Det är alltid så att man blir misstänksam när någon träffar någon ganska snart. ”Vet alla om det utom jag?” är en vanlig fråga.
Man känner att alla har gått bakom ryggen på en, ingen har sagt som det är. Det är väldigt obehagligt och aktiverar utanförskap och ensamhetskänslor.
Vem som helst får ju vara tillsammans med vem som helst, men när man separerar ska man göra det snyggt. Det bästa är att båda går till familjerådgivning och pratar igenom allt. Rent moraliskt är man skyldig varandra att göra ett bra avslut.
Sedan kan det visa sig ändå att man går in i en relation två dagar senare.
Då får man bli tillsammans med vem man vill. Det finns ingen tumregel som säger att man ska vänta si och så länge.

Men samtidigt är det jättebra att stanna upp ett ögonblick och reflektera över den relation man har varit i. Det hinner man inte om man direkt går vidare.
Mitt bästa råd är: Sköt avslutet ordentligt i den relation man lever i. Red ut saker och ting så gott det går. Det är väl verkligen att vara medmänniska, att ge varandra den möjligheten. Då kommer man lära sig mer om sig själv, så att man inte gör om samma misstag igen. För det man inte känner till gör man om i nya relationer. Alla upprepar sina mönster, till dess att man kommer på något nytt.

Kia Kinell, socionom och familjeterapeut