Marcus "Notch" Persson sålde sitt spel "Minecraft" för 18 miljarder kronor.Marcus "Notch" Persson sålde sitt spel "Minecraft" för 18 miljarder kronor.
Marcus "Notch" Persson sålde sitt spel "Minecraft" för 18 miljarder kronor.
Många betraktade den moderna hemdatorn med misstänksamhet.Många betraktade den moderna hemdatorn med misstänksamhet.
Många betraktade den moderna hemdatorn med misstänksamhet.
Commodore 64 tillverkades i 14-30 miljoner exemplar.Commodore 64 tillverkades i 14-30 miljoner exemplar.
Commodore 64 tillverkades i 14-30 miljoner exemplar.
"Giana sisters" är ett av de klassiska spelen till Commodore 64."Giana sisters" är ett av de klassiska spelen till Commodore 64.
"Giana sisters" är ett av de klassiska spelen till Commodore 64.
Ett annat är "Airborne ranger".Ett annat är "Airborne ranger".
Ett annat är "Airborne ranger".
Boken "Generation 64" av Jimmy Wilhelmsson.Boken "Generation 64" av Jimmy Wilhelmsson.
Boken "Generation 64" av Jimmy Wilhelmsson.

Datorn som skapade det svenska it-undret

Publicerad

För drygt 30 år sedan gjorde Commodore 64 succé i Sverige.

Den fick ungdomar att slösa bort timme efter timme på meningslösa spel. Eller?

Nya boken ”Generation 64” menar att den klassiska hemdatorn i själva verket la grunden för det svenska IT-undret.

År 1983 valde Ebba Grön att lägga punkgitarrerna på hyllan, videoskatt infördes och Carola vann Melodifestivalen med ”Främling”.

Men det var inte det som för 31 år sedan delade den svenska befolkningen i två läger. Nej, de heta känslorna handlade i stället om hemdatorn.

Vissa betraktade nymodigheten med stor misstänksamhet. En riksdagsmotion ville beskatta hemdatorer eftersom de ansågs ta arbetstillfällen utan att skapa nya.

Tidningarna skrev artiklar med rubriker som ”Datorerna tar över kvinnojobben” och ”Hemdator – en värdelös julklapp”. Vissa kände sig också oroliga för att filmen ”Wargames”, där en ung Matthew Broderick lyckas ta sig in i ett militärt system, skulle bli verklighet. ”Kan smågrabbar starta storkriget?” frågade sig en tidningsrubrik.

Samtidigt fanns många anhängare. Tidigare hade ordet ”dator” fört tankarna till en enorm maskin, stor som ett helt rum, men utan större kapacitet än en modern miniräknare.

Hemdatorn ändrade bilden. Kolossen hade krympt så att det gick att bära den under armen och priset var numera överkomligt. En dörr till den digitala världen hade öppnats.

När Commodore 64 lanserades i Sverige våren 1983 kostade den 5 995 kronor, vilket motsvarar 14 549 kronor i dagens penningvärde. Lagom till julhandeln samma år kostade den dock bara 3 995 kronor (i dag 9 695 kronor).

Genom att dumpa priset lyckades Commodore 64 lägga krokben för konkurrenterna. Den svenska generalagenten Handic kapade åt sig 80 procent av den svenska marknaden. Det gick också bra i övriga delar av världen när Commodore 64 hade erövrat fyra tiondelar. Enligt Guinness rekordbok är den tidernas mest säljande datormodell.

Jimmy Wilhelmsson, som tillsammans med formgivaren Kenneth Grönwall är aktuell med boken ”Generation 64: Commodore 64 gjorde mig till den jag är”, menar att framgången byggde på något annat än priset:

Piratkopiering.

Wilhelmsson föredrar dock begreppet ”knäckning” eftersom det sällan eller aldrig var några pengar involverade.

– 64:an blev en social dator. Man bytte kassettband med andra på skolan, kollade igenom vad de hade och kopierade. De flesta hade kanske fem köpta spel och hundra knäckta, som man fått från kompisar. Man såg spelen som gratis, säger han.

Jimmy Wilhelmsson är till vardags skribent och kommunikatör som på fritiden driver retrobloggen Spelpappan.se där han frossar i barndomsminnen.

”Generation 64” är ett försök att sprida övertygelsen om hur mycket den legendariska datorn betytt för svensk IT-utveckling:

– När man beskriver en framgångsrik ingenjör gör man det ofta med historier om hur han eller hon lekte med Meccano som femåring. På samma sätt som Meccano har fått en air av ingenjörskap hoppas jag att 64:an ska få en air av IT-framgång.

Kända svenskar som artisten Howlin’ Pelle Almqvist, renässansmänniskan Henrik Schyffert och Pirate Bay-grundaren Peter Sunde berättar i boken om hur de formats av barndomens datorer.

Den internationellt erkände operasångaren Rickard Söderberg har också påverkats starkt av sina år som Commodore 64-spelare. I boken säger han om sin favoritscen:

– Drottningholms slottsteater är en enda stor datorspelsruta. De byter ständigt scen, det finns falluckor, rörliga vågor och åskmaskiner – och är du duktig nog kan du varva alltihop.

Ett annat exempel är tecknaren och ”Arkiv samtal”-poddaren Simon Gärdenfors som inspirerades av Commodore 64-spelet ”Rainbow island” när han ritade omslaget till sitt första seriealbum ”Turist”.

Författaren, översättaren och krönikören Thomas Engström beskriver sin barndoms datorspelande som en brygga in i en parallellvärld.

– Vuxna såg pixlarna på skärmen men fattade inte vad de innebar. De kunde stirra rakt in i ett våldsspel utan att se något; datorn blev som garderoben i Narnia – inte ens när de såg rakt på den så fattade de något, säger han i boken.

En annan person som också betraktar sin Commodoredator som starten på det som senare blev entreprenörskap i miljardklassen är Markus ”Notch” Persson. Han sålde nyligen sitt livsverk Minecraft till Microsoft för 18 miljarder kronor.

Det unika med Commodore 64 var att den, i jämförelse med dagens moderna datorer, inte hade några inbyggda begränsningar. Det krävdes visserligen större kunskap för att använda den. Men för killarna – för det var oftast killar – som lärde sig programmering stod alla dörrar öppna.

Det var som om en restaurang i stället för servitörer med menyer hade låtit gästerna själva gå loss på råvarorna i köket.

– Vi fick en generation som på egen hand förvandlade datorerna till en leksak, något väldigt personligt som de utforskade och lekte med. Det gjorde många till skickliga utvecklare och programmerare utan att ha genomgått en enda minut av formell utbildning, säger Linus Larsson.

Han är journalist och författare som tillsammans med kollegan Daniel Goldberg har skrivit böckerna ”Svenska hackare”, ”Minecraft” och ”Korthuset”.

Larssons eget intresse började med storebrors Commodore 128.

Efter att ha bevakat IT-världen i närmare tio år har han många gånger intervjuat kända hackare, programmerare och IT-entreprenörer som också kan spåra sin passion till pojkrummets bandstationer och tangentbord.

– Commodore 64 definierade nästan en barndom för en hel generation, säger han.

I den rådande historieskrivningen kring det som senare kallades för ”Det svenska IT-undret” tillskrivs hem-pc-reformen ofta en avgörande betydelse.

Det var ett politiskt projekt som sjösattes 1997 och innebar att anställda, genom avdrag på bruttolönen, kunde hyra en dator av sin arbetsgivare. Reformen gjorde att allt fler svenskar insåg att surfande inte bara var något man gjorde i havet. Bara under 1998 levererades mer än 500 000 statligt subventionerade datorer med internetpaket till svenska hushåll.

Men Jimmy Wilhelmsson menar att förklaringen är alltför enkel. Och djupt missvisande.

– Eftersom hem-pc-reformen var politiskt styrd lyfter politikerna gärna fram den. Men datorer som Commodore 64, som har betytt så mycket, vill de sällan prata om. För den ville en del av politikerna i själva verket beskatta, säger Jimmy Wilhelmsson.

Med tiden fick Commodore 64 och dess efterföljare hård konkurrens. Dessutom började Nintendo och andra sälja renodlade spelkonsoler. Det gjorde att Commodore i början av 1990-talet började spela ut sin roll. Företaget gick i konkurs 1994.

Men entusiasterna finns kvar.

Det anordnas fortfarande demopartyn runtom i världen där de mest hängivna träffas för att visa upp musik och grafik. Vissa är så skickliga att de kan få till 3D-effekter, trots att det borde vara till synes omöjligt med en så gammal dator.

– Det är nästan som ett stunttrick. När C64:an kom handlade allt om att spränga gränserna och den mentaliteten finns fortfarande kvar, säger Katarina Glantz.

Hon skriver på en doktorsavhandling i musikvetenskap där hon studerar hur teknologi och kreativitet möts inom C64-scenen.

– Jag tycker att man borde lära sig programmering redan i grundskolan. På samma sätt som vi lär oss fysikens lagar borde vi studera det som är nyckeln för att förstå vår digitala närvaro, säger Katarina Glantz.

Så långt är alla kanske inte beredda att gå. Men att det finns ett stort intresse för gamla datorspel är helt klart. Det blev Carolina Olsson, programansvarig på Tekniska museet i Stockholm, varse när utställningen ”Game on 2.0” invigdes förra hösten.

Tio månader senare är det fortfarande fullt hus på helgerna.

Utställningen är en av Tekniska museets största succéer på många år.

– Vi upptäckte snabbt att datorspel är väldigt socialt och att även de yngre besökarna har ärvt nostalgin eftersom de äldre spelen haft ett enormt inflytande över de senare, säger Carolina Olsson.

Hon har funderat på vad som gör att tillbakablickandet verkar vara så starkt när det gäller just datorspel. Vad är det som får en 35-åring att sucka åt barndomens ”Saltkråkan” men bli fuktig i ögonvrån när det visar sig att Nintendos hopp-och-studs-hjälte Mega Man går att spela på Iphone?

– Det verkar som om datorspel gör att vi återupplever samma känsla som vi hade när vi upptäckte dem som barn, säger Carolina Olsson.

Författaren Jimmy Wilhelmsson hoppas dock att den som läser hans bok ”Generation 64” inte bara ska överdosera barndomsminnen. Han vill också bjuda på en tankeställare:

– De riktiga 64-entusiasterna satt och programmerade i grupper som drevs som små företag, trots att man inte tjänade några pengar. Man la ner tid på att skapa en kultur där alla gjorde vad de skulle. När de här killarna sedan kom ut på arbetsmarknaden var de inte bara duktiga hackare, utan också bra på att driva företag. Ingen högskola hade kunnat lära dem det på samma sätt.

Andreas Utterström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag