Andreas Lundstedt – sångare i Alcazar och programledare för ”Ranking the stars” i Kanal 5 – är ett känt ansikte och mitt i en framgångsrik karriär.
Just därför tycker han att han har en skyldighet att berätta.
– Jag hoppas självklart att det ska vara bra att folk nu får ett
ansikte på någon med hiv. Jag vet att det finns fler i min bransch som har det, det är bara så synd att det ska vara ett ämne som är tabu, säger han till QX.
– Jag vill att det kommer från mig, att jag berättar det, än att någon annan gör det. Och eftersom jag har en fantastisk familj och underbara vänner så orkar jag gå ut med det. Utan deras stöd hade det aldrig gått.

Känner sig mogen att berätta

I flera års tid har Andreas Lundstedt sjungit på regnbågsmässor i kyrkor och stöttat World Aids Day. Ofta har han känt en lust att ställa sig upp och säga: ”Jag har också hiv.”
Först nu känner han sig mogen.
– Jag kommer säkert bemötas av folk som inte förstår och av elaka tungor, men det kan jag inte bry mig om, de är ändå inte mina vänner. Det är klart att jag är lite rädd för att folk liksom ska säga, titta där går ”Hiv-Stina” så fort jag kommer.
– Nej, skämt åsido tror jag att allt händer av en anledning, jag får väl nånstans ta över fanan efter Sighsten Herrgård. Vi har ju inte haft någon offentlig person som kommit ut som hiv-positiv sedan dess. Ingen vågar ju.
Andreas Lundstedt vill inte berätta alla detaljer, som när han fick beskedet att han är hiv-positiv eller om någon av hans vänner har hiv.
Ingen av hans tidigare pojkvänner är smittad. Inte heller hans nuvarande fästman.

En liten krets har vetat

Hittills har bara en liten krets, föräldrar och nära vänner, känt till hans hemlighet. Han har gått till sjukhuset på tider då det inte är köer, och personalen har sett till att korridoren varit tom på folk innan de släppt in honom.
Han fick medicin kort tid efter hiv-beskedet, men får den i relativt små doser.
– Jag är lyckligt lottad som inte behöver knapra en massa tabletter, säger han. Och min infektion är tydligen rätt ”snäll”, den är inte så aggressiv som en del kan vara. Det finns olika grader.
– Jag är otroligt tacksam att jag lever på 2000-talet och inte på 80-talet och att jag bor i Sverige.
På frågan om hur han mår, svarar Andreas Lundstedt:
– Jag mår toppen. Det här är inget som påverkar min vardag. Det är det jag vill att folk ska förstå, jag känner mig inte som ett offer och jag tycker inte synd om mig själv. Nu är det så här och ja, Gud ville väl inte att jag skulle ha det alltför bra.
Han vet inte vem som smittat honom.
– Jag har aldrig känt att jag måste veta det. Det är klart att jag haft mina funderingar, men det känns inte så viktigt att veta. Vad kan jag göra? Slå honom? Nej, jag har valt att lägga min energi på att blicka framåt.
Andreas Lundstedts liv vändes upp och ner en dag när han var han på väg till gymmet för att leda ett aerobicspass. Han hade testat sig en vecka tidigare och gick nu och oroade sig för resultatet. Han ringde upp sjukhuset, mest för att höra efter hur länge till han skulle behöva vänta.
Mannen som svarade gav honom beskedet direkt.
Andreas Lundstedt konstaterar att det var ”tungt att få höra det på telefon”.
– Allt började gå i slow motion och jag minns faktiskt inte riktigt vad som hände eller vad jag kände. Men jag vet att från den sekunden jag fick höra det så blev jag stark, direkt! ”Det här ska inte förändra mig” tänkte jag. ”Det här ska jag besegra.” Jag är ju en levnadsglad människa och jag älskar livet, det här ska inte ta ner mig eller göra mig deprimerad.

Började ta droger

Deprimerad blev han inte heller, hävdar Andreas Lundstedt. Han tacklade det genom att festa och testa droger i stället.
– Det var väl någon form av flykt förstår jag i dag. Men jag insåg ganska snart att droger inte var lösningen på problemet. Droger är kort och gott skit.
Expressen har inte kunnat nå Andreas Lundstedt för att prata direkt med honom själv.
– Jag kände att det räckte att vi gjorde den här intervjun, säger han till QX.
– Det låter kanske dumt att säga att jag inte vill göra en stor grej av det här, för det är en stor grej, det är stort för mig och det kommer säkert att uppmärksammas i annan media.
Andreas befinner sig just nu inte i Sverige.
– Så jäkla stark är jag inte att jag orkar vara här när det blir offentligt, säger han till QX.
– Jag vill prata om det här nu, men sedan vill jag inte älta det mer. Inte förrän jag känner mig mogen att prata mer om det igen.