Tito Beltran har suttit häktad i sydsvensk småstad sedan 4 december. Han sitter inlåst i en liten cell bakom flera järndörrar.
Expressen besöker honom i häktet och möter en sammanbiten och påtagligt mager 42-åring, fast besluten att slåss för sin heder och för att bli frikänd och rentvådd.
– Men, säger han. Det är inte lätt att vara svartskalle i dagens Sverige. Det behövs bara att någon beskyller en för något som man inte har gjort så är man fast. Plötsligt måste man bevisa sin oskuld. Jag skäms i dag över att vara svensk utan mänskliga rättigheter.

Har slutat äta i häktet

Tito Beltran har inte ätit på nästan två veckor.
–  Jag har tappat aptiten.
Här är Tito Beltrans version av vad som hände på ett hotellrum i en sydsvensk ort för snart nio år sedan och som han nu sitter häktad för i väntan på rättegång i slutet av nästa vecka.
– På en repetition inför en konsert i sydsverige sommaren 1999 satt vi, ett gäng artister, tillsammans och gick igenom programmet. Här var Carola och hennes nyfödde son – då ett år – här var Maria Lundqvist med sin barnflicka och barn, här var musikern Anders Berglund och flera andra. Det var första gången jag såg Marias barnflicka.

”Hon verkade ovanligt söt”

– Andra gången var på en repetition med dansöser och akrobater och vi satt på golvet allihop och tittade på när de övade. Jag tyckte Marias barnflicka verkade ovanligt söt, men mer än så var det inte då.
– Tredje gången jag såg henne var efter konserten i sydsverige. Vi träffades alla på ett värdshus och åt tillsammans. Alla var trötta och Maria klagade över nackont. Jag erbjöd mig att trycka till på två punkter i nacken. Det brukar hjälpa, sa jag.
– Försök inte med mig, fräste hon. In your dreams, sa jag. Försöka vad då?
– Jag måste säga att jag verkligen blev förvånad.
– Nåväl, vi satt kvar ett gäng och jag ska villigt erkänna att jag började småflirta med Marias barnflicka. Hon klagade också över nackont och undrade om jag kunde hjälpa henne också.
–  Javisst, sa jag, men då får du komma in till mig. Hon frågade Maria som sa ok, men tillade: ”Du får inte vara borta för länge”.
– Jag gick till mitt rum, duschade och klädde om mig, från frack till jeans. Strax efter halv ett på natten, vill jag minnas, knackade det på dörren och där stod, vi kan kalla henne Gunilla.
– Ska jag ta av mej i bara bh:n, sa hon, och gjorde så. Jag la en handduk över henne, tog  kroppscreme från badrummet och masserade hennes nacke och rygg. Sedan la jag mig på sidan och hon bredvid. Vi tittade på varandra, pussades, fnittrade och kramades – och somnade. Efter en och en halv timme vaknade Gunilla, satte sig upp i sängen och utbrast:

”Pussade mig god natt”

– Shit! Vad ska jag säga till Maria? Hon kommer att bli vansinnig! Sedan pussade hon mej gonatt, sa hej och gick.
– En halvtimme senare, klockan var väl strax före tre på natten, knackade det på dörren. Det var Maria som skrek: Vad är det frågan om? Vad menar du med att ge dig på min barnflicka?
– Jag svarade lugnt att hon dels inte var någon flicka utan en kvinna som snart skulle fylla 19 år, och dels att vi bara kelat med varandra lite.
– Du är ju gift och borde skämmas, skrek hon.
– Jag svarade att jag visserligen var gift, men hade gått ifrån min fru. Sedan bad jag Maria  dra åt helvete. Hon var helt hysterisk.
– Dagen därpå träffade jag Gunilla igen. Hon tog mina händer och sa:
 – Det var som jag befarade. Maria blev rasande och jag får inte tala med dig mera.
– Ok, sa jag. Det får jag väl respektera då. Ha det så bra, var rädd om dig. Hej, hej.
– Så kramades vi, och så var det inte mer.
Talade ni om att ha sex?
– Nej! Det hela var mycket oskyldigt. Jag menar att detta styrks av att det inte är Gunilla som anmält mig för våldtäkt och aldrig sagt ett ont ord till mig. Jag tvingade inte henne till någonting och vi skildes som vänner.
Efter åtta år och sex månader kom dråpslaget:
SVENSK VÄRLDSARTIST MISSTÄNKT FÖR VÅLDTÄKT
– Jag fattade ingenting, men har nu efteråt förstått att det sedan länge pågått en gigantisk smutskastning av mig. Vissa artistkolleger har visat rent rasistiska tendenser och pressen har utmålat mig som den svenska artistbranschens svarta får.
– Nu sitter jag alltså häktad och anklagad för något jag inte gjort. Vad ska min fru och mina barn tro? Så lätt är det att bli oskyldigt utpekad och psykiskt misshandlad.
Är du religiös?
– Jag tror på Gud, ja.
Kan du lägga två fingrar på Bibeln och svära på att du är helt oskyldig?
– Jag kan lägga hela min själ! När jag var i Chile sjöng jag för presidenten och Spaniens kung. Sedan åkte jag hem till min familj i Sverige. Varför skulle jag gjort det om jag var skyldig och riskerade att bli anhållen? Nu blev jag det ändå.
Hur länge ska du sitta här i denna lilla cell med bara en säng och en tv-apparat?
– Ingen aning. Jag är häktad på falska grunder så vad som sker nu är djupt omänskligt. Men sant.