EN HJÄLPANDE HAND. Björn Lindqvist, ålkontrollant hos Vattenfall, släpper ut vuxen ål i Göta älv. Ålarna får lift med lastbil på sin väg från Vänern till Sargassohavet, för att inte bli mos i vattenkraftverkets turbiner. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/SCANPIX Foto: Björn Larsson Rosvall / Scanpix
EN HJÄLPANDE HAND. Björn Lindqvist, ålkontrollant hos Vattenfall, släpper ut vuxen ål i Göta älv. Ålarna får lift med lastbil på sin väg från Vänern till Sargassohavet, för att inte bli mos i vattenkraftverkets turbiner. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/SCANPIX Foto: Björn Larsson Rosvall / Scanpix

Ålen ska räddas - med lastbil

Publicerad
Uppdaterad
Det är inte bara människor som flyger flygplan och åker bil.
Ålar gör det också.
I år har fiskeriverket köpt in och planterat ut nära två miljoner ålyngel i svenska vatten i hopp om att den rödlistade delikatessen inte ska dö ut.
Men hundratusentals ålar blir färs i kraftverkens turbiner och nu kritiseras beslutet om att de få ållicenser som finns kvar inte kan överlåtas från far till son.
Förr var den rökta ålen en given favorit på smörgåsbordet på Grand Hôtels franska veranda i Stockholm.
- Men nu serverar vi inte längre ål. De flesta kunder förstår att vi vill låta ålstammen växa till sig och det brukar inte bli några sura miner, förklarar hovmästaren John Wallin.
Massor av restauranger och rederier har följt i Grand Hôtels spår. På Viking Line, Tallink Silja och Stena Line bjuds det inte längre på ål på julbordet. Och de stora livsmedelskedjorna Axfood, Ica, Bergendahlsgruppen och Coop har på ledningsnivå fattat beslut om att inte sälja ål (även om enskilda Ica-handlare kan ta in den till sin butik).
- Man ska inte äta ål alls. Och vi anser heller inte att den bör få fiskas, säger Inger Näslund, fiskeansvarig på Världsnaturfonden WWF.
Men fiskeriverkets ålexpert, filosofie doktor Håkan Wickström, är av en annan åsikt.
- Jag äter ål ibland. Det vore väl skam om den lilla mängd som tillåts fiskas i Sverige på ett lagligt sätt och i enlighet med en av EU godkänd förvaltningsplan inte kom till glädje, säger han.
Han är en av de ansvariga för att ålar numera importeras till Sverige i stor skala. Internationella Havsforskningsrådet har larmat om att beståndet av glasål i Europa har minskat med 99 procent sedan 1970-talet. I år köpte därför Sverige in 1,9 miljoner små glasålar från Biscayabukten i Frankrike som ska växa till sig och bli stora så kallade europeiska ålar. Håkan Wickström berättar att det där och på några andra håll i Europa fortfarande finns lokala överskott på glasål som annars skulle bli uppätna av fågel och rovfiskar eller svälta ihjäl. Och då är det motiverat att de ålar som annars skulle gå till spillo flyttas till Östersjöregionen där de förhoppningsvis kan växa till sig för att så småningom vandra ut till Sargassohavet och försöka sig, menar ålforskaren.
Egentligen vet vi ganska lite om hur ålen fortplantar sig. Forskarna har inte lyckats bevisa att en enda ål från Östersjöregionen tagit sig ända till Sargassohavet för att leka, men mycket tyder på att det är så det går till. För miljoner år sedan satt den amerikanska och den europeiska kontinenten nästan ihop och ålen hade inte alls så lång väg att ta sig till vattendragen i Europa. I dag är avståndet nära 750 mil och teorin är att ålynglen efter kläckningen förvandlas till larver som följer med Golfströmmen.
När de ett till tre år senare når vår kontinent har larverna blivit trådsmala och genomskinliga glasålar på 75 millimeter. Sedan äter de upp sig i 10-20 år innan de blivit feta nog att försöka orka simma tillbaka till Sargassohavet och leka. Efter att de förökat sig dör ålarna.

Japan är det land i världen som importerar mest ål. Japanerna älskar nämligen fiskrätten kabayaki med filéad och sojasåsmarinerad ål som grillas. Den japanska ålen är därför ordentligt överfiskad. För att möta efterfrågan började Kina för 15 år sedan odla ål som marknadsförs som "ekologisk".
- Men det finns ingen ål för kommersiellt bruk som förökats i fångenskap och påståenden om "ekologiska ålodlingar" är falsk marknadsföring, menar WWF:s Inger Näslund.
Råmaterialet till ålodlingarna måste alltså köpas in i form av små glasålar på 0,3 gram styck.
Och det är samma ålyngel som svenska fiskeriverket vill ha för att stärka ålbeståndet i Östersjöregionen.
- Numera kan glasålen kosta en dollar eller mer styck och det rör sig om ålar som annars skulle sändas till en säker död i Kina, säger ålforskaren Håkan Wickström.
Priserna avskräckte ett tag så mycket att utsättningen av ål i Sverige minskade varje år, men i år har EU skjutit till pengar. De 1,9 miljoner glasålarna har planterats ut på ett 50-tal platser i landet.

Men utsättningen av ål är bara en av tre åtgärder som fiskeriverket vidtar för att vända den negativa trenden.
Av den ål som vill vandra ut till kustvattnen och fortplanta sig stryker i dag 90 procent med i kraftverkens turbiner. Det är sällan bara ett kraftverk som ska passeras, utan kanske åtta-tio stycken. Och i och med att ålar är långa riskerar de att fastna i turbinerna eller få dödande slag. Kraftverken stänger också in ålarna så att de blir lätta byten för gäddor och rovfåglar. Detta har man försökt att råda bot på genom att stora energijättar som exempelvis Vattenfall och Eon frivilligt bekostar att ålen transporteras med lastbil från sjöarna till kusten. Målet är att få ner dödligheten till 60 procent.
- Men på sikt håller det naturligtvis inte att fånga och köra ålen med lastbil förbi nedersta kraftverken. Man måste erbjuda och avleda blankålarna mot säkra passager förbi turbinerna, påpekar filosofie doktor Håkan Wickström.

Vid sidan av ålutsättningen och åltransporterna ska fiskeriverket halvera ålfisket fram till 2013. Fritidsfiske av ål har förbjudits och endast 388 yrkesfiskare har fått licens att fortsätta med ålfisket. De här licenserna får heller inte överlåtas från far till son (förra året fanns det bara sex kvinnor som fiskade ål), något som fått Sveriges fiskares riksförbund att fråga sig om den siste ålfiskaren är född. Stockholms läns fiskareförbund kritiserade i fjol jordbruksminister Eskil Erlandsson för att inskränkningarna slår hårt mot skärgårdslivet och småföretagarna.
John Berglund, 34, tog för tre år sedan över pappa Tommy Berglunds fiskeverksamhet i Mälaren.
- Hade jag vetat att jag inte skulle få ta över farsans ålfiskelicens hade jag aldrig vågat starta egen firma och satsa på det här. Ålen står för 30 procent av inkomsterna, berättar han.
Som det är nu måste pappa Tommy vara med i båten de 120 dagar om året från juni-september som företaget "Fiskarn i Borgåsund" fiskar upp ungefär två ton ål med hjälp av bottengarnen. Och skulle Tommy dö är det slut med ålfisket.
- Jag förstår tanken på att man vill ha en naturlig avgång av ålfiskare och naturligtvis ska ålen få en chans att återhämta sig. Men det finns gott om ål i Mälaren och en viss del vandrar ut.
- Tar vi upp ett ton ål ur Mälaren rör det sig inte om så jättemånga individer i och med att de måste vara minst 65 centimeter långa. Jag anser att det stora problemet är att fransmännen fiskar gigantiska mängder glasålar som annars hade kunnat växa till sig och bli massor av vuxna ålar, fortsätter John Berglund.

Tidningen Miljöaktuellt och TV4:s "Kalla fakta" avslöjade nyligen siffror från ett internt arbetsmaterial hos fiskeriverket som visade att myndigheten för tredje året i rad inte hittat ett enda ålyngel när man kört med tråldrag nattetid i hela Skagerack och Kattegatt.
- Det är förstås väldigt, väldigt oroväckande. Och de verkliga konsekvenserna ser vi egentligen först om 10-20 år då de ålar som skulle ha fortplantat sig inte lyckas med det, menar ålforskaren Håkan Wickström.
Svenska fiskare står för en femtedel av den totala ålfångsten i Europa. En ännu inte publicerad studie påstås visa att ålar som förflyttats med lastbil eller flyg inte tycks kunna hitta tillbaka till Sargassohavet.
Andra kritiker menar att utplanteringen av ålar är kontraproduktiv, eftersom fisket hålls uppe på konstgjord väg och ålar som annars kunnat nå Sargassohavet fiskas upp. Om importerade ålar inte sattes ut i svenska vatten skulle fiskeriverket tvingas agera mycket mer kraftfullt mot vattenkraftverken och fisket, påpekas det.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver nu totalt fiskeförbud för den utrotningshotade ålen.
- Visst skulle det gå fortare om vi stoppade allt fiske och tog bort vattenkraftverken, men det är inte realistiskt. Genom att flytta ålar från områden där det finns ett överskott till svenska vatten får ålarna åtminstone en chans att växa upp och fortplanta sig. Och i år har vi knappt satt ut några ålar alls där det bedrivs kommersiellt fiske, säger fiskeriverkets Håkan Wickström.

Författaren och naturexperten Tommy Hammarström, ledarskribent på Expressen, tycker att man ska ta larmrapporterna om ålen med en nypa salt.
- Om 99 av 100 ålar försvunnit, hur kan då fångsterna i dag vara större än i början av 1980-talet? frågar han sig och tillägger att det alltid finns skäl att behandla de otaliga larmrapporterna med viss försiktighet.
Nu återstår det att se om några svenska restauranger alls serverar ål på 2010 års julbord.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida