Låt oss göra klart: Det är inte internets fel att hat och rykten sprids. Lika lite som det är telefoner eller brevs fel. Men det är bara om internet vi tillåts tycka att det är okej att inte förstå eller veta hur man använder det. Detta trots att 100 procent av svenskarna i åldern 16-24 finns där, enligt det Europeiska internetförbundet (EIAA).
Det är alla. Alla.
Vad de gör? Samma sak som på fritidsgården: Umgås. Chattar, diskuterar, spelar spel, inleder förhållanden, avslutar förhållanden. Och skvallrar.
Allt inför öppen ridå. Där skvaller kan skruvas och spridas vidare.
Det är i den miljön lärarna inte finns. Det är den miljön vuxna tycker att de kan avstå.

Problemet i Bjästaskolan är inte bloggar, Facebook eller forum. Det är de vuxna. Som inte sätter sig in eller försöker förstå. Som tycker att det går att skylla på att man inte fått utbildning.
Räddningen för Bjästaskolan blev att några besökande vuxna gjorde deras jobb. "Uppdrag granskning" valde att sätta sig framför datorn, följa trådar och finna att ryktena aldrig hade en förstahandskälla.
De tog det vuxenansvar skolan undvek. Men då hade redan redan två tjejer i Bjästa fått betala ett alldeles för högt pris.

Hur kan du ta vuxenansvar för dina barn?
Förstå
Dina barns samtal via ett tangentbord är inte mindre värda än de samtal de för öga mot öga med sina vänner. Oftast tvärtom. Underskatta inte det som sker vid datorn.
Närvara
Fråga och sitt med när dina barn är vid datorn. Registrera ett konto på de forum där de finns.
Attityd
Engagera dig inte för att övervaka, utan för att du vill finnas i en värld som spelar roll för ditt barn.