Först ser man bara en bred ryggtavla, böjd över en hög med fakturor. Ara Abrahamian muttrar något ohörbart och gör en gest mot en ledig kontorsstol bredvid sitt skrivbord.
Medan vi pratar kollar han ekonominyheter på nätet.
Under åtta år har han byggt upp ett bemanningsföretag, samtidigt som han tillhört världseliten i en fysiskt och psykiskt krävande idrott.
- Ett tag hade jag uppemot 40 anställda, men just nu är det inte ens fem som är ute och jobbar, säger han. Den här branschen drabbas värst av finans-krisen.
Halvåret före OS skötte Ara Abrahamian verksamheten på halvfart, för att ta nya tag under hösten. Men sedan han lämnade bronsmedaljen på mattan i Peking har inget varit sig likt.
På kontorsgolvet ligger Chapur och Aslan, far och son av hundrasen kaukasisk ovtjarka. De gläfsar otåligt, längtar efter frisk luft. Det gör Ara Abrahamian också.
Han sträcker på sig, knakar med fingrarna och gäspar.
- Hela hösten har varit hysterisk, jag kan sova i tolv timmar och ändå vara trött. Just nu behöver min kropp vila. Sedan gäller det att försöka rädda bolaget.

Under tre sömnlösa nätter i Peking han frågade sig om han hade någon skuld i det som hänt.
Kunde han ha gjort något annorlunda? Jo, en sak: Han borde ha avgjort matchen mot italienaren Andrea Minguzzi tidigare. Men det är lätt att säga, svårare att göra i en OS-semifinal med nerverna på spänn efter fyra år av förberedelser.
Reaktionerna på hans agerande har varit blandade. Brittiska tidningen The Guardian rapporterade om en svensk brottare med "talang för teater". I svenska medier har han fått stöd, men också ifrågasatts.
Vad hade vi sagt om en idrottsman från ett annat land protesterat under medaljceremonin, medan en av våra svenska hjältar hyllades med guldmedalj runt halsen? Hade vi sett en person med civilkurage, någon som tog strid mot korrumperade idrottspampar - eller en dålig förlorare?
- Har man aldrig sparkat på en boll eller svettats i en idrottshall kanske man inte förstår, säger Ara Abrahamian.
- Men jag har känt att folket står bakom mig. Det har varit en hjälp.
Saken kompliceras av att brottning är en bedömningssport med regler som ändrats så många gånger att knappt ens domarna kan hålla reda på dem. Så - hur kan han vara så säker på att han blev bortdömd? Ara Abrahamian suckar.
- Shit... Det här har jag förklarat 1 850 gånger.
Och så gör han ett 1 851:a försök:
- Tänk dig en VM-final i fotboll mellan Argentina och Brasilien. Argentina gör mål i åttonde minuten, men domaren blåser för offside. Sedan, efter 90 minuter, säger domaren: "Men vet ni vad! Det där som hände i åttonde minuten - det var mål!" Och så har Argentina vunnit. Hur hade folk reagerat då? I mitt fall hade motståndaren inte ens gjort mål.

Får stöd från alla håll

Stödet kommer inte bara från svenska folket, säger Ara Abrahamian, utan även från vänner och bekanta inom den internationella brottningen.
- Jag umgås med hela världen, med olympiska mästare från öst och gamla brottare som blivit idrottsministrar. Om jag hade varit ute och cyklat, då hade jag blivit hängd. I så fall hade de sagt: "Vad håller du på med? Du förstör vår idrott!" I stället ringer alla och stöttar mig. De är trötta på alltihop, de vill få en förändring på idrotten och byta ut pamparna som styr.

Ara Abrahamian växte upp i Leninakan (numera Gjumri) i Armenien. Han valdes tidigt ut till brottningsträning och drillades hårt i det dåvarande Sovjetsystemet.
Från barndomen är det mest idrotten han kommer ihåg. På somrarna var de på träningsläger, 60-70 pojkar, uppe i bergen. På vintrarna tränade de i hallar utan värme. Schemat bestod av "jättehård träning" i två dagar, följt av bastu och vila i en dag.
1988 skakades hemstaden av en svår jordbävning. En stor del av skolan rasade samman, men Ara Abrahamian hade tur. Han lyckades klättra ut genom ett fönster i gymnastiksalen. Sedan sprang han direkt hem.
- Alla i familjen kom dit, alla utom mamma. Då åkte vi till fabriken där hon arbetade.
Synen som mötte dem glömmer han aldrig. Av fabriken fanns bara ruiner kvar.

Drog ut i krig

Efter moderns död blev Ara Abrahamian allt mer hängiven brottningen och spenderade all fritid i träningshallen. Det var också där de hämtade honom, strax efter att kriget mot Azerbajdzjan hade brutit ut. 18 år gammal fick han en snabbutbildning i hur man hanterade vapen och tilldelades en postering uppe i bergen.
- Fienden var ungefär en kilometer bort. De bombade, och på nätterna var man på helspänn. Det var läskigt.
Efter fem månader fick han lämna posteringen, tack vare brottningens höga status och att junior-EM närmade sig.
Något år senare kom han till Stockholm med Armeniens juniorlandslag. Kvällen före hemresan satt Ara Abrahamian på ett rum på Hotell Malmen, tillsammans med lagkamraterna Samuel och Lill-Ara. De slog i telefonkatalogen och hittade Spårvägens IF.
- Tanken var inte att vi skulle stanna för gott, minns han. Vi skulle vara i Sverige och sparra ett tag, och sedan skulle vi återvända till Armenien.

"Kämpa, kämpa, kämpa"

Sedan dess har han hunnit representera Sverige i tolv internationella mästerskap. Han har blivit världsmästare två gånger, vunnit OS-silver och samt vunnit och blivit av med ett OS-brons. Han har också mött kärleken i Gabriella, byggt upp ett företag och ett brett socialt nätverk.
- Livet är en massa olika trappsteg för mig, säger han. Det gäller att kämpa varenda sekund. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och bli deprimerad. I stället måste du hitta kraften och kämpa, kämpa, kämpa. Det är vad allt handlar om.

Konflikten med Internationella brottningsförbundet (Fila) var inte över när Ara Abrahamian kastades ut från OS-byn i Peking.
Han har dömts att betala 13 500 kronor i böter - "de kommer inte att få 50 öre" - och har liksom förbundskaptenen Leo Mylläri stängts av i två år. Men Sveriges olympiska kommitté (SOK) och Svenska brottningsförbundet står på Ara Abrahamians sida och fortsätter att driva fallet i idrottens skiljedomstol, Cas. I januari möts SOK och Internationella olympiska kommittén (IOK) för nya förhandlingar.
- Det här kommer att ta minst ett och ett halvt år till, säger han. Det kommer att bli jobbigt och det kommer att kosta pengar, men vi kommer att vinna. Jag är 110 procent säker. Vi har två duktiga schweiziska jurister som hjälper oss, de gör ett kanonjobb.

Följer sitt hjärta

För Ara Abrahamian handlar det om att få upprättelse, men inte enbart.
- Vi måste få en ändring på sporten. Det började med OS i Barcelona 1992, då fel personer kom in i brottningen. De hade pengar och började muta domare. Problemet är att ingen hittills vågat stå upp och protestera, men någonstans måste det ta stopp.
Är du en god förebild för idrottande ungdomar?
- Det tror jag. För att lyckas måste man vara målmedveten och inte vara feg. Sedan måste man följa sitt hjärta också. Inte bara stå och hålla med, inte vara en politiker och trycka på rätt knapp med tanke på karriären. Nä, det är jätteviktigt att man säger ifrån.
Precis som han själv alltid gjort. Om han varit missnöjd med något - i landslaget, i brottningsförbundet, på kontoret eller bland vännerna - har han vädrat det direkt, ansikte mot ansikte.
- Sedan, säger Ara Abrahamian, skiter jag i konsekvenserna.