I början av februari satt jag mitt emot en talibankommendant i en öken i norra Afghanistan. Han var kommenderad dit av talibanernas ledare Mulla Omar för att kriga tillsammans med de svagare talibanerna i norr där svenska soldater har sina baser.
Han pratade om allt möjligt och det var ofrånkomligt att inte nämna Usama bin Ladin - roten till att de internationella styrkorna gick in i Afghanistan och fortfarande är kvar tio år senare.
- Vi är inte al-Qaida. Vi vill att ockupationen av Afghanistan ska vara över, al-Qaida vill att hela den icke-muslimska världen ska vara över. Det är en stor skillnad. Bin Ladin är en andlig förebild men han är inte vår ledare. Vi vet inte ens om han lever eller är död, sa han.
Ett par månader senare fick vi veta att bin Ladin varit vid livet under vårt samtal, men att det tog slut den 2 maj i Pakistan.
Det går inte prata om den 2 maj 2011 utan att nämna 11 september 2001, dagen då två flygplan med terrorister styrde rakt in i World Trade Center i New York och ändrade kursen för hela världen.
På plats dog 2 996 personer, inklusive de 19 terroristerna. I samma ögonblick blev Usama bin Ladin världens mest efterlysta person.
Jakten på al-Qaida­ledaren och kriget mot terrorismen som föddes i hans flyktspår har präglat världen de senaste tio åren. Fram­förallt Afghanistan, Pakistan, Irak och USA men även Europa, och till och med Sverige som för första gången på mycket länge tog ett beslut att gå in i krig genom att skicka soldater till Afghanistan. Bin Ladin och jakten på honom har påverkat miljoner människor. Den tsunamivåg av sorg och elände som slagit in över hans flyktväg är omätbar.
Självklart har namnet Usama bin Ladin dykt upp många gånger när jag rest runt i dessa länder. Framförallt i Afghanistan och Pakistan där bin Ladin levde och senare gömde sig under olika perioder. På gatan i Kabul har de flesta jag mött himlat lite med ögonbrynen när namnet kommit upp.
Ofta har de sedan retoriskt ställt frågan varför den amerikanska militären med all sin teknik inte bara gått in och tagit terroristledaren. De allra flesta har spekulativt lagt till att det beror på att USA minsann vill vara kvar i Afghanistan och att kriget ska fortsätta. Och sedan har de förstås påpekat att jakten på bin Ladin i stället bör ske i Pakistan, eller Fuckistan som de säger, där terroristerna finns.
På gatan i Pakistan har jag däremot fått höra tvärtomversionen - att USA ska sluta attackera dem med förarlösa plan eftersom talibanerna kommer från Afghanistan och bör stoppas vid gränsen.
Den 3 maj fick spekulationerna ny vind. Jag vaknade av ett sms om att Bin Ladin var död. Först tänkte jag yrvaket att det som vanligt var ett rykte och var på väg att somna om. Men när jag insåg sms:ets betydelse for jag upp och försökte kolla på internet vad som sagts. Men elen var som vanligt nere i Kabul och det gick inte att komma ut. I stället rusade jag runt för att få fart på vår generator och få tv:n att fungera. Stämde uppgifterna skulle en era vara över. Och det stämde. Usama Bin Ladin var dödad i militärstaden Abbottabad i Pakistan, han hade inte ens varit gömd i bergen i Waziristan utan bott i ett hus mitt i pakistanska regeringens hjärta.
Pakistan tappade totalt ­ ansiktet och USA:s relationer med Pakistan gick från frost till is. Detta är kanske för framtiden den mest avgörande saken som skedde i den här regionen 2011.
Den självklara frågan var förstås hur händelsen skulle påverka situationen, framför allt kriget i Afghanistan? Att de internationella trupperna skulle börja dra sig tillbaka var redan bestämt men skulle det ske snabbare? Skulle talibanerna eller al-Qaida bli våldsammare?
I Afghanistan höll sig folk ganska kyliga till hela händelsen. Mannen som jag köper ost av sade: Vad var det jag sa, han fanns inte här. Min taxichaufför ryckte på axlarna och sade att inget skulle ändras för dem. Talibankommendanten från norr sade per telefon att han skulle ha en tyst minut men sedan skulle allt fortsätta som vanligt.
"Mulla Omar är vår ledare, inte bin Ladin. Vi kommer att fortsätta kriga som vanligt till de internationella trupperna lämnat Afghanistan", sa han.
Så här i slutet av året kan vi konstatera att inget egentligen hände, bin Ladins krafttid hade passerat bäst före datum. Det enda som blivit våldsammare är spekulationerna.
Under sensommaren reste jag i bin Ladins fotspår. I Afghanistan ryckte de flesta på axlarna åt att han dött och sörjde i stället det som hänt under jakten på terrorledaren. Många civila har dödats, skadats eller fått lämna sina hem.
En krossad vardag är betydligt mer problematiskt än en skäggig al-Qaida­ledare. Dessutom har andra saker under året varit mer avgörande för Afghanistan, exempelvis mordet på Rabbani, ex-president och chef för fredsrådet och som hade i uppgift att förhandla fram fred med talibanerna.
Men i Pakistan gick däremot konspirationsteorierna skyhöga. Det var allt från att bin Ladin dödats för länge sedan och att ­Abbottabadhändelsen var iscensatt, till att bin Ladin fortfarande lever. Att USA inte velat visa upp Usama bin Ladins kropp spädde på teorierna.
Pakistans regim har också rest ragg mot USA och bett dem sluta med förarlösa flygplansbombningar i gränstrakterna. När USA bombade ett pakistanskt militärläger i november och dödade 24 pakistanska soldater tog regimen beslutet att blockera alla transport­vägar till Afghanistan för de internationella trupperna.
En era tog slut när bin Ladin dödades, men en annan har börjat. Jag hoppas, men är inte övertygad, på att den blir mindre blodig än de tio år som passerat.