Vi svenskar älskar den brittiska pubkulturen. Fråga någon om vad de ska göra under sin kommande London-resa och ett besök på puben över en god pint ale kommer att rankas högt hos de flesta. Henrik Mattsson, trendanalytiker på Bloc framtidsforskning förklarar varför.
- Det finns något som är väldigt tilltalande för oss i den anglosaxiska kulturen. Det finns en väldig mysfaktor, något som sitter i de anglosaxiska generna, säger han.
Att ta skydd från det hällande regnet, eller en paus i turistandet, att bara slinka in på puben för en snabb pint eller en matbit. Oavsett syfte är det en lättillgänglig aktivitet, menar Henrik Mattsson.
- Det är enkelt, smidigt och snabbt. Det är lite som kafét, som vi alltid har älskat.
I Sverige är den brittiska puben på frammarsch. I alla fall enligt Philip Lindner, skapare av gruppen Svenska anglofiler på Facebook.
Han menar att den brittiska pubkulturen fort- farande är oexploaterad i Sverige och att det finns en efterfrågan efter pubformatet på hemmaplan.
- Det finns ju förhållandevis få engelska pubar i Sverige, de flesta finns framförallt i Stockholm och drivs ofta av brittiska eld-själar. Men fler svenskar tenderar att gå på afterwork och betraktar exempelvis O'Learys som sitt stamhak. Krögare borde haka på den trenden och starta pubar utöver franchise, säger han.
Men hur mår den engelska puben egentligen? Med jämna mellanrum kommer rapporter från de brittiska öarna om att pubbeståndet är på ett konstant nedåt-gående.
På en liten avsides gata i närheten av Paddington station sträcker sig puben The Crockers Folly över ett gathörn. Det är en klassisk gammal engelsk pub, med fantastisk inredning och spännande historia.
Sägs det.
För just nu går det inte att se någonting av hur det ser ut genom de tjocka masonitskivorna som står för fönster och dörrar.
- Det var ett tag sen den var öppen. Ägaren renoverade upp den och gjorde den jättefin. Men det gick inte ihop. Den var tvungen att stänga, berättar mannen som bor granne med den igenslagna puben.
Och The Crockers Folly är inte det enda exemplet. I Storbritannien finns det runt 60 000 pubar. Varje månad stängs ca 25 stycken. Förra året tvingades nästan 900 pubar över landet att slå igen.

Enligt The Lost Pubs project, som sammanställer stängda pubar på sin sajt, är det ovanligt att en stängd pub öppnar igen när den väl har slagit igen. Ofta rivs de eller görs om till bostäder. Eller som The Crockers Folly, som nu står igenbommad men ibland agerar filminspelningsplats, nyligen åt filmer som "Captain America" och Tomas Alfredssons "Tinker, tailor, soldier, spy" med Colin Firth i en av rollerna.
The Lost Pubs project syfte är att sammanställa alla stängda pubar innan de faller i evig glömska. De har funnits sedan 2007 och tar hjälp av allmänheten som får skicka in uppgifter om stängda pubar.
I deras lista finns det 13416 stängda pubar, varav 1741 i London.
Men är den engelska pubkulturen på väg att dö ut? Är det en starkt utrotningshotad art?
Pubägaren James Smith på puben White Hart i centrala London vägrar tro det.
- Pubkulturen går så långt tillbaka och puben är en sådan viktig mötes-plats. Det är inte bara ett ställe dit man går för att dricka. I vissa byar på landsbygden är puben byns hjärta, dit man går för att få de senaste nyheterna. Man firar födelsedagar och bröllop eller sörjer efter en begravning. Det skulle inte finnas något England om det inte fanns pubar, säger han.
- Här i London har puben kanske inte den betydelsen, men den är inte mindre viktig för det. Hit går man för en snabb pint efter jobbet, eller så smiter man ner för en bit mat och en öl ensam eller tillsammans med vänner. Eller så tillbringar man en helkväll här. Eller en eftermiddag. Puben är så gott som alltid öppen, och vi är öppna för alla, fortsätter han.
Med sitt läge i centrala London har han inte märkt av någon minskad kundskara, men han blir allvarsam när vi pratar om att så många pubar stänger runt om i landet.
- Värst är det ju på landsbygden. På en del ställen finns det kanske bara en pub. Vad ska invånarna göra om den stänger? Då har de ju ingenting, säger han med ett oroat uttryck.
Det är här eldsjälarna kommer in. Byborna som går ihop och ställer upp och arbetar frivilligt för att hålla puben levande.

Som i den Walesiska byn Llanarmon-yn-lal. I en by med bara 600 invånare var The Raven Inn den naturliga mötes-platsen som det enda vattenhålet i samhället, beläget mitt i ingenstans, inklämt mellan bergen.
När ägaren av den 290 år gamla puben inte längre kunde hålla affärerna flytande till följd av den ekonomiska krisen i landet och tvingades sälja den gick ett gäng bybor ihop för att hålla den öppen.
En pensionerad kock fick ta hand om köket. Lokala skolungdomar jobbar som serveringspersonal. 30 volontärer jobbar permanent med puben, i utbyte mot middagskuponger. Ytterligare volontärer kommer och går, alla som vill kan skriva upp sig på listan som finns i en av barerna.
Alla som ger av sin tid känner att de får mångfalt tillbaka.
- Vi har träffat fler människor under det senaste året än de första fem åren vi bodde här, säger Steph Bradley som är en av volontärerna till AP.
Carey Cooper, professor i organisatorisk psykologi och hälsa vid universitetet i Lancaster kallar The Raven Inn ett perfekt exempel på hur hur det ekonomiskt krisande Storbritannien förändras och byter växel.
- Europa, speciellt Storbritannien och Irland hoppade på den amerikanska bandvagnen. När bubblan sprack började vi reflektera. Storbritannien bestämde sig för att ta lite av den amerikanska ivern och energin, men betona ett lagorienterat synsätt, säger han till AP.

Och eldsjälarna bakom The Raven Inn är inte ensamma. Runt om i Storbritannien räddas fler och fler pubar av byborna. Och de som inte räddas förs upp på The Lost pubs projects lista. Som en digital kyrkogård över inrättningar från en svunnen tid.
Lite drastiskt uttryckt kanske? I alla fall enligt Henrik Mattsson, på Bloc framtidsforskning.
- Jag tror inte att det är någon fara med den engelska puben. Det som händer nu är bara en del av utvecklingen. Puben kommer att finnas kvar, säger han.
Han menar att det vi ser nu är en förvandling av puben som vi känner den, mot en annan sorts pub. Precis som de anglosaxiska ale-husen gick mot dagens pubar.
- Allt förändras. Puben är inte längre bara en pub, utan har blivit en lunchrestaurang eller till exempel en gastropub som satsar mer på vällagad mat av god kvalitet. Det har vi ju sett även här i Sverige, med en nyöppnad gastropub i Stockholm där det är i princip omöjligt att få bord.
- De som inte hänger med, de kanske måste stänga. Men själva kulturen är så djupt rotad. Vi behöver inte vara oroliga för att alla pubarna ska försvinna, säger Henrik Mattsson.