Manifestationer runtom i Sverige för att hedra offren efter terrorattacken är mer än bara artig omtanke och solidaritet med vårt norska grannland. Det visar också på de historiska band vi har med norrmännen.
Banden mellan länderna är nämligen ovanligt många och sträcker sig långt tillbaka i tiden, menar Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
- Om man pratar om svensk historia på 1800-talet kan man inte undgå att den också är norsk, säger hon.
1814 tvingades Norge in i en union med Sverige. Svenskarnas kung blev Norges kung. Norge behöll sitt storting men all utrikespolitik styrdes från ut­rikesdepartementet i Stockholm. Innan unionen var Norge ockuperat av Danmark. Unionen upplöstes under fredliga former 1905.
- När Norge frigjorde sig och unionen upplöstes i fred såg vi i någon mening demokratins begynnelse gemensamt. Den typen av förhistoriska band med minnesmärken och en gemensam historia tror jag är viktigare än vi anar, säger Demker.
Knappt 40 år senare ockuperades Norge av Tyskland. Sverige stod utanför kriget och många frivilliginsatser gjordes för att hjälpa norrmännen.
- Svenskar gav stort stöd till den norska motstånds­rörelsen och tog emot norska flyktingar. Sådant skapar givetvis band, säger Demker.
Den nordiska gemenskapen som växt fram efter andra världskriget har gett fem relativt små länder ett stort inflytande. Diplomaten Jan Eliasson har under sin långa karriär samarbetat med de nordiska länderna. Under sin tid som FN-ambassadör, 1988 till 1992, gick de nordiska länderna ofta ihop för att få igenom sina förslag.
- Det var unikt i FN. Jag vet inte hur många gånger jag inledde mina inlägg i generalförsamlingen med "I give this statement with support from the other nordic countries", säger han.
Jan Eliassons förklaring till de starka vänskapsbanden i Norden är något som vi kommit att ta för givet men som i ­ andra ­ delar av världen är förenat med livsfara.
- Jag tror att den nordiska internationalismen har sina rötter i att vi här i Norden ser att gå över gränsen till våra grannländer som något positivt. När jag arbetat i Balkan eller på Afrikas horn har jag sett att det ofta är ­förenat med livsfara att gå över en gräns. Inställningen är att omvärlden är farlig.
Svenskar, danskar, finländare och islänningar går nu ut i gemensamma aktioner för att visa sitt stöd till sårade och chockade norrmän och för att hedra de som föll offer för terror­attacken. Vi ser det som självklart att ställa upp för varandra i Norden. Jan Eliasson minns det starka stöd han upplevt när Sverige drabbats av nationella tragedier som morden på Olof Palme och Anna Lindh. Katastrofen när Estonia sjönk och efter tsunamin på annandag jul 2004. Marie Demker tycker att banden mellan Sverige och Norge ändå är något starkare än mellan övriga nordiska länder.
- Banden mellan Norge och Sverige är mer historiskt utvecklade och förnyas mer. En gammal historisk gemenskap mellan Sverige och Norge förnyas av en ny generation som visserligen inte har samma formella grunder, men där de historiska banden förs vidare genom moderna medier och modern arbetsmarknad, säger hon.
Det ekonomiska samarbetet mellan Norge och Sverige har stärkts på senare år. Norge har blivit en ekonomisk supermakt med sin statliga oljefond, som värderas till svindlande 3 500 miljarder ­kronor. Norska oljepengar pumpas in i svenska företag.
- Det är en av våra största handelspartners och vi är oerhört beroende av Norge, säger Björn Rosengren, tidigare svenskt statsråd och nu vice ordförande för Norsk-svenska handelskammaren.
Norge är den tredje största utländska ägaren på Stockholmsbörsen med en portfölj värd 50 miljarder kronor, enligt finanssajten E24. Norge äger aktier i bland annat Ericsson, Nordea, Volvo och Hennes och Mauritz. Norska staten är bland de tre största ägarna i ABB, SCA och Tele 2.
- Sverige och Norge är de enda länder som går riktigt bra i Europa. Vi behöver varandra och det hoppas jag att alla svenskar förstår och ställer upp för Norge, säger Björn Rosengren.
Förutom historiska och ekonomiska band finns det också många kulturella beröringspunkter. Artisten Elisabeth Andreassen står med ena benet i Norge och det andra i Sverige, utanför Göteborg. Hon har under sin långa karriär sett hur norrmännen snabbt tar till sig svensk musik och kultur eftersom norrmännen har tillgång till SVT. Men åt andra hållet har det gått ­trögare - fram till början av 2000-talet. De senaste tio åren tycker Elisabeth Andreassen att fler och fler svenskar upptäcker norska artister med hjälp av internettjänster som Itunes och You­tube. Svenska artister åker till Norge och samarbetar med norska kollegor. Robyn, Timbuktu och Peter Jöback har alla gjort uppmärksammade och hyllade sam­arbeten över gränserna. Flera artister har också klivit fram och försöker med sin musik trösta och lindra smärtan efter terrorattacken.
- Musik, kultur och ord är otroligt lindrande. Musik framför allt kan skänka en otrolig tröst, säger Elisabeth Andreassen.
Hon bor för närvarande i sommar­stugan utanför Oslo och kämpar varje dag med att förstå det som hänt och finner en liten glädje i att Anders Behring Breivik, en person hon aldrig vill nämna vid namn, verkar ha misslyckats med sitt uppsåt.
- På ett sätt har han misslyckats. Han har fört oss samman. Jag har aldrig sett på maken till kärlek och omtanke mot varandra någon gång tidigare, säger hon om de många manifestationerna runtom i Norden.
Hon finner en trygghet i hur Norges statsminister Jens Stoltenberg lyckats samla nationen. Hans tröstande och kraftsamlande ord, redan samma dag som terrorattacken, är redan historiska:
"Vi får aldrig sluta stå upp för våra värderingar, för vårt öppna samhälle. Svaret på våld är ännu mer demokrati, humanitet - men aldrig naivitet."
- Han har lidit otroliga förluster själv. Och han har upplevt ett helvete där han spenderade sin barndom och ungdom. Hela hans politiska liv föddes på Utöya, säger Elisabeth Andreassen.
I Sverige har SSU reagerat starkt mot attentaten i Oslo och mot deras systerorganisation AUF på Utöya. I fredags anordnade SSU en manifestation i Stockholm som samlade politiker över blockgränserna och tusentals svenskar som ville visa sitt stöd för Norge och försvara demo­kratin.
- Det gäller att gå stark ur krisen, det bästa man kan göra för de här ungdomarna som har offrat sina liv nu är att själv göra så mycket som möjligt för att stärka demokratin, säger Jan Eliasson.
Norge och Sverige har efter andra världskriget stått varandra väldigt nära politiskt. Starka socialdemokratiska ­ regeringar på båda sidor om gränsen har haft täta kontakter. Marie Demker skrev 2005 boken "Partiernas århundrade: Fempartimodellens uppgång och fall i Norge och Sverige" tillsammans med norrmannen Lars Svåsand.
- De politiska banden påverkade relationen länderna emellan mycket förut. Den generation som vuxit upp de två senaste årtiondena har fått andra band till Norge. De flesta har någon släkting eller någon bekant som pendlar till Norge, bor i Norge eller är gift med någon från Norge. Det finns den typen av nya band, som kanske ersätter de gamla mer formella banden, säger hon.
Jan Eliasson har också sett hur de politiska banden har blivit lösare de senaste åren. Det nordiska samarbetet har påverkats av att Norge och Island står utanför EU och att Sverige och Finland står utanför Nato-samarbetet. Den tidigare enade fronten i FN har till exempel ersatts av EU-samarbeten, enligt Eliasson.
Men den 22 juli 2011 mördades delar av en generation unga politiker på Utöya.
- Något vi har blivit oerhört varse under den här krisen är hur nära vi står varandras värderingar, öppenhet, demokrati och humanitet, som Stoltenberg sa. Jag hoppas att ungdomarna möts oftare över gränserna för det skulle ge en ökad kontinuitet, säger Jan Eliasson.