Vilka är era förhoppningar inför Köpenhamn?

MAUD: Att världens ledare ska komma överens om ambitiösa mål. Det verkar svårt att få till ett avtal, men vi kan få tydliga politiska mål som så småningom kan leda till ett avtal.
MARIA: Jag vill fokusera på möjligheten som fortfarande finns kvar, att det ska bli ett avtal i Köpenhamn. Man ska inte underskatta kraften i sån här process. När trycket är så hårt är det svårt att komma ut från mötet utan att kunna presentera ett resultat.
MARTIN: Att allmänheten och beslutsfattarna ska förstå allvaret i situationen.

Är ett juridiskt bindande avtal orealistiskt i det här läget?

MAUD: Ja, det är många länder som säger att de inte klarar det.
MARIA: Regeringen lägger ribban för lågt. Många gånger förut har länder i förväg sagt att saker har varit omöjliga. Men när de sitter på plats, så går det faktiskt att gå betydligt längre än vad de själva trodde var möjligt.
MARTIN: Oftast handlar det om vem som ska göra mest eller minst. Men vi behöver en större förståelse för hur oerhört komplext klimatsystemet är. Det handlar inte bara om koldioxid, utan en rad växthusgaser. Det är inte bara uppvärmning, utan även avkylning. Och det är albedoförändringar, partiklar och försurade hav. Många saker måste upp på agendan.

Varken Kinas eller Indiens högsta ledare har sagt att de tänker komma. Hur ska man tolka det?

MAUD: Vi kommer få se mycket spel inför Köpenhamn. Det är några stora spelare som håller på att vänta ut varandra. Vi har ännu inte sett slutet på vilka som kommer att närvara och vilka nivåer man kommer leverera på.
MARIA: De visar inte alla sina kort. När de säger att de aldrig kan ställa upp på det här och det här, så är det en del i spelet. Det kan mycket väl tänkas att en del länder kan gå mycket längre än vad de i dag säger att de är beredda att göra.
MARTIN: Diskussionen handlar mycket om det moraliska ansvaret, att bidra med vår del, för att andra inte ska drabbas, i synnerhet i tredje världen. Jag skulle vilja föra upp det på en säkerhetspolitisk nivå. Vad händer om vi nu inte lyckas förhindra stora klimatförändringar?
MAUD: Jag håller med dig, men det är redan uppe på agendan. Det är väldigt mycket diskussion kring klimatförändringar kopplat till säkerhetspolitik. Jag tror det är en av anledningarna till varför klimatfrågan blir allt större för de politiska ledarna, man inser att den har den här dimensionen.

Obama besöker Köpenhamn i början av mötet, men finns inte på plats när det avslutas, då många tror att allt kan avgöras. Kan det försvåra processen?

MAUD: Det är överraskande att Obama kommer så tidigt. Å andra sidan har jag svårt att tro att Obama kommer dit om han inte tänker leverera något i slutändan. Det skulle väcka mycket reaktioner om Obama kommer dit den nionde, får Nobels fredspris den tionde, men USA inte förmår att leverera det vi förväntar oss i en slutförhandling.

Obama har inte senaten med sig ännu. Måste resten av världen vänta på att USA ska bli klara?

MARIA: Det finns en väldigt stor risk med det. Det är bättre att de länder som är beredda att sätta i gång omedelbart och göra ett bra avtal gör det. Man kan hålla öppet för USA. Det är inte omöjligt att hoppa in i ett senare läge. Man behöver inte strunta i att få ett avtal på plats, bara för att ett land inte har mandat att gå in.
Maud Olofsson (C). Foto: Roger Vikström MAUD: Men Maria, det är ju inte bara ett land. Om inte USA är med, då blir det ett pärlband av andra länder som säger samma sak. Det är därför det är så viktigt att USA tar sitt ansvar. Och en överenskommelse i Köpenhamn, men inte ett avtal, hindrar ju inte oss från att sätta
i gång.
MARTIN: Vi nästan förutsätter att USA, Kina och Indien kommer vara bromsklossar, och att vi har på oss ledartröjan. Men samtidigt måste vi förbereda oss på att USA, Kina och Indien kanske gör ett jättesteg som vi inte är med på. Hur skulle vi reagera i den situationen och hur skulle det påverka oss?
MARIA: Det finns en jätterisk för Indien och Kina att de får skulden om avtalet inte blir av. De kan mycket väl ta chansen att göra USA till syndabock i stället, och gå in betydligt mer i det här än vad de hade tänkt från början.

I internationella medier rapporteras det nu om "Climategate". I mejl som hackare fått ut från ett klimatforskningsinstitut erkänner bland annat en klimatforskare att han använt "trick" för att "dölja nedgången". Hur ser ni på det?

MARIA: All forskning som kritiseras för att vara oseriös måste granskas av en oberoende instans.
MAUD: Det är klart vi måste ha en debatt om forskningsresultat, men majoriteten av alla forskare är totalt överens om det faktum vi nu diskuterar.
MARTIN: Här påvisar de att en del forskare använt ett tokigt och felaktigt språkbruk internt, och det ska de stå till svars för, men det går inte att dra hela forskarsamhället över en kam och påstå att resten av världens forskare ingår i någon slags stor konspiration.