Varför då?
- Jo, vi har ju ett väldigt bra läge. Vi har det här året gjort en massa saker: vi har stabiliserat upplagan, vi tar marknadsandelar, tidningen och företaget går mycket bra och vi har genomfört ett genomarbetat och omfattande varumärkesarbete som ska vara plattformen för oss att anta de utmaningar som ligger framför oss.
Det gläder mig att du fortfarande säger "vi". Men är det alltså inte så att du fått sparken för att du begått någon oegentlighet? Det kanske är någon som fått för sig det.
- Nej, inte såvitt jag vet. Det här beslutet har jag fattat själv och det har växt fram under hösten.
- Det har att göra med att några av de saker jag arbetat med fallit på plats. Och då är det mitt jobb att höja blicken och titta i ett längre perspektiv, tre till fem år, på vilka utmaningar vi har framför oss och fråga mig själv om jag i det perspektivet fort-
farande kan vara hundratioprocentigt engagerad på det sätt jag är i dag och om jag då bara har en tillstymmelse till frågetecken i mitt svar, då tror jag att det är bättre att jag kliver åt sidan.
Det låter mycket fint, men är det inte i själva verket så att du är oerhört strategisk och smart, dåliga tider stundar, bäst att ge sig av nu, med flaggan i topp, innan allt går åt pipan?
- När jag började för sju år sen, då kämpade vi för vår överlevnad. I dag är Expressen ett av Sveriges starkaste medieföretag. Den resan har varit fantastisk, vi har bevisat att vi kan överleva mycket svårare utmaningar än dem som vi står inför framöver. Och vi står inte ensamma inför dem, vi står där med alla de traditionella medierna.
Fast kan det inte ändå kanske vara så att du tycker att du fått ihop tillräckligt med pengar, nu kan du dra till Barcelona för gott och leva loppan på heltid?
- Om man är en vanlig anställd, då kan man aldrig dra sig tillbaka. Inte ens om man som jag har 185 000 i månaden.
I måndags var du på biopremiär och för första gången fick man se dig i tidningen tillsammans med din sambo. Då tänkte vi att detta betyder något, det betyder exempelvis att du kanske tänker sluta.
- Det enda det innebar var att det där var den första premiären jag har hunnit gå på under hösten.
Hur länge sa du att du själv vetat om att du tänkt sluta?
- Det har vuxit fram under hösten. Och den första jag talade om det för var förstås vår styrelseordförande Torsten Larsson.
Men hur kommer det sig att man inte har fått läsa om detta i exempelvis Resumé. Har den tidningen helt tappat gnistan?
- Att detta inte läckt ut i förväg visar att vi i dag i Expressens organisation har en helt annan styrka än vad man såg många gånger under 90-talet.
Du får säga vad vill, men jag kan inte låta bli att misstänka att du helt enkelt fått ett oemotståndligt erbjudande om ett nytt och ännu häftigare jobb, att du fått an offer you can't refuse. Exempelvis glunkas det om att du ska efterträda Jan Scherman som boss på TV4. Har jag rätt? Oss emellan?
- Jag har fått ett annat erbjudande. Men inget är klart så det vore bara dumt att kommentera och spekulera om det. Det här beslutet har, som jag nu sagt ett flertal gånger, vuxit fram som ett eget beslut, men i ett senare skede längs resan dök ett erbjudande upp.
Du har tillbringat sju härliga och förfärliga år med Expressen, säger du. Vad har varit härligast?
- Den vändning vi gjorde när vi kämpade för att överleva. Jag tror att alla som var med om den kommer att inse att det var en once in a lifetime-resa och det är någonting som jag alltid kommer att bära med mig.
Jag har förstås glömt det. Vad var det som hände då nu igen?
- Den omgörning som Expressen gjorde sommaren 2001 blev helt förödande. På fyra månader tappade tidningen 70 000 i upplaga och Aftonbladet ökade med lika många exemplar. I november var gapet mellan tidningarna 138 500 exemplar, Expressens kurva gick rakt ner och Aftonbladets rakt uppåt. Hade det fortsatt, hade det bara funnits en kvällstidning i dag.
Berners omgörning. Hur räddades tidningen?
- Genom att vi snabbt som ögat gick tillbaka, gjorde en hel-omvändning, gjorde klassisk kvällstidning igen. Tidningen hade delats upp i en huvudtidning och en nöjes- och kulturdel och sportbilagan hade man lagt ner. Det var mycket annat också, men grunden var att man lämnade kvällstidningstilltalet och gjorde en annan typ av tidning.
- Den minsta gemensamma nämnaren för alla dem som läser en kvällstidning är att man i grunden gillar kvällstidningens tilltal och sätt att berätta. Lämnar man detta, då försvinner alla läsare.
Och det förfärliga, vad var det? Mikael Persbrandt-historien?
- Det var ett otroligt magplask vi gjorde. Ett misstag som fortfarande är obegripligt. Konsekvenserna av att vi påstått att han var intagen på ett behandlingshem blev förödande. Han stämde oss, vilket han var i sin fulla rätt att göra. Men det man kan ha synpunkter på var att JK fick för sig att ta upp detta, det begriper jag än i dag inte. Rent juridiskt var allt solklart, vi hade fel, det rättade vi till. Varför då driva målet, det första JK tagit upp mot ett mediaföretag på 13 år?
Han kanske ville synas i just medierna. Nog om detta trista. Berätta i stället hur många timmar om dygnet du tvingats arbeta som kvällstid-ningschef.
- Anders Gerdin (fd Afton-bladetchef) har sagt att det är det mest slitsamma jobb man kan ha i Medie-Sverige. Det pågår dygnet runt veckan runt. Det första jag vaknar med på morgonen är tidningen och dess konkurrenter, det sista jag somnar med, ofta alldeles för sent på natten, är vad vi ska ha i tidningen morgonen därpå.
Men du tränar mycket?
- Framför allt regelbundet. Jag springer eller styrketränar huvudsakligen. Det är nästan meditativt att i ett sådant här jobb kunna ta sig den stunden av ansträngning och svett, det är ett sätt att hantera stress och se till att man orkar.
Men nu ska det bli skönt att slippa oss?
- Det kan jag inte säga, det är kluvet. När man lever med något så intensivt är det också en passionerad relation.
Och vem vill du se som din efterträdare?
- Det är inte mitt jobb att vare sig ha åsikter om eller utse efterträdaren.
Du kanske, som många avgående chefredaktörer, hoppas på ett "efter mig syndafloden"?
- Tvärtom. Att det fortsätter att gå bra för Expressen är slutbetyget för min tid som chefredaktör.
Man vet vad man har, men inte vad man får. Vi kommer att sakna dig. Kommer du verkligen att sakna oss?
- Ja, det är som jag säger. Det är kluvet.