Niobarnsmamman Anna Wahlgren sitter omgiven av sex av sina barn och ler glatt rakt in i kameran. Bilden av den lyckliga familjen är tagen 1983, samma år som Anna Wahlgren gav ut den tongivande barnuppfostringsboken "Barnaboken".
Men verkligheten var långt ifrån lika perfekt som bilden ger sken av. Felicia beskriver i nya boken "Felicia försvann" hur hon och hennes systrar blev tillsagda att vara trevliga mot journalisterna:
"Och vi säger att mamma är världens bästa mamma. Hon har lärt oss jättemycket om saker som man behöver veta. Hur man städar, hur man lagar mat. Och hon är jättesnäll och rolig."
Samtidigt lever familjen i kaos:
"På kvällarna ser vi filmer på videobandspelaren och försöker höja ljudet på teven så att den ska lyckas överrösta alla bråk, skriken, samlagsstönanden från Stellans och mammas rum."
Hon beskriver också en period i sitt liv när hon varit tyst i tre månader. Händelsen sker i köket och Anna Wahlgren skär gurka: "Så stannar hon upp, lyfter kniven och håller den mot mig. Nu är det så här, förstår du. Om du inte börjar prata med mig igen, så kommer jag att sticka den här kniven i dig. Och sedan kommer jag att sticka den i mig själv. Och jag menar allvar".
Nu berättar Felicia själv om boken och förklarar i en intervju med SvD varför hon har skrivit den.
- Jag menar att är man en offentlig person och går ut så starkt som min mamma gör, då måste man också kunna få motstånd.
- Man måste inte förlåta eller försonas med sin mamma. Man klarar sig ändå, det finns andra sätt att bli hel. Det är den historien jag velat berätta snarare än att göra ett porträtt av min mamma. Eller hämnas. Det sista tror jag inte på. Det blir bara geggigt, fult, bittert och eländigt i en bok, säger Felicia till SvD.
Men Felicias offentliga uppgörelse med sin mamma har splittrat syskonen. Flera av dem har tagit avstånd från hennes negativa skildring och vittnar i stället om minnen av en ljus och glad barndom.
- Det här är min berättelse, de ska hållas utanför så mycket som det bara går. I boken har jag valt att avidentifiera alla utom mig själv. Varken mammas eller mina syskons riktiga namn finns med. Det här är min sanning, inte deras, säger Felicia till SvD.
Felicia Feldt. Foto: Sofia RunarsdotterSyskonen har även ifrågasatt förlaget som valt att ge ut boken, och menar att de inte kontrollerat fakta tillräckligt noga.
Men för Svante Weyler var det självklart att publicera:
- Det som avgjort saken för mig är dels att det är en väldigt stark skildring av en utsatt barndom och dels att modern som skildras är en offentlig person som under de senaste 20 åren gett föräldrar råd om hur de ska uppfostra sina barn, säger han.
- Självklart är det mitt jobb som föreläggare att läsa texten och bedöma den i relation till andra människor och annan litteratur. I en del fall är det enklare, i andra fall är det mer komplicerade överlägganden. Och det är klart att vi gjort det den här gången också. Men perspektivet här är Felicias, det är det som gör att det är en så väsentlig bok, säger Svante Weyler.
Katerina Janouch, mamma till fem barn, som också har skrivit flera böcker om barn och föräldrar, anser att boken är av stor vikt.
- Den visar att det finns problem även i en känd familj. Jag tror många människor har nytta av den här boken, det är bra att vi får nyanserade bilder och att masker faller.
- Många lider av att bära på familjehemligheter. Jag tycker man ska släppa fram trollen i solen. Om det finns missbruk i en familj är det viktigt att våga vara öppen eftersom det är så skam- och skuldbelagt. Jag kan givetvis inte veta hur det har varit i Anna Wahlgrens familj, men man säger att en anhörigs upplevelse alltid är sann.
Pr-konsulten och författaren Linda Skugge är mamma till tre döttrar och har skrivit mycket om livet som småbarnsförälder.
Hon är väl förtrogen med "Barnaboken" och har använt sig av flera av Anna Wahlgrens råd.
- Jag tycker att "Barnaboken" är en mycket bra bok. Har läst den och älskar tankarna om att barnen ska få känna sig delaktiga, det vill säga sätt barnen i arbete i vardagen. Plus att barn behöver rutiner, säger Linda Skugge.
Det stora genomslaget för Felicias barndomsskildring är dock inget som överraskar henne:
- Kändisbarn funkar alltid. Folk som inte lever som de lär är kittlande. Folk som misslyckas är sådant som folk älskar att frossa i.
Boken tar upp mycket personliga saker, och Anna Wahlgren har därför valt att inte kommentera något av det som står i den:
"Jag tänker inte diskutera Felicia i offentligheten. Jag önskar vi hade kunnat ta den här diskussionen inom familjen i stället." skriver hon i ett mejl till Expressen.
Tv-profilen Ann Söderlund, mamma till tre barn, har också använt Anna Wahlgrens uppfostringsmetoder - och anser också att Felicias bok är viktig:
- Många anser att det här är angelägenheter som ska hållas inom familjen, men jag tycker att det är modigt och ärligt av Felicia att våga göra det som krävs for att kunna gå vidare, bli hel. Det här är hennes historia och den bör respekteras.
- Någon som byggt så tydliga delar av sin karriär på att berätta om sina barn som Anna Wahlgren får så klart finna sig i att barnen vill nyansera bilden och berätta sin version, säger Ann Söderlund.
Barnpsykolog Margit Ekenbark betonar samtidigt att alla barn har sin egen sanning av uppväxten.
- Självklart har barn olika uppfattningar om sin mamma. Så är det alltid. Anna Wahlgren måste vara nio olika mammor åt sina barn, säger hon.
- Hennes råd är lite fyrkantiga och helt utifrån hennes perspektiv, de funkar inte för alla barn.
Felicias upplevelser bör därför tas på allvar menar Margit Ekenbark.
Linda Skugge är av samma åsikt:
- Det är aldrig någonsin synd om föräldrarna, det är alltid barnen som går först.
- När man väl fått barn så är det dem och deras känslor och upplevelser som har företräde. Så detta är något som Anna får tugga i sig. Tanten levde inte som hon lärde och sen är det väl upp till var och en om de trots det vill följa hennes råd eller inte, säger Linda Skugge.
Själv ser hon dock inga problem med att ta hjälp av "Barnaboken":
- Annas råd fick mina barn att vara lugna och glada och tack vare Annas bok fick vi struktur i bebisvardagen från dag ett - så det går före för min del.
Margit Ekenbark tycker inte heller att man ska avfärda Anna Wahlgrens råd bara för att en av hennes döttrar kritiserar henne som mamma. Men samtidigt anser hon inte att man ska se dem som någon bergfast vetenskap:
- Hon kan vara förnuftig och klok och säga bra saker. Men att ta hennes råd på sådant allvar tycker jag inte heller är bra. Anna Wahlgren har blivit upphöjd till någon slags guru-nivå som jag tycker är överdriven, säger Margit Ekenbark.
Själv sade Felicia upp kontakten med sin mamma för tio år sedan. För några år sedan drabbades hon av en djup depression och det var då tankarna på boken började ta fart, berättar hon i SvD.
- I dag är jag så mycket starkare, gladare, det känns som att jag har landat. Jag tror varje människa måste möta sig själv vid någon tidpunkt. Ta reda på vem man är, var man kommer ifrån och vad man vill med resten av sitt liv, säger hon till SvD.