Ni känner igen namnen och ansiktena. De förekommer allt oftare i tv, radio och tidningar. De försöker förklara varför något har hänt.
Självmordsbombare spränger sig i Stockholm. Svensk-dansk terrorcell grips i Köpenhamn. Säpo höjer det nationella terrorhotet i Sverige. Det är bråda dagar för landets få terrorexperter. Magnus Ranstorp. Foto: Lars Epstein
Magnus Ranstorp på Försvarshögskolan och Magnus Norell på Totalförsvarets forskningsinstitut är de som syns mest i den lilla skaran specialister. Medietrycket på dem är hårt.

De kan framstå som citatmaskiner, ständigt redo för en ny kommentar. Men de är också aktiva på fältet. Ofta på resa i Libanon, Afghanistan och Pakistan för att personligen möta sina forskningsobjekt: Ledare och aktivister i terrorstämplade rörelser.

Deras goda kontakter med den militanta islamistiska organisationen Hizbollah i Libanon fick för tio år sedan direkt storpolitisk inverkan. Ranstorp och Norell fungerade som en hemlig kanal mellan fienderna Hizbollah och Israel.
Deras insatser bidrog till att Israel år 2000 drog sig tillbaka från sin så kallade säkerhetszon, det område i södra Libanon som israelerna hade ockuperat i 18 år.

Svenskarna hade vidarebefordrat inofficiella löften från Hizbollah om att ligga lågt under och efter reträtten. Därmed blev det israeliska återtåget snabbt och oblodigt.
- Jag blev kontaktad av den israeliske vänsterpolitikern Yossi Beilin. Jag drog med Norell för att ha någon att diskutera med. Det är bättre att vara flera i ett sånt uppdrag. Det är svårare att göra sig av med två än en, säger Magnus Ranstorp, forskningschef på Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier vid Försvarshögskolan i Stockholm.
- Man visste aldrig om man skulle bli kidnappad eller inte i Libanon under de åren. Det fanns en klar risk hela tiden.
- Jag kunde förklara för israelerna att Hizbollah inte bara är en terrororganisation, de har legitimitet i Libanon. Det gav israeliska opinionen ett underlag för att besluta om reträtt från Libanon, säger han.

Ranstorp var också involverad i hemliga förhandlingar som ledde fram till att Israel och Hizbollah utväxlade tillfångatagna och stupade soldater. Både israelisk tv och Hizbollahs tv-station al-Manar berömde den svenska insatsen.
- Jag hade studerat och träffat Hizbollah. Jag kunde visa att de inte bara är skräckinjagande. De har också mödrar, precis som i Israel, som saknar sina försvunna och stupade söner, säger han.
Också Magnus Norell har rest mycket i Libanon och träffat Hizbollah.
- Vi hade en massa hemliga möten i Israel och Libanon. Vi vidarebefordrade budskap.

Det var väldigt spännande och intressant, säger han.
Magnus Ranstorp, 45, var tidigare chef för det ansedda Centret för terrorismstudier vid Saint Andrewsuniversitetet i Skottland. Han anlitas som rådgivare av underrättelse- och säkerhetstjänster över hela världen och framträder ofta i internationella medier som exempelvis CNN. Han var nära att sprängas i luften av en IRA-bomb, han har mött specialstyrkor som jagar Farc-gerillan i Colombias djungler, han har intervjuat militanta islamister i Gaza och Libanon.
- Jag var med på en konferens i London när provisoriska IRA lyckades smuggla in en bomb och tejpa fast den under talarpodiet där brittiske försvarsministern skulle stå. Tekniker upptäckte den. Det innebar ett radikalt uppvaknande för mig, säger han.
Norell, 52, beskriver sig som en "handlingens man". Han har tidigare arbetat för den militära säkerhetstjänsten Must och för Säpo.
- Jag har aldrig varit så mycket för universitet och konferenser. Jag har alltid varit mera praktisk och policyinriktad. Just nu forskar jag om terrorism och organiserad brottslighet, bland annat i Pakistan, säger Norell.
Men efter det hemliga uppdraget i Libanon har Magnus & Magnus inte samarbetat.
- Vi är kompisar, men det var väldigt länge sedan vi satt och tog en öl tillsammans. Vi samarbetar inte yrkesmässigt. Vi sågs betydligt mer när Ranstorp var i Skottland, säger Norell.

Gunnar Jervas, 72, är pionjären bland svenska terrorexperter. Han arbetade i många år på dåvarande Försvarets forskningsanstalt och var en av de första i Sverige som intresserade sig för internationell terrorism.
- Jag ägnade mig i många år åt militära frågor, kärnvapenstrategi och framtidsstudier. Sedan tog det kalla kriget slut. Många hoppades på ett bättre internationellt system, men vi fick terrorism, säger Jervas, i dag säkerhetskonsult och docent vid Åbo akademi.
- Jag var en av de första som varnade för terrorismens faror. Det möttes först med stor skepsis. Folk kunde med viss rätt skjuta bort problemet eftersom det knappast drabbat Sverige.
- Nu har terrorismen på allvar kommit till Sverige. Nu ser vi en vändning. Det har blivit ett uppvaknande efter vad som har hänt, säger han.

Terrorexperterna saknar inte kritiker. Vissa debattörer hävdar att de förstorar terrorhotet, till och med att de går islamofobiska krafters ärenden. Jan Guillou kallar dem "de notoriska 'terroristexperterna' som alltid släpps fram" efter terrordåd och förstärker säkerhetspolisens varningar.
"Som när den bland journalister alltid lika populäre Magnus Ranstorp i gårdagens Aftonbladet, skam till sägandes, försäkrade att det låg en välorganiserad terrorliga bakom självsprängaren i Stockholm. Att mannen bevisligen var farligare för sig själv än för omgivningen borde tyda på motsatsen", skriver Guillou i Aftonbladet.
Också statsvetaren och politikern (S) Ulf Bjereld är skeptisk till experterna.
- De så kallade terrorexperterna spelar upp terrorhoten. Det är väldigt mycket tyckande med bristande vetenskaplig grund, säger Bjereld, 53, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
- Det är olyckligt att de är så få. Det blir ensidigt. De får så stort genomslag, de dominerar samtalet, säger han.

Terrorexperterna går till motangrepp. Gunnar Jervas anser att debatten nu börjar "balanseras" efter den senaste tidens händelser.
- Det har inte gått att diskutera terrorhotet för man fick "islamofob" kastat i ansiktet. Nu vänder det. Nu är den typen av debattörer på reträtt, nu är det moteld, säger Jervas.
Magnus Ranstorp hävdar att kritikerna försöker strypa diskussion om det känsliga ämnet terrorism.
- Vi anklagas för att blåsa upp hotbilden. Men andra ignorerar hoten. De försöker sabotera debatten, inte med sakskäl utan med ideologiska argument, säger Ranstorp.
- Man baxnar när man anklagas för islamofobi samtidigt som vi har extremt goda relationer till den muslimska världen. Jag försöker ge en nyanserad bild utan att skuldbelägga kollektivt.
- Guillou är verklighetsfrånvänd. Han får hålla sig till fiktion så håller jag mig till fakta, säger han.

Magnus Norell säger att terrorhotet är en demokratifråga - och att man därför måste få tala öppet om det.
- Jag blev intresserad av religionsmotiverad terrorism för att jag engagerar mig i demokratifrågor. Terror är ett hot mot det liberala samhället, säger Norell.
- Debatten kanske vaknar till lite nu. Sverige klarar av att ha en öppen och vettig debatt om terrorhotet.

Också freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell kommenterar ofta terrorismfrågor i medierna. Han ser det som ett problem att Sverige har så få experter i ämnet. Det finns inte många forskare som är specialister på terrorism. Och tjänstemän i Säpo och försvaret kan av operativa skäl inte uttala sig.
- Vi har ett väldigt underskott på information, särskilt i akuta situationer som efter terrordåd. Det blir ett väldigt sug från medierna. Det är helt legitimt, vi behöver någon som kan informera och tolka skeendet säger Agrell, 60, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.
- Sverige är ett litet land. Det är tunt med kompetensen i specialfrågor, det finns inte så många att kontakta.
- Nu visar det sig att det finns terrorhot också i Sverige. Den synpunkten har inte varit allmänt accepterad tidigare. Det som var alarmism i går är i dag framsynt realism, säger Agrell.