I söndags berättade GT om Emelie Bäck som aldrig fick askan från sin älskade vallhund Gizza av djursjukhuset. Personalen hade missat att hon betalat för en separat kremering av sin Gizza, som därför brändes med andra kadaver.
GT har besökt Renovas destruktionsanläggning, där tonvis av husdjur årligen kremeras, i en specialugn.

Bränns gruppvis

Största mängden bränns gruppvis. Avfallet dumpas vid Tagene deponi.
Men i omkring 1 500 fall årligen har husse eller matte, liksom Emelie, begärt en enskild kremering, för att få med sig askan hem.
Och djurägarna kan känna sig trygga, lovar Tarmo Honkavaara på Renova.
- Nio av tio frågar om de kan vara säkra på att de får rätt aska. Men här blir det aldrig fel. Det har inte hänt under alla år.
Dagligdags träffar han människor som förlorat sin trotjänare.

Dansmöss och råttor

För en del går det fort. På fem minuter har papper fyllts i och det avlidna djuret lämnats.
- Andra kan sitta här ett par timmar innan de klarar att ta farväl.
Katter och hundar dominerar. Men Tarmo Honkavaara får även beställningar om separata kremeringar för saknade undulater, ormar, leguaner, dansmöss och råttor.
Askan hämtas i en urna i vald modell som inte sällan placeras i bokhyllan, grävs ner eller sprids för vinden.

Blir fjärrvärme

En hundkropp tar omkring två timmar att bränna, i 850 grader. Det är mycket energi, som dock återanvänds.
- Rökgasen renas och blir sedan fjärrvärme.
Men omfattningen är liten jämfört med de 60 ton sopor som bränns varje timma på anläggningen.
- Jag tror inte att någon har räknat på andelen som kommer från kremeringen, säger Tarmo Honkavaara.