Ridån har gått upp och Carmen Rhodin gör sig redo att ännu en gång hälsa publiken välkommen. Foto: Meli Petersson EllafiRidån har gått upp och Carmen Rhodin gör sig redo att ännu en gång hälsa publiken välkommen. Foto: Meli Petersson Ellafi
Ridån har gått upp och Carmen Rhodin gör sig redo att ännu en gång hälsa publiken välkommen. Foto: Meli Petersson Ellafi
En timme efter föreställningens slut är tältet nedpackat. Foto: Meli Petersson EllafiEn timme efter föreställningens slut är tältet nedpackat. Foto: Meli Petersson Ellafi
En timme efter föreställningens slut är tältet nedpackat. Foto: Meli Petersson Ellafi
Framför spegeln förvandlas Christian Hofer till Don Christian. Foto: Meli Petersson EllafiFramför spegeln förvandlas Christian Hofer till Don Christian. Foto: Meli Petersson Ellafi
Framför spegeln förvandlas Christian Hofer till Don Christian. Foto: Meli Petersson Ellafi
Direktör Trolle III Rhodin är ättling till den berömde Brazil Jack. Foto: Meli Petersson EllafiDirektör Trolle III Rhodin är ättling till den berömde Brazil Jack. Foto: Meli Petersson Ellafi
Direktör Trolle III Rhodin är ättling till den berömde Brazil Jack. Foto: Meli Petersson Ellafi
Gianni D'Ambrosio och frieserhästarna showar. Foto: Meli Petersson EllafiGianni D'Ambrosio och frieserhästarna showar. Foto: Meli Petersson Ellafi
Gianni D'Ambrosio och frieserhästarna showar. Foto: Meli Petersson Ellafi

Deras vardagsliv
är rena cirkusen

Publicerad

Sex månader. 120 städer. 180 föreställningar. 11 nationaliteter. Och 15 000 kilometers färd kors och tvärs genom Sverige.

Brazil Jack, ett av världens äldsta cirkussällskap, lever nomadliv i underhållningens tjänst.

19.04 Västervik

Ljuset dämpas och med det publiken sorl. Orkestern stämmer upp. Artisterna springer in i manegen. Gianni D'Ambrosio leder en ståtlig frieserhäst. Kring Joulia Tchakanovas ben lufsar en långhårig afghanhund lydigt.

Musiken tystnar tvärt. Artisterna ställer sig i en cirkel och pekar mot entrén. Upplyst av en ljuskägla skrider Carmen Rhodin fram till manegens mitt.

De nästan 1 000 besökarna är tysta. Carmen tar sin tid på sig. Låter blicken svepa över åskådarna. Drar ut ögonblicket till bristningsgränsen. Sedan tar hon till orda.

– Mina damer och herrar, kära cirkuspublik, hjärtligt välkomna till Sveriges nationalcirkus Brazil Jack!

Showen är i gång. Under två timmar avlöser akterna varandra i ett rasande tempo. Som en eftergift åt den yngre publikens begränsade koncentrationsförmåga lyser konstpauserna med sin frånvaro.

Clownen Don Christian går en boxningsmatch mot ett mikrofonstativ och förlorar. Lamadjuren ser stoiska ut när de travar runt i formation. Stjärnan Pierre Marchand glittrar i vitt och silver. Liksom de flesta manliga cirkusartister tycks han ha ett passionerat förhållande till hårgelé.

Tältet doftar av sågspån, sockervadd och popcorn. Mot slutet av föreställningen är den inledningsvis lite trögstartade publiken varm i kläderna. Ovationerna är fler och ljudligare.

Såväl arbetare som artister rekryteras från Östeuropa.Foto: Meli Petersson Ellafi

 

20.55 Västervik

Publiken kommer ut till en helt annan miljö än den de mötte på vägen in. Brazil Jack har förvandlats från välkomnande familjeattraktion till slimmad logistikapparat.

Demonteringen inleddes omedelbart efter att publiken gått in efter pausen i föreställningens mitt. Medan besökarna förundrades över akrobaterna Messoudi Brothers klättrade cirkusperson runt ovanpå tältduken och lossade regnskyddet. De sista besökarna har inte ens hunnit lämna tältet innan läktarna börjar rivas. Det bullrar och skramlar högljutt.

Hastigheten är uppdriven till max. Arbetarna bildar kedjor, varje mänskligt kugghjul spelar vant sin roll. På lite avstånd ser scenen ut som en blandning mellan synkroniserad truppgymnastik och myrstack.

"Respekten väcks när man sliter sida vid sida"

Cirkusdirektören Trolle III Rhodin har bytt om från prålig uniform till blåställ och skriker instruktioner på rumänska och ryska medan han bär stålställningar. Svetten som rinner från pannan ritar ränder i scensminket.

– Respekten väcks när man sliter sida vid sida, säger han. Jag kommer aldrig att bli en sån chef som går runt och pekar. Jag är sist i säng och först upp på morgonen. Det är ett arv från Brazil Jack, han var också sån.

Trolle är 26 år. Som 19-åring blev han en av världens yngsta cirkusdirektörer. För en av världens äldsta cirkusar.

1899 gav sig Carl Rhodin, mer känd som Brazil Jack, ut på sin första turné med egen cirkus. Sedan dess har en obruten rad ättlingar följt i hans fotspår. För Trolle var hela barndomen var en cirkusskola. Att göra någonting annat var aldrig ett alternativ.

– Det är en livsstil. Att lämna allt bakom dig och fly med en cirkus skulle vara otänkbart för de flesta. För mig skulle det vara samma sak att lämna detta och ta ett kontorsjobb.

En knapp timme efter föreställningens slut är cirkusen nästan redo att ge sig ut på vägarna, mot nästa spelort. Det sista momentet är att fälla de fyra höga master som bär upp tältet.

– Det här gjorde man med elefanter på farfars tid, säger Trolle. Det är sant, det finns bilder.

 

23.56 Oskarshamn

De sista cirkusvagnarna, husvagnarna och långtradarna rullar in på grusplanen vid Gunnarsö camping. Att åka i konvoj tar tid. Varje liten försening fortplantar sig genom de 20 ekipagen.

Några ryssar sätter upp en parabol och försöker pejla in kanaler från hemlandet. Rumänerna i cirkusvagnen bredvid förlorar ingen tid, grillen tänds direkt.

– Varmkorv, säger Jan Serbanica och ler stort.

På grillen ligger förvisso bara kyckling och hamburgare, men det är ett av få ord han kan på svenska. Alla cirkusens 45 anställda är på något sätt involverade i produktionen. Vissa river biljetter innan de byter om till byggnadsarbetare. Andra agerar statister i clownens nummer. Jan säljer varmkorv.

Carmen ansluter med en skål sallad. Hon gör hamburgare åt alla. Rumänerna kallar henne "mamma".

"Jag vill att de ska bli politiker i stället"

07.30 Oskarshamn

Om någon fortfarande sov vaknar den garanterat av hydraulikhammaren som slår ned de meterlånga stål- spetten, cirkusens motsvarighet till camparens tältpinnar, i den hårda grusplanen.

Sasha är en av de cirkusproletärer vars huvudsakliga uppgifter är praktiska. Men han ser ut att nära egna artistdrömmar. Svingar sig ledigt från pelarna han reser och ställer sig då och då på händerna från ett räcke.

– Jag har tränat gymnastik sedan jag var liten, säger han.

Hemma i Rumänien väntar hustru och två barn. Sasha saknar familjen och de pratar ofta via Skype. Han trivs med cirkuslivet och har under de senaste fem åren turnerat i Danmark, Polen, Italien och USA. Men han vill inte att barnen ska välja samma väg.

– Nej, det är för slitigt. Jag vill att de ska bli politiker i stället. Det ger mer pengar, säger Sasha och himlar med ögonen.

 

Cirkusarbetet börjar tidigt och slutar sent. Varje sommarhalvår spenderas på resande fot.Foto: Meli Petersson Ellafi

 

11.50 Oskarshamn

Siestan är helig. Cirkusarbetet börjar tidigt och slutar sent och under timmarna mellan tältresning och föreställningsförberedelser är musik och höga ljud förbjuda. De flesta sover, men Carmen är som vanligt sysselsatt.

– Jag åker och köper spån, kör fordonen till Bilprovningen, bär halm till djuren. I min familj fick vi lära oss cirkusens ABC, det finns alltid någonting att göra.

Hon är tolfte generationens cirkusartist. 1981 mötte hon vad som skulle visa sig vara kärleken, Trolle den äldre, under en festival i Paris

– Jag var lindansös och anställd på statscirkusen i Rumänien. Efter att jag uppträtt kom Trolle och hans pappa fram till mig. Jag åkte till Sverige en säsong, och sen en säsong till. Och så började cirkusromantiken spira.

1985 gifte hon sig med den dåvarande cirkusdirektören och sedan dess har hon tillbringat varje sommarhalvår på resande fot. De flesta spelplatser har hunnit bli välbekanta.

– Jag kommer ihåg när vi var här 87 eller 88, säger Carmen och pekar mot vägen som leder förbi grusplanen ned mot vattnet. Mitt på dagen kom ett helt tåg människor gående där. Vi trodde att de ville titta på cirkusen, men det visade sig vara en demonstration med djurrättsaktivister. De var ganska oartiga faktiskt. Bankade på vagnarna och stal saker.

"Så länge det finns barn kommer det att finnas cirkus"

Brazil Jack slutade ha vilda djur i slutet av 1990-talet. Beslutet var en följd av länsstyrelsernas hårda krav, en stundtals hätsk debatt om djurens välbefinnande och omtanke. Elefanterna hade det inte så roligt när turnéerna började i mitten av mars.

Men trots att den mer exotiska cirkusfaunan fasats ut har publiken inte slutat strömma till.

– Så länge det finns barn kommer det att finnas cirkus, säger Carmen. De vuxna tänker på när de själva var små och var där med sina föräldrar. Den första föreställningen ett barn ser - innan opera, balett och bio - kommer alltid att vara cirkus.

 

16.30 Oskarshamn

The show must go on. Även under ramadan. Zaid Massoudi genomomförde sitt och sönernas fysiskt krävande nummer under hela fastemånaden.

– Jag arbetar faktiskt bättre under ramadan, säger han. Man känner sig lättare. I vanliga fall äter man nog mer än vad kroppen behöver, under ramadan äter man hälsosamt. Men jag förlorade lite vikt förstås.

Zaid är en lågmäld man med mjuk röst. Uppväxten i den marockanska fiskebyn har skapat en grundmurad respekt för hårt arbete och en förmåga att uppskatta de små sakerna i livet.

På turné i Malaysia mötte han hustrun Heidi som ingick i en brittisk cirkustrupp. De skapade först ett gemensamt nummer, därefter ett gemensamt liv. De tre sönerna hade knappt lärt sig gå innan de introducerades till cirkusträningen.

– Det här är vår livsstil. Och man vill ge sina barn det bästa så vi har lärt dem allt vi kan, säger Heidi.

Att organisera skolgång har ibland varit krångligt. Men skolbänken är inte den enda källan till kunskap.

– Att resa har varit en fantastisk utbildning, säger Heidi. Mina söner talar fem språk och vet mycket om världen.

Hunden Clayton slumrar på konstgräset hon lagt ut framför familjens husbil. Runt omkring dem ligger gemensamma faciliteter som tvättstuga, gym och duschrum. Cirkusen påminner om en rullande småstad. Eller möjligtvis ett kolonilottsområde på hjul.

Publiken har tagit plats i cirkustältet. En ny show ska börja.Foto: Meli Petersson Ellafi

 

17.45 Oskarshamn

Cirkusen börjar vakna till liv. Jan kommer ut ur sin vagn med en kopp kaffe och en stor låda tobak.

– Men jag röker inte, säger han. Kanske bara tre eller fyra cigaretter om dagen.

Christian Hofer lägger på sitt clownsmink. Pudret yr i solljuset som letar sig igenom gardinen. Näsan målas röd, ögonen markeras med penna.

– Det har blivit mindre smink och mer mimik de senaste 20 åren, säger han.

"Förut var cirkus någonting positivt, nu måste man nästan be om ursäkt för att man arbetar med det"

Christian lämnade en utbildning i industriell ekonomi bakom sig när chansen att förverkliga barndomsdrömmen dök upp. Det var 25 år sedan.

– Det låter som lång tid, men i clownbranschen är det inte så länge, säger han. Visuell komedi behöver många år för att utvecklas. Du måste lära dig hantera publiken och tajmingen.

Hustrun Bianca och sonen Dominik lägger pussel medan Christian sprejar sitt hår.

– Jag vet inte om jag vill pusha in honom i det här yrket, säger Christian. Kanske finns det något annat för honom som är bättre. Vi lever i en dinosauriebransch. Förut var cirkus någonting positivt, nu måste man nästan be om ursäkt för att man arbetar med det.

Lugnet bryts när direktör Trolle III stormar in i husbilen. Trapetsartisten har blivit magsjuk. Kan clownen göra ett extra nummer för att ersätta henne?

– Jag är redan halva showen, muttrar Christian.

 

18.59 Oskarshamn

Publiken har tagit plats i cirkustältet. 800 hade förköpt biljetter, en mycket bra siffra. Bakom artistentrén bollar Zaid med jongleringskägla. Gianni kommer in med en liten falabella i släptåg. Iklädd morgonrock och badtofflor tar Joulia en cigg medan hundarna vilar vid hennes fötter.

Trolle III går runt och utdelar kramar, kontrollerar att alla är redo. Orkestern stämmer upp, artisterna gör entré. Carmen följer efter. Återigen fyller hennes röst tältet.

– Mina damer och herrar, kära cirkuspublik, hjärtligt välkomna till...

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag