd som både aktiv och radikal socialdemokrat, präglad av sin uppväxt i Norrlands inland. Efter bara fem träffar friade Hans och Märit sade ja.

Deras förhållande sågs som så udda att i studenttidningen Lundagård skrevs kommentaren "Märit och storfinansen - det blir något det". Långt senare frågade en journalist deras yngsta dotter Sigrid var hennes stora engagemang för bland annat mänskliga rättigheter kommer ifrån, om det hade att göra just med förhållandet mellan den social­demokratiska mamman och pappan från storföretagsvärlden.

- Vad är det som driver dig?

- Märit och stor­finansen, svarade Sigrid Rausing.

- Det är du det, alltså?

- Ja, jag tror att det blev så.

Detta kan också vara en förklaring till att både Hans och barnen har reagerat väldigt starkt på att ut­målas som skattesmitare, vilket har hänt vid några tillfällen. Det första var när Tetra Pak-koncernen flyttades från Sverige. Allt skedde i tysthet och det var först när årsredovisningen för 1983 blev offentlig som ljuset gick upp för press och politiker.

I en serie operationer hade ägandet flyttats via Nederländerna till två familje­stiftelser i Liechtenstein. Huvudkontoret flyttades till schweiziska Lausanne.

Men flytten handlade egentligen inte om att undvika skatt. Den var i stället en konsekvens av att socialdemokraterna tänkte införa löntagarfonder och att företagen skulle tvingas betala till dem, inte i pengar, utan i aktier. I just Tetra Paks fall hade det lett till att på bara några år hade LO tagit över företaget.

Ett annat tillfälle var när brittiska the Guardian 2002 beskrev Hans som en skatteflykting, eftersom han utnyttjade den brittiska lag som säger att en utlänning boende i Storbritannien inte beskattas för kapitalvinster från utlandet.

Sigrid Rausing har senare sagt att hon grät och grät efter artikeln. Hennes uppfattning är att man inte ska angripa den enskilda individen, utan snarare en dålig lagstiftning.

Denna kanske något märkliga dualism mellan socialdemokrati och kapitalism tycks ha präglat Hans barns uppväxt. Det är också tydligt att barnen i familjen har haft frihet att välja sina egna karriärer.

I Sigrids fall ledde det till att hon doktorerade i socialantropologi och sedermera blev publicist. Tillsammans med sin make, den sydafrikanske journalisten Eric Abraham, grundade hon 2005 förlaget Portobello. Samma år räddade hon den krisdrabbade tidskriften Granta, en institution i brittiskt kulturliv.

Hon är dessutom mycket aktiv i väl­görenhetsorganisationen the Sigrid Rausing Trust. Organisationen satsar stora pengar på demokratisk utveckling i tredje världen. Sedan starten 1995 har organisationen delat ut 177,4 miljoner pund, eller närmare 1,9 miljarder svenska kronor.

Även äldsta dottern Lisbet har valt en intellektuell bana. Hon är vetenskapshistoriker vid Imperial College i London och har bland annat skrivet en kritikerrosad bok om Carl von Linné.

Även hon bedriver omfattande donationsverksamhet genom sin stiftelse Arcadia Fund. Mellan 2001 och 2010 delade fonden ut anslag på sammanlagt 192 miljoner dollar, eller ca 1,3 miljarder kronor. Främst har pengarna gått till olika former av humanistisk forskning och till etablerandet av så kallade Hans Rausing-professurer vid universitet runt om i världen. Det senare visar om något på nära band till fadern.

De gjorde lyxhuset till en knarkarkvart

Innan broderns och svägerskans, Hans Kristian och Eva, djupa narkotika­missbruk blev känt var det faktiskt Lisbet Rausing som skapade de första rubrikerna i syskonskaran. I juni 2002 gifte hon sig med historieprofessorn ­Peter Baldwin som undervisade vid Harvard.

På bröllopsdagen publicerade brittiska Mail on Sunday en mindre smickrande historia. Tidigare hade Lisbet varit Baldwins student och då haft ett förhållande med denne. Peter Baldwin erkände emellertid för sin fru och det utomäktenskapliga förhållandet tog slut. Några år senare möttes de igen och de återupptog sitt förhållande, men avslöjades när frun hittade kärleksmail i sin makes dator. Mailen ska ha varit av utpräglad sexuell karaktär. Skilsmässan var ett faktum och i uppgörelsen fick exfrun, Dagmar, tio miljoner kronor över tre år.

- Jag vet att det inte är hans pengar, sade Dagmar lakoniskt till tidningen och tillade att hon var maktlös inför Stor­britanniens rikaste kvinna.

Både Sigrid och Lisbet är bosatta i London, men har även stora egen­domar i Skottland. Lisbet har den förmodligen mest spektakulära egendomen, Corrour Estate på 21 000 hektar. När hon köpte marken lät hon riva det viktorianska jaktslottet och byggde i stället ett nytt gigantiskt slott med glasfronter i en form som påminner om Tetra Paks klassiska trekantsförpackning.

Det är intressant att notera att trots sina stora rikedomar och donationer håller sig båda systrarna Rausing utanför rampljuset. De syns väldigt sällan på vimmelbilder från premiärer och jetset-partyn.

Det är också tydligt att båda två har haft svårt att acceptera att de fötts till gigantiska förmögenheter, vilket de ofta har återkommit till i olika intervjuer. De uppfostrades inte heller som några blivande miljardärer. I barndoms­hemmet i Lund förekom inte några extravaganser.

Den i syskonskaran som inte har kunnat finna sig till rätta är Hans-Kristian, född 1963. Medan systrarna har haft starka drivkrafter och funnit roller som känts naturliga för dem har Hans Kristian varit mer av en sökare. Han gick ut från tvåårig social linje på Katedrals­skolan i Lund med slätstrukna betyg. En samtida elev vid skolan beskriver honom som en "person som flöt ihop med väggen" och inte gjorde några intryck.

Efter studenten läste han idéhistoria vid Lunds universitet, men hoppade av för att istället åka till Indien och "finna sig själv". Ett par år senare kom han tillbaka, fast i tungt missbruk och skickades av familjen till vård.

På behandlingshemmet träffade han sin blivande hustru, amerikanska Eva Kemeny, ett äktenskap som kanske blev ödesdigert.

Hans Kristians tunga missbruk var under lång tid en väl förborgad hemlighet inom familjen och Tetra Paks högsta ledning. När vi gjorde research inför boken "Tetra - historien om dynastin Rausing" berättade en källa att när han vid något tillfälle frågat Hans varför Hans-Kristian inte hade någon roll i företaget fick han svaret:

- Därför att han är knarkare.

Hans Kristian och Eva gifte sig 1992 och vigdes av dåvarande ärkebiskop Bertil Werkström. Tillsammans fick de fyra barn. Under tiotalet år lyckades de båda hålla sig narkotika­fria, men enligt tidigare utsago från Eva, sprack det när de skulle fira LYXHUSET. Personer nära Eva och Hana Kristian Rausing har berättat hur paret isolerade sig i två rum, som beskrivs som en knarkarkvart. Foto: Getty Images/All over pressmillennieskiftet.

Personer som har varit nära Hans Kristian och Eva har beskrivit hur de allt mer isolerade sig och fastnade i tyngre och tyngre missbruk. Till sist levde de bara i två av rummen i sitt jättehus vid Cadogan Place i prestigestadsdelen Chelsea i London. De båda rummen har beskrivits som en knarkarkvart. Sam­tidigt blev den socialt osäkre Hans Kristian allt mer beroende av sin hustru.

Deras missbruk blev offentligt känt först 2008, då säkerhetspersonal hittade narkotika i Evas handväska vid en mottagning på amerikanska ambassaden. Den sorgliga tillvaron ställdes ut till offentligt beskådande. De båda klarade sig undan med en varning denna gång.

Några månader senare var det klippt igen. Han blev förföljd av polisen efter en smitnings­olycka i Chiswick och vittnesuppgifter om en Audi som körde märkligt. När polisen kom till bostaden uppges det i vissa rapporter att polisen tvingades slå in dörren för att komma in och att Hans Kristian under tiden flydde ut genom ett fönster. Oavsett om det är sant eller ej förblev saken outredd.

Den 10 juli i år hittades alltså Eva död. Dödsfallet bedöms ha inträffat 57 dagar tidigare.

En bisarr del i historien är att Hans Kristian och Eva hela tiden har donerat stora pengar till organisationer som bekämpar narkotikamissbruk.

Ytterligare en bisarr detalj är Evas uppgifter om att Hans Kristian för henne skulle ha avslöjat vem Olof Palmes mördare är. Motivbilden skall ha varit att "den kände svenske affärsmännen" fruktade att Palmes politik skulle leda till att hans företag mer eller mindre konfiskerades.

Hans Rausing har å sin sida avfärdat uppgifterna om att Hans Kristian och Eva skulle ha vetat vem som ligger bakom Palmemordet. Han menar att påståendena är ett utslag av deras missbruk.

Hela tiden, medan två av hans barn har nått stora framgångar och det har gått utför för det tredje, har Hans bott på Wadhurst Park och drivit nya projekt. Han har bland annat sysslat med hjortavel och grundat ett nytt förpackningsföretag, Ecolean, som ska tillverka miljövänliga förpackningar i krita.

Hans pensionärstillvaro har möjliggjorts av att han 1995 sålde sin del av bolagen till brodern Gad, som då levde i en slottsliknande villa vid Génevesjöns strand. För den sistnämnde var det förmodligen en revansch att få ställa sig i första rummet efter alla år i skuggan av sin lillebror.

Nu var Tetra Pak bara en del av den nybildade Tetra Lavalkoncernen som uppstod 1993 när Tetra Pak slogs samman med Alfa Laval. Gad fick betala 40,4 miljarder kronor för att ta över Hans del.

Det fanns också en stor skillnad i Gads och Hans syn på familje­företagande som långsiktig ägandeform. Hans mål var egentligen att Tetra Laval skulle säljas på den öppna marknaden, eftersom det vore det bästa för företaget, då han inte såg någon given efterträdare inom familjen. Gad menade däremot att det var naturlig att fortsätta Rubens dynasti­bygge och att skola in sina barn i verksamheten. Gad Rausing avled år 2000 vilket gjorde att nästa generation fick ta det fulla ansvaret för företagsgruppen Tetra Laval.

Äldste sonen Finn arbetade under en tid vid koncernens ekonomiavdelning, men fick sparken av Hans. Finn bor numera i en jättevåning på Strandvägen i Stockholm. Renoveringen av våningen uppges ha kostat runt 45 miljoner kronor. Han sitter i Tetra Lavalkoncernens styrelse, men agerar även rådgivare och styrelseledamot i en del svenska bolag. Somrarna tillbringar han i ­Falsterbo.

Systern Kirsten Rausing uppges vara den som bestämmer inom syskon­skaran. Trots att hon aldrig har arbetat aktivt inom koncernen är det hon som har mest inflytande, vilket kan vara en konsekvens av att hon stod sin far mycket nära.

Trots farfar och patriarken Rubens uttalade vilja att hon skulle bli affärs­jurist har hon i stället byggt upp en framgångsrik avel av galopphästar på sin gård Lanwades i brittiska New­market. Förutom att vara tung styrelseledamot i Tetra Laval sitter hon även i styrelsen för the Jockey Club. Hon betraktas som en av Storbritanniens skickligaste häst­uppfödare.

Yngste sonen Jörn bor i London och arbetar med fusioner och företagsuppköp inom Tetra Laval. Han ingår inte i företagsledningen, men sitter i styrelsen. Av många beskrivs han som en mjuk och behaglig person, men inte av det rätta virket för att leda koncernen. Även han tillbringar sina somrar i Falsterbo.

Inte heller den syskonskaran syns i några större offentliga sammanhang. Däremot tycks de - till skillnad från sina kusiner - inte ha haft några problem med att ha fötts till jättelika förmögen­heter.

Av Peter Andersson och Tommy Larsson Segerlind

redaktionen@expressen.se

Peter Andersson är ekonomijournalist på Strix Television. Tommy Larsson Segerlind är ekon dr och lektor i företags­ekonomi vid Södertörns högskola. De har tillsammans skrivit boken "Tetra - ­historien om dynastin Rausing".