Tio år har gått sedan Diana gick bort.
Tio år har gått sedan Diana gick bort.

Dianas väg mot döden

Publicerad
Uppdaterad
Det var aldrig något allvarligare än en sommarflirt för Diana. Prinsessan och playboyen.
Tillvaron på en lyxyacht i Medelhavet hade denna augustilördag bytts mot ett virvelvindsbesök i Paris.
Det blev lite som playboyen Dodi al-Fayeds liv: rastlöst, kaotiskt, improviserat.
Allt hade slutat så annorlunda om de bara stannat
i Imperial Suite på hotell Ritz den natten. I stället kör de
ut i Paris-natten ännu en gång.
Klockan är 00.20 den 31 augusti 1997.
Det är fem minuter kvar av sagan.
Det har gått ett decennium på fredag. Det var natten mot den 31 augusti 1997 som prinsessan Diana dödades i en bilkrasch i Paris tillsammans med sin pojkvän Dodi al-Fayed och chauffören Henri Paul.
Den 31:a inföll på en söndag det året, 1997. De flesta vet nog fortfarande vad de gjorde när de fick beskedet den söndagsmorgonen.
Det råder ingen brist på myter och konspirationsteorier om Dianas död. Det blir oftast så med de stora och kända. Dodi al-Fayeds pappa, Mohammed al-Fayed, är exempelvis än i dag övertygad om att det var mord.

Men alla utredningar tyder på att Diana dödades i en vanlig bilolycka, orsakad av för hög fart och rattfylleri. Och hon hade förmodligen överlevt om hon bara använt bilbältet.
Så vad hände då egentligen de där sista timmarna i Paris?
Det hade varit några tunga sommarveckor för Diana. Hennes exmake, prins Charles hade fyllt 50 i juli och hållit en mycket offentlig fest för sin älskarinna, Camilla Parker-Bowles.
Samma månad gjorde Dianas älskare sedan två år, läkaren Hasnat Khan, klart för henne att han inte ville gifta sig med henne. Det var definitivt slut.
Hon hade ett behov av att bli ompysslad, berättade hon för väninnan Lady Elsa Bowker. Och den rätta mannen dök upp.
Egentligen var det inte Dodi al-Fayeds idé att de två skulle träffas. Han var själv inställd på att gifta sig med modellen Kelly Fischer i augusti, men pappa, Mohammed al-Fayed, hade andra planer.

Den i Egypten födde Mohammed al-Fayed var och är en av Storbritanniens rikaste personer, ägare av varuhuset Harrods i London, av hotell Ritz i Paris.
Men trots pengarna, trots affärerna, hade han aldrig blivit riktigt accepterad av det brittiska etablissemanget. Detta fyllde honom med ilska och revanschlust.
Och vad kunde väl smälla högre än om hans son, Dodi, kunde få ihop det med prinsessan Diana. Även Diana var sugen på att ge igen. Inte minst mot snobbarna i det brittiska hovet.
Så hon hade tackat ja till inbjudan att tillbringa några sommarveckor på Mohammed al-Fayeds lyxyacht ”Jonikal”. Dodi var där också. Och al-Fayeds livvakter, butler och övriga personal.
– Jag känner mig så omhändertagen, berättade Diana för Lady Elsa Bowker.
Även paparazzifotograferna var där. Och de riktade in sina objektiv. Som så ofta spelade Diana med i spelet. Sunday Mirror publicerade den 10 augusti en kyssbild på Diana och Dodi. Hon hade själv tipsat om det.

Den blev startskottet på några frenetiska veckor. Cirkusen var i full gång.
Och den fortsatte i Paris, den 30 augusti. Det var dit paret flög på lördagseftermiddagen i Mohammed al-Fayeds privata Gulfstream 4.
Planet landar 15.20 på lördagseftermiddagen. Dodi har för avsikt att visa Diana några av familjens troféer i stan. Och då handlar det inte bara om hotell Ritz, stans kanske bästa hotell, ägt av pappa.
Dodi hade även en lägenhet på Rue Arsène-Houssaye med utsikt över Champs-Elysées.
Men det är inte dit de åker först. Dodi vill i stället visa upp ett annat hus som pappa köpt och som också spelat en roll i historien om det brittiska kungahuset, Villa Windsor.
Den 14 rum stora 1800-talsvillan ligger i Bois de Boulogne och det var dit hertigen och hertiginnan av Windsor hade flyttat 1953. Dodi hade bara några veckor tidigare visat samma hus för flickvännen Kelly Fischer.

Men Dodis plan slår bakut. Enligt Tina Brown som just skrivit en biografi över Diana, så fann prinsessan huset ”spöklikt”. Hon visste lite för mycket om kunglig exil för att uppskatta det.
Så efter bara någon halvtimme bär det i stället av till hotell Ritz. Paret checkar in på Imperial Suite och medan Diana vilar ut på rummet så försvinner Dodi över Place Vendome för att överraska Diana.
Hon har redan fått flera smycken av honom under augustiveckorna, och han är på jakt efter ytterligare något att imponera henne med. En ring kanske.
Mohammed al-Fayed har i efterhand påstått att Dodi valde ut en förlovningsring och att förlovningen snart skulle vara ett faktum. Antagligen en saga.
Enligt Tina Brown hittade Dodi inget hos juveleraren. Han tog med sig en broschyr och Ritz manager, Claude Rolet, återvände kort därefter till butiken för att plocka upp ett urval.
Rolet fick då se att juvelerarens hustru bar en ring som passade Dodis beskrivningar. Den fick det bli.
Ingen förlovningsring alltså.
Under Dianas korta Paris-besök så väntar hela tiden en skara fotografer utanför entrén tillsammans med andra nyfikna. Ryktet sprids snabbt att Diana finns där inne. Diana, världens kanske mest berömda kvinna denna augusti 1997.

Inget hade hindrat att Dodi och Diana tillbringat en lugn kväll inne på hotellet, skyddade från de nyfikna. Hotellet har ett antal restauranger att välja på och Imperial Suite är inte den sämsta platsen att bo på.
Men paret har andra planer. Klockan sju på kvällen bär det av igen. Dodi vill visa lägenheten på Rue Arséne-Houssaye och omgivna av fotografer på motorcyklar och bilar far de dit.
Men de stannar inte där heller. Dodi vill bjuda på middag och har bokat bord på Benoit, ett bistro nära Les Halles. Planen är att sedan återvända till lägenheten och tillbringa natten där. Dodi har skickat Ritz-chefen Claude Rolet, i förväg till Benoit för att se till att de får ett stiligt mottagande.

Klockan 21.35 lämnar de lägenhet och jakten är i gång igen. Diana är van vid den här typen av uppvaktning, men inte Dodi. Han störs ordentligt av motorcyklarna som svärmar runt deras bil.
Så han ändrar sig efter tio minuter. Glöm Benoit. Tillbaka till Ritz i stället och middag där.
Klockan 21.53 svänger limousinen upp framför Ritz huvudentré. Ett par fotografer dyker upp och slår några blixtar i ansiktet på Diana.
Då brister det för Dodi. Han skäller ut livvakten Kez Wingfield efter noter för att han inte fått bort fotograferna i tid.
Hotellets tjänstgörande säkerhetsansvarig blir nervös och beslutar sig för kalla tillbaka hotellets tjänstgörande säkerhetschef till jobbet. En viss Henri Paul. I efterhand ett fatalt misstag.

Middagen på hotellet blir ingen succé. Jakten och stressen blir för mycket för Diana som börjar gråta. Hon och Dodi bestämmer sig i stället för att gå upp till sviten och äta middagen där i stället.
Och där hade allt kunnat sluta denna kväll. I trygghet på sviten. Bortom alla fotografers räckvidd. På pappas hotell.
Men Dodi och Diana är för rastlösa. De beslutat sig för att bege sig ut i Paris natten ännu en gång. Och göra ännu en resa till lägenheten på Rue Arsène-Houssaye.
De vet att fotograferna väntar vid huvudingången, så de beslutar sig för att ta bakvägen. Det beslutas hastigt att säkerhetschefen Henri Paul, ska köra.
Men Henri Paul är ingen utbildad limousinchaufför. Till vardags kör han en automatväxlad Austin Mini. Nu sätter han sig bakom ratten i en väldig Mercedes S-280 i stället.
Än värre. Han har druckit. Efter att ha återkallats till hotellet har han bland annat umgåtts med Dodis livvakter i baren och tagit sig ett par glas Ricard, en aniskryddad aperitif.
Och mycket tyder på att han druckit ytterligare några glas tidigare under kvällen. Han trodde ju trots allt att jobbet var avslutat för dagen.

Men nu är det ändå han som ska köra Diana och Dodi hem till lägenheten. Med tre gånger den (i Frankrike) tillåtna halten alkohol i blodet. Han har även tagit de lugnande medlen Prozac och Tiapride, medel som inte bör kombineras med alkohol.
Klockan 00.14 drar han i väg med en rivstart från sidoentrén på Rue Gambon. I sätet bredvid sitter livvakten Trevor Rees-Jones, den ende som ska överleva natten. Bakom livvakten sitter Diana. Bakom Henri Paul finns Dodi.
Men fotograferna låter sig inte luras. När Mercedesen kör ner mot Place de la Concorde så är den förföljd på håll av fem bilar, tre motorcyklar och två scootrar.

Det är här på Place de la Concorde som ännu ett ödesdigert beslut fattas. Den snabbaste vägen upp mot lägenheten går via Champs-Elysées. I stället kör Henri Paul ner mot Seine och tar motortrafikleden som går där.
Det går fort. Alldeles för fort. Polisens utredningar visar att Mercedesen färdades med upp till 150 kilometer i timmen på den tvåfiliga vägen.
Klockan 00.23 närmar sig Mercedesen tunneln under Pont d’Alma. En lömsk tunnel eftersom vägen svänger vid infarten. 34 krascher har ägt rum här de senaste 15 åren. Åtta dödsolyckor.
Det är här i nedfarten som Mercedesen möjligen tuschar till bakskärmen på en vit Fiat Uno i högerfilen. Men det är inte Fiaten som orsakar kraschen.
Det är Mercedesen alldeles för höga fart. Med en onykter chaufför bakom ratten.
Datasimuleringar har senare visat att inte ens en formel-1 förare skulle klara av att köra genom tunneln i den här hastigheten.

Vid den 13:e pelaren tar det slut. Mercedesen kraschar med 98 kilometer i timmen in i betongen, spinner runt och blir stående vid motsatta väggen, med fronten riktad mot tunnelns mynning. Och med signalhornet brölande.
Fotografen Romuald Rat är först på plats. Hans Honda 650 stannar 20 meter bortom vraket och han springer mot bilen, tar tre bilder.
Rat kan en del om första hjälpen. Han får upp bildörren bak och ser att Dodi al-Fayed antagligen redan är död. Han lägger en bilmatta över kroppen för att dölja den.
Sedan tar han Dianas hand och känner efter hennes puls. Hon är vid liv och stönar. Hon har glidit ner i golvutrymmet bakom framsätet och huvudet ligger inkilat mellan framsäten. Ansiktet är vänt bakåt. Den enda synliga skadan är ett skrapmärke i pannan.
– Var lugn, en läkare är på väg, säger Rat.

I framsätet sitter Henri Paul, även han dödad vid kollisionen. Livvakten Trevor Rees-Jones har fått ansiktet intryckt men verkar vara vid liv.
Fler fotografer anländer inom kort. En försöker tränga sig förbi Rat i vraket för att ta bilder.
– Ur vägen! säger han. Jag gör bara mitt jobb, precis som du.
Men bilderna ska aldrig bli publicerade. De är än i dag, tio år efter dödsolyckan, opublicerbara.
Den förste läkaren är på plats bara någon minut efter kraschen. Frederic Mailliez kom farande i tunneln i andra riktningen och bevittnade kraschen.
– Bakdörren var öppen när jag nådde vraket. Jag började undersöka kvinnan därbak. Jag såg att hon var vacker men hade då inte aning om vem hon var, berättade han senare för The Times.
Han hämtar en syrgasmask och en syrgastub i sin bil och spänner försiktigt fast masken över Dianas ansikte.

Den första räddningspersonalen är på plats 00.35, cirka tio minuter efter olyckan. Brandman Xavier Gourmelon och hans nio mannar lyfter ut Dodis kropp och försöker förgäves väcka honom till liv igen.
Diana får en ny syrgasmask och en filt över sig. Gourmelon hör henne mumla:
– Herregud, vad hände?
Det ska bli hennes sista ord.
Kort därefter är den första ambulansen på plats. Den franska akutvården bygger på att mer avancerad hjälp ska kunna ges redan på plats. Läkarna Arnaud DeRossi och Jean-Marc Martino är de första som tar hand om Diana på platsen.

Klockan 01.00 är Dianas andning och blodtryck tillräckligt stabilt för att läkarna ska våga sig på att flytta henne ut ur vraket. Hon hinner knappt läggas ner på båren innan hjärtat slutar slå.
Men läkarna gör sitt jobb. De får liv i hjärtat igen.
Efter 18 minuter kan de föra in Diana i ambulansen och köra i väg.
Transporten går långsamt. Risken är att Diana åter ska få en hjärtattack om vibrationerna blir för starka.
Så först klockan 02.00 är ambulansen framme vid Pitié-Salpetrière. Det är inte det närmaste sjukhuset, men där finns experterna som möjligen kan rädda prinsessans liv.
Men efter bara tio minuter ger hjärtat upp igen. Kirurgerna, doktor Bruno Riou och Moncef Dahman, öppnar Dianas bröstkort och finner att en avsliten ven orsakat svåra inre blödningar.
De syr ihop venen men förgäves. I en timmes tid försöker läkarna allt. Direkt massage, adrenalin, elstötar.
Inget hjälper. Klockan 04.00 den 31 augusti är allt över.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag