I kväll medverkar Camilla Henemark i "Skavlan" i SVT. Där berättar hon bland annat om rädslan för att bli avslöjad när hon umgicks med kungen, och om hur hon upplevde honom.

"Han har humor"

- Han har väldigt mycket humor och självdistans. Det är väldigt befriande och avväpnande. Han är lättsam, det tycker jag är underbart, berättar hon.

I programmet frågar Fredrik Skavlan Camilla Henemark hur hon kunde hamna i den här miljön.

- Det var väl inget konstigt? Jag förstår inte, alla gör en så stor affär av den här lilla affären. Vi är ju människor, det finns inget blått blod, svarar hon.

– Det enda som är speciellt är att han har en titel och att jag är en ökänd skandaldrottning, fortsätter Camilla Henemark senare i intervjun.

Skavlan: Men en del av din historia med kungen och hans miljö börjar ju med att du blir inbjuden till herrmiddagar som jag förstått det?

– Ja. En herrklubbsmiddag. Men jag var ingen kaffeflicka.

Skavlan: Kungen är ju en av Sveriges mest övervakade personer, var du aldrig rädd för att bli avslöjad?

– Jo, men det är klart. Det tänkte man ju på. Jag kanske tänker på sådant lite för sent ibland. Jag är förvånad, det har gått så många år men ingen har tagit upp det.

"Den var okej"

Efter inspelningen av programmet i går sa hon så här om intervjun:

- Den var okej, jag var lite pressad men jag får väl räkna med det. Jag har ju inget att dölja.

I den kommande självbiografin "Adjö det ljuva livet" nämns Sveriges kungahus för första gången redan på sidan 31.

Har kungligt påbrå

Camilla Henemark skriver att hennes fars familj tillhör en katolsk kunglig släkt i rakt nedstigande led närmare påven än vad familjen Bernadotte gör, och konstaterar:

"Sett till kunglig rang skulle egentligen drottning Silvia niga för mig".

I kapitlet "Älskarinnan" berättar hon om de intima mötena med Sveriges regent, bland annat ett i Jan Stenbecks exotiska takvåning, "Ali Baba" i Gamla stan, som enligt boken slutade med matkrig.

"Det är svårt att föreställa sig hur barnsliga vi var. Kungen gillade att smaska runt med både sushi och prinsesstårtor."

- Äh, kasta lite sushi, vad är det? Inte hela världen. Det låter som om vi har begått nåt extremt orgieaktigt syndigt, så var det inte, svarar Camilla Henemark på frågan om varför hon valde att lämna ut mötet i sin bok.

"Det var en kul grej"

- Det var en kul grej och där ville jag påvisa hans humor och lekfullhet. Några matorgier var det inte frågan om.

Och det var inte bara lekfullt heller.

Camilla Henemark skriver i boken att hon fick känslan av att drottning Silvia kände till vad som pågick, att det flera gånger hände att hon ringde under deras möten och kungen var tvungen att åka hem.

Hon påstår att "affären" med tiden blev sjaskigare, att det var ett evigt smugglande in i bilar och lägenheter, alltid bakvägen.

"Det kändes lite billigt, minns jag. Varje gång vi sågs sa jag till honom att det måste vara sista gången."

"Den lekfullhet som vi hade delat vid våra första träffar var nu som bortblåst. Det började kännas som en sjaskig affär som bara kunde få ett dåligt slut", skriver Camilla Henemark.