Mördarna skonade inte ens hundarna. De var ett halvdussin, alla maskerade och beväpnade, och de stormade in på rehabiliteringshemmet Casa Aliviane i Ciudad Juarez vid sjutiden på kvällen.
16-årige Eduardo Villalobos och de andra intagna höll just på att förbereda sig för aftonbönen. Ett steg på vägen mot att bli fria från narkotikaberoendet.
Men det blev ingen aftonbön den kvällen. De beväpnade männen föste ut alla på en liten innergård, ställde upp dem mot en vägg och öppnade eld. Som avslutning lobbade de iväg några handgranater också.
- Det var kulorna som dödade honom för han var skjuten i ansiktet och i huvudet, berättar Eduardos mamma Dionisia Villalobos. Men det fanns bitar av granatsplitter över hela kroppen.
Juan Pablo Diaz driver hemmet. Han tog sina barn till en karateträning just den här kvällen. Därför är han fortfarande vid liv.
- De dödade till och med hundarna. Om jag hade varit där så hade de dödat mig också, säger han.
Massakern på Casa Aliviane i början av september krävde 18 liv. Det var tillräckligt mycket för att få även invånarna i Ciudad Juarez att haja till.
Ribban för detta ligger annars rätt högt. Under de första dryga nio månaderna 2008 mördades här 1 171 personer.
Siffrorna för 2009 kom häromveckan. 1 986 mord fram till mitten av oktober. Det gör cirka sju mord per dag. Detta i en stad med färre invånare än Stockholm.
Ciudad Juarez är tillsammans med städerna Tijuana och Culiacán de tre orter som är värst drabbade av det mexikanska knarkvåldet. Det är här mäktiga knarkkarteller kämpar om kontrollen över handeln och den viktiga transittrafiken till grannlandet i norr, USA.
När Felipe Calderón blev vald till president i Mexiko så inledde han i december 2006 ett krig mot knarkmaffian.
- Den organiserade brottsligheten är utom kontroll, sa han då.
Armén sattes in. 45 000 soldater. Sedan dess har över 10 000 människor dödats, de flesta knarkhandlare eller kartellmedlemmar som har fallit offer för interna uppgörelser.
Calderóns kampanj har inte varit utan framgångar. Stora mängder kokain har lagts i beslag, över 50 000 personer har gripits (fast hur många av dessa som sedan har ställts inför rätta är oklart).
Men våldet visar inga tecken på att avta. Det är tvärtom så illa att till och med språket har påverkats. Det finns en rad nya glosor som gjort sitt intåg för att beskriva det ibland obeskrivbara.

Några exempel ur knarkkrigets ordlista:
Levanton: Kidnappning av en medlem i ett rivaliserande gäng. Till skillnad från vanlig kidnappning så handlar det inte om att begära en lösen. Målet är att tortera och döda.
Fusilados: Från spanskans gevär. Att bli avrättad som inför en exekutionspluton, eller med ett skott mot huvudet. Som de 18 i Casa Aliviane.
Encajuelado: Baserat på ordet för bagageutrymme i en bil. Det är där en kropp ofta placeras. I regel med munnen förtejpad eller insvept i ett lakan, enobijados.
Narcomensaje: En handskriven lapp från knarkmaffian. Kan sättas upp på offentliga platser, ofta med hotfulla budskap.
Plaza: Betyder inte denna gång ett torg mitt i staden, utan en plats där det pågår narkotikahandel. Mycket av kriget handlar just om kontrollen över olika plazas.
Cuerno de chivo: Gethornet. Populärt namn på AK-47 Kalasjnikov. Uppkallat efter formen på magasinet. Kartellernas favoritvapen. Använt bland annat vid attacken mot Casa Aliviane.
Massakern på rehabhemmet var ingen enstaka händelse. Under det senaste året har minst ett halvdussin liknande institutioner angripits. Rehabiliteringshemmen drivs ibland nämligen av knarkkartellerna själva och lockar till sig rivaliserande gäng.Knarkmaffian har funnit att narkomaner som försöker göra sig fria från sitt beroende blir utmärkta knarkkurirer. De är mindre frestade att prova på varan själva.
En gripen medlem av La Familia - den största av Mexikos knarkkarteller - har för polisen berättat att han bland sådana hem rekryterat 9 000 nya medlemmar under 2008.
Det var heller ingen slump att många av offren på hemmet var under 18 år. Allt fler minderåriga lockas in i den dödliga verksamheten.
Det är delvis ett resultat av att kartellerna har förlorat många medlemmar under det snart tre år långa kriget med regeringen. Kartellerna har också börjat att diversifiera verksamheten, som utpressning, människosmuggling och kidnappningar.
Och många unga lockas till en värld som utlovar snabba pengar och ett spännande liv:
- Alla här talar om det, speciellt ungarna, säger en 18-årig flicka som vill vara anonym till Los Angeles Times.
- Det är - jag vet inte hur jag ska beskriva det - men de ser det som det ultimata wow.
För två år sedan provade hon på det själv. Hon mötte knarkhandlarna på ett motell intill gränsen till USA och tejpade fast två kilo kokain kring sina lår. Allt doldes av hennes kjol.
Men hon blev gripen när hon försökte ta sig över vid gränsstationen Nogales, Arizona. Hon deporterades från USA efter att ha suttit sex månader i häkte.
- De här ungdomarna blir allt yngre eftersom de är billiga, säger Martin Barron Cruz, forskare vid det Nationella institutet för kriminalvetenskap i Mexiko.
- Det är en fråga om marknadspriser. En kille som är 15 år gör samma jobb som en 20-åring men för halva priset. Och det är lättare för kartellerna att göra sig av med dem när de inte längre behöver dem. De eliminerar dem och använder ofta en annan unge i samma ålder.

La Familia sägs nu rekrytera barn så unga som 14 år.
- De riskerar sin framtid för en Ipod, säger Joe Garcia vid invandrar- och tullmyndigheten i San Diego.
Och det är inte bara ungdomar som dras in i handeln. En ny trend är också att kvinnor blir allt mer aktiva. Det märks i fängelset i Culiacán.Där är en fjärdedel av internerna kvinnor. Siffran nationellt är 5 procent.
För tio år sedan satt de flesta kvinnor inne för exempelvis stöld eller för passionsbrott, som mord på en make eller älskare. I dag är de flesta dömda för narkotikabrott.
Kvinnor som Mirna Cartagena. Hon är 31 år och är dömd till tio år. Hon erbjöds 1 000 dollar om hon tog 3,5 kilo kokain på en buss från Culiacán till gränsstaden Mexicali.
Hon lockades av pengarna, men hade otur. Bussen blev stoppad av polisen och de upptäckte knarket.
- Det handlade om behov av pengar och okunskap, att inte fundera över konsekvenserna, säger hon.
Och kvinnor är inte längre immuna mot våldet. Tidigare satte den mexikanska macho- och hederskulturen gränsen vid att ge sig på narkotikabossarnas fruar eller flickvänner.
När exempelvis Santiago Meza greps tidigare i år så förklarade han stolt att han alltid har vägrat att behandla kvinno- och barnkroppar. Meza - kallad Sopptillverkaren - har erkänt att han har gjort sig av med 300 kroppar genom att doppa dem i syra. Han arbetade på uppdrag för en lokal knarkbaron.
Men i dag händer det allt oftare att även kvinnor mördas. I september stoppades exempelvis två kvinnor på en motorväg utanför Culiacán. De fördes bort framför ögonen på de skräckslagna barnen i baksätet.
Kvinnokropparna hittades några timmar senare, med plastpåsar runt huvudena. Ett av offren tros vara hustrun till en av La Familias högsta knarkbossar.
Finns det något slut i sikte? Mexikos president och regeringen hävdar att kampanjen har varit en framgång och pekar bland annat på det stora antalet gripna.
Men ett stort problem är korruptionen. Även om knarkbaronerna döms till fängelse så kan de ofta fortsätta styra där inifrån och i praktiken göra vad de vill.Calderón är medveten om problemet och har därför utlämnat över 180 fångar till USA. Det är en känslig fråga i Mexiko, men säkert är att knarkbaronerna får det betydligt tuffare i amerikanska fängelser.
Men i USA växer oron för vad som pågår söder om gränsen. En rapport som skrevs av den amerikanska försvarsstaben i våras listade två stater som hotas av kollaps: Pakistan - och Mexiko.