Climategate - sanning eller bluff?

Publicerad
Uppdaterad
En skandal som påverkar vår syn på klimathotet? Eller välplanerad smutskastningskampanj där ett antal citat har ryckts ur sina sammanhang?
Klart är att "Climategate" briserade vid sämsta tänkbara tidpunkt för FN:s klimatpanel - bara några veckor före Köpenhamnsmötet.
I Norwich har en professor tvingats ta time-out. I Uppsala gläds en annan professor åt att hans meningsmotståndare fått "en knäpp på näsan".
Låt oss klargöra en sak direkt: professor Wibjörn Karlén, 62, är ingen stor fan av forskningen bakom klimatlarmet.
Han kallar en del av sina kollegor för "okunniga växthuskramare" och avfärdar deras slutsatser som "skandalösa påståenden utan saklig grund". Al Gores prisbelönade dokumentärfilm "En obekväm sanning" ger han följande omdöme:
- En av de värsta filmer jag sett. Den är usel, full av lögner.
Wibjörn Karlén är professor emeritus i naturgeografi vid Uppsala universitet och har via e-post ställt kritiska frågor till några av världens ledande klimatforskare.
Han har bland annat begärt att få ta del av de data som FN:s klimatpanel IPCC byggt sina rapporter på - bland annat eftersom hans egen forskning visat andra resultat. Men några data har han inte sett till.
- När jag ställt frågor till dem har jag fått väldigt nedlåtande svar, säger Karlén.
- Men nu har de fått en knäpp på näsan. Det är bra, det behöver de.
De som fått näsknäpparna heter Philip Jones och Kevin Trenberth.
E-post som de skickat till varandra - men även till Wibjörn Karlén - är en viktig del av den historia som klimatskeptikerna snabbt började kalla "Climategate".
Wibjörn Karlén.Foto: Jocke Berglund

På morgonen 17 november
lämnade signaturen "RC" ett kort meddelande på Climat Audit, en populär webbsajt för klimatskeptiker:
"Ett mirakel har inträffat."
"RC" lämnade en länk som ledde till tusentals e-postmeddelanden som klimatforskaren Philip Jones skickat eller tagit emot från 1996 och framåt.
Han är chef för klimatenheten (CRU) vid University of East Anglia i Norwich, ett välrenommérat forskningsinstitut som bidragit till IPCC:s klimatrapporter.
Det visade sig att CRU hade utsatts för dataintrång - men det brottsliga i hackerattacken hamnade snabbt i skymundan när innehållet i Philip Jones korrespondens blev känt.
Efter att e-posten hade publicerats på en rad olika sajter dröjde det inte länge förrän skandalen var ett faktum.

Philip Jones.
Tidningar som
New York Times, Washington Post, Daily Telegraph och Guardian slog upp nyheten stort - och fram trädde bilden av en tung forskare som tycktes ha glömt bort ifall han var vetenskapsman eller en aktivist som kämpade för det han trodde var rätt.
I ett e-postmeddelande berättar professor Jones om "tricks" som han använt för att "gömma" en global temperaturnedgång. I ett annat skriver han att han hellre skulle förstöra data än att lämna ut dem till en klimatskeptiker.
Från Kevin Trenberth, klimatolog vid National Center for Atmospheric Resarch i Colorado, får Phil Jones en uppgiven hälsning:
"Faktum är att vi inte kan förklara bristen på uppvärmning för närvarande och det är en parodi att vi inte kan det."
Kevin Trenberth.

Det visar sig även
att Phil Jones uttryckt sig nedlåtande om andra forskares teorier. En av dem - som kommit till andra slutsatser än han själv - blir kallad "idiot". Och i ett e-postmeddelande till forskarkollegan Michael Mann skriver Jones, apropå andra klimatforskare som fått studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter:
"Jag kan inte se någon av dessa artiklar ingå i nästa IPCC-rapport. Kevin och jag håller dem utanför på något sätt - om vi så ska omdefiniera vad peer-review-litteratur är!"
Och när meningsmotståndaren John Daly dog 2004 skrev Phil Jones:
"Mike, ur en synvinkel är det glädjande nyheter!"
Phil Jones har i intervjuer försvarat sig med att citaten är ryckta ur sitt sammanhang och avfärdat anklagelserna om mörkläggning av klimatdata som "strunt". Både Philip Jones och Michael Mann har pekat på den märkliga tajmingen kring avslöjandet - bara veckor före klimatmötet i Köpenhamn.
- Jag tror att den här historien är en omsorgsfullt planerad smutskastningskampanj, troligen från högsta nivå, för att vilseleda allmänheten om bakgrunden till problemen med klimatförändringar, säger Michael Mann till New York Times.
Wibjörn Karlén har en annan teori.
- Det är inte säkert att det är en hackare som ligger bakom. Jag kan tänka mig att någon anställd på University of East Anglia har fått dåligt samvete och läckt materialet.
En stor majoritet av världens klimatforskare är eniga om att människan - genom kraftigt ökade koldioxidutsläpp - påverkar den globala uppvärmningen.

Det är dessa
slutsatser som ligger till grund för förhandlingarna om ett nytt klimatavtal i Köpenhamn.
Men inte riktigt alla är övertygade. Kritikerna kallas klimatskeptiker, och det säger något om hettan i debatten att somliga går ett steg längre och kallar dem "klimatförnekare". Bland dessa skeptiker finns både forskare och politiska debattörer.
- Det finns seriösa forskare som vill pröva andra förklaringar än att människans utsläpp orsakar den globala uppvärmningen. Men de flesta på skeptikersidan har mer ideologiska förtecken, många av dem tycker det är fel att politiker vill styra hur människor ska leva sina liv. De mer seriösa som letar alternativa förklaringar är inte så pigga på att figurera i massmedia, för de vill inte associeras med de mindre seriösa skeptikerna, säger Björn-Ola Linnér, föreståndare för Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet.

I söndags samlades klimatskeptiker i Köpenhamn för ett "alternativt" klimatmöte, arrangerat av Dansk folkeparti. En av deltagarna var kommunikationskonsulten Maggie Thauersköld Crusell, som driver bloggen The Climate Scam. Tillsammans med Lars Bern har hon dessutom skrivit boken "Chill-out - sanningen om klimatbubblan".
- Till en början var också jag uppriktigt oroad över klimathotet, säger hon. Jag trodde att vi stod inför en potentiell katastrof. Men när larmen eskalerade blev jag tveksam, vi har ju haft tidigare katastroflarm tidigare om exempelvis aids och fågelinfluensan som visat sig kraftigt överdrivna. Jag började luska i det, jag läste mycket i ämnet och träffade forskare. Och snart förstod jag att forskarvärldens syn på klimathotet inte är så självklar som man kan tro.
Enligt Björn-Ola Linnér är inte forskarna alls så oeniga om
klimathotet som skeptikerna hävdar.
- Att det finns osäkerheter inom delar av klimatforskningen är helt klart. Men det råder stor samstämmighet om att människan påverkar den globala uppvärmningen. En lång rad fackgranskade forskningsrapporter på senare tid pekar på att klimatförändringarna riskerar att få allvarligare konsekvenser än vad vi bedömde i IPCC:s rapport 2007. Det finns luckor men kunskapsinnehållet håller på att bli mycket gediget, så vi bör se klimatåtgärder som en välmotiverad försäkring.

Kan "Climategate" få några konsekvenser för klimatpolitiken?

- Jag tror inte det blir några långtgående konsekvenser. Vad som möjligen kan spela roll på sikt är om allmänhetens förtroende för klimatforskningen sviktar. För om klimatfrågan ska kunna lösas är det av oerhört stor betydelse att allmänheten tycker att det är viktigt och att man sätter tryck på politikerna.
Efter två veckors mediedrev klev Philip Jones av från chefsjobbet på University of East Anglia. Han betonade att det handlade om en timeout och att det inte berodde på kritiken från klimatskeptikerna.
- Det viktigaste av allt är att CRU fortsätter sin världsledande forskning med så lite störningar som möjligt, sa Jones till Times.
Men inte ens ledningen för FN:s klimatpanel IPCC har varit oberörd av "Climategate".
I sitt invigningstal i Köpenhamn såg sig IPCC-chefen Rajendra Pachauri tvingad att förklara att "resultat från många olika oberoende forskargrupper från olika delar av världen ligger till grund för vårt arbete". Tidigare har han deklarerat att de brittiska klimatforskarnas arbetsmetoder ska undersökas.
- Vi behöver en kritisk debatt, men den måste föras på ett seriöst sätt av seriösa forskare, säger Björn-Ola Linnér.
- Det här handlar om en inflytelserik forskare, men det är inte den enda inflytelserika klimatforskaren i världen. Att man nu försöker misstänkliggöra hela IPCC, det är inte seriöst.

Källor: Dagens Nyheter 5/12,  TT 4/12, Times 2/12, Sunday Times 29/11, New York Times 24/11, Washington Post 22/11, Wikipedia.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida