Miljöpartiets kongress i maj 1994. I antroposofernas kulturhus i Ytterjärna söder om Stockholm blickar språkröret Birger Schlaug ut över den sedvanligt brokiga skaran partikamrater.
Schlaug pekar mot mötesordföranden, en ung kvinna. Han tar mikrofonen.
- Den här unga tjejen som sitter som ordförande på vår stökiga kongress är så begåvad. Hon kommer en dag att sluta som statsråd och talman i riksdagen!
Den unga tjejen var Maria Wetterstrand, då 20 år.I dag nästan 16 år senare leder Maria Wetterstrand, tillsammans med språkrörskollegan Peter Eriksson, Sveriges tredje största parti.

Wetterstrand som 1994 vandrade runt bland antroposofernas biodynamiska odlingar i Ytterjärna kan alltså snart vandra omkring i Rosenbad - som just statsråd.
Den senaste mätningen från Skop som publicerades i helgen visar att partiet skulle få 10,9 procent av väljarnas röster om det vore val i dag. Det är mer än dubbelt så många röster som partiet fick i valet 2006.
Flera andra mätningar har också parkerat MP som tredje största parti och uppgången tycks inte stanna av.Det är inte bara partiets siffror som pekar uppåt. I Sifos förtroendemätning för partiledarna noterade Miljöpartiet rekordnivåer i förra veckan - upp 16 procentenheter. Bara statsminister Fredrik Reinfeldt har högre förtroende än Wetterstrand.
Opinionsuppsvinget har gått hand i hand med ett ökat mediegenomslag.
I medieanalysföretaget Infopaqs Politikertoppen, en mätning över de politiker som synts mest i medierna, rusar Wetterstrand från 28:e till fjärde plats. Infopaq konstaterar att hon nästan bara blir omskriven i positiva ordalag.
"Wetterstrand-effekten" är bevisad.- Hon är väldigt bestämd. Hon är inte den som gör sig till. Hon smörar inte för någon. Hon känns och är väldigt ärlig, säger det tidigare språkröret Birger Schlaug om Wetterstrand.
Men det är inte bara partifolk som framhåller Wetterstrand.- Hon är ju den enda i oppositionen som är ett dragplåster, de andra två är sänken, inklusive Mona Sahlin, säger den S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.
- Maria Wetterstrand har ett väldigt starkt förtroende. Hon appellerar till väldigt många allmänborgerliga väljare som är missnöjda med alliansen och regeringens politik. Wetterstrand är den lysande stjärnan inom svensk politik just nu, säger Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Dagens skyhöga siffror är långt från den situation som partiet befann sig i när Wetterstrand tog över som språkrör våren 2002.
Då befann sig partiet i kris. De tidigare språkrören - Matz Hammarström och Lotta Hedström - hade hoppat av flera månader tidigare. Alla ropade efter Åsa Domeij, som tackade nej.
I stället fick det bli andrahandsvalet - Maria Wetterstrand. Bara några månader återstod till riksdagsvalet.- Det var ju en paniksituation i partiet, säger det tidigare språkröret Birger Schlaug.
Wetterstrand var då känd för att hon som 15-åring startat en lokalavdelning av Grön ungdom på hemorten Eskilstuna och under några år på 90-talet varit språkrör för hela ungdomsförbundet.
I valet 2002 höll de nya, hastigt inkastade, språkrören näsan ovanför vattenytan. Partiet klarade precis fyraprocentspärren och landade på 4,65 procent.
Dagen efter valet väntade sig S-ledaren Göran Persson att han lugnt skulle regera vidare men i stället riktades alla blickar mot det unga språkröret Maria Wetterstrand.I stället för att som väntat knacka på Perssons dörr satt Wetterstrands parti och filade på en regeringsförklaring med borgarna.
En påtagligt irriterad S-ledare fick inte direkt det fogliga stödpartiet på sin sida - även om MP sedan valde ett samarbete med S i utbyte mot bland annat trängselskatt i Stockholm och friår.
- Det är ett tydligt exempel på Marias stora självförtroende, säger den dåvarande partisekreteraren Håkan Wåhlstedt.
Lärdomen var tydlig. Maria Wetterstrand hade klivit fram som maktpolitiker - långt borta från nidbilden av miljöpartisten som en flummig, kamomillthédrickande fältbiolog med noppig kofta.
- Ju elakare och tuffare vi var mot Socialdemokraterna, desto mer fick vi igenom. När vi försökte vara schysta så upplevde vi att vi blev lurade, säger Håkan Wåhlstedt och tillägger:
- Det har varit lite grand av Marias drivkraft. Hon har tyckt att vi inte ska leva i ett samhälle där Socialdemokraterna bestämmer allt. Det har nästan varit ett självändamål att bryta det Socialdemokratiska maktinnehavet.
Partiet har alltså gått från rollen som det något flummiga partiet som mest sitter vid sidolinjen och klagar till att bli ett trovärdigt alternativ i politiken.
På grund av Socialdemokraternas valnederlag 2006 och följande partiledarbyte öppnades till slut dörren för ett riktigt, framtida regeringssamarbete för MP.
Statsvetarprofessorn Tommy Möller menar att det rödgröna samarbetet stärkt Miljöpartiet:
- Man brukar lite nedlåtande säga att Miljöpartiet var ett plakatparti - men det har förändrats fundamentalt både med det samarbete som partiet ingick i innan regeringsskiftet och vad som hänt därefter. Man framstår som ett ansvarstagande parti.
Både Tommy Möller och Stig-Björn Ljunggren menar att partiet förutom "Wetterstrand-effekten" också gynnats av klimatfrågan.- Vi har vad jag kallar "bakgrundsstrålningen", alltså Köpenhamnsmötet, klimat, miljö. Och då gynnas man ju av att man faktiskt heter Miljöpartiet och inte behöver tala om var man står, det är ju grisenkelt, säger Ljunggren.
Men samtidigt som stödet för partiet skjuter i höjden när klimatfrågan stått högst upp på dagordningen, riskerar stödet att sjunka om intresset för klimatet inte håller i sig.
- Jag tror inte att miljöfrågorna kommer att få samma framträdande roll om ett halvår när vi börjar närma oss en valrörelse. Det betyder att Miljöpartiets allra viktigaste fråga skulle minska i betydelse i själva valrörelsen, säger Tommy Möller.Ett annat problem som kan uppstå är att partiet blir tryggt, lutar sig tillbaka när det redan nu långt före valet noterar höga opinionssiffror.
- Det finns potentiella problem med att gå in med för höga siffror lite för tidigt långt innan valrörelsen börjat, men man ska inte överdriva dem, säger Möller.
Den socialdemokratiske statsvetarprofessorn Ulf Bjereld ser också en risk med att partiet har höga siffror just nu:
- Ja, nu blir den här nivån ett golv för förväntningarna. Om nivån i nästa mätning blir under tio procent kommer det att ses som ett nederlag.

Ett annat orosmoln som närmar sig är att Wetterstrand snart kommer att bytas ut. Bara ett år efter valet har hon och Eriksson suttit de nio år som språkrören max får sitta på sina poster.
Vem ska kunna matcha Wetterstrand som politisk kraft, frågar sig många i partiet.
Oron inför språkrörsbytet har i alla fall dämpats något efter att den tidigare riksdagsledamoten Gustav Fridolin i december meddelade om att han gör comeback i politiken - även om det är långt kvar till språkrörsposten.
Maria Wetterstrand befinner sig i Finland när Expressen får tag på henne. Här bor hennes särbo Ville Niinistö som sitter i finska riksdagen för Gröna förbundet. Tillsammans har de två barn.
Som det anstår en miljöpartist tar hon ett steg bakåt och berömmer hela partiet för det omåttliga uppsvinget.
- Vi har verkligen jobbat hårt, Peter Eriksson och jag, och även många andra i partiet, för att ta fram bra, konstruktiva förslag som är anpassade till den verklighet vi lever i. Vi har gjort Miljöpartiet till ett parti som folk tar mycket mer på allvar än vad läget var för tio år sedan.
- Redan i EU-parlamentsvalet i våras märkte vi att vi fick ökad respons för vår politik, vi fick där elva procent. Debatten om klimatet har gynnat partiet, säger Maria Wetterstrand.
Hon säger själv om "Wetterstrand-effekten" och klimatfrågans stora betydelse för partiet:
- Jag köper inte den enkla förklaringen. Jag köper inte heller den enkla förklaringen att detta handlar bara om klimatfrågan. För det här är ett arbete som pågått under mycket lång tid och som syftat till att göra Miljöpartiet mer attraktivt och ett parti som tas på större allvar.
Samarbetet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har också gynnat Miljöpartiet, enligt Wetterstrand som också menar att det långtgångna samarbetet med S hjälpt till att legitimera partiet.
De stadigt ökande förtroendesiffrorna tar hon med en klackspark:
- Ja, det är ju jättetrevligt, men förtroendesiffror är ju inte valresultat.