Lekkamrater. Francoises yngste son Wilson, 5, och dottersonen Jamerson, 4, leker bäst det går. Foto: Jorgen HildebrandtDen största katastrofen i Françoise Celestins liv, bjöd paradoxalt nog också på det största av under. Den ensamstående sexbarnsmamman miste inte ett enda av de sina.
Alla sex barnen överlevde. De finns här alla runtomkring henne i det provisoriska skyddet de byggt vid Marsfältens utkant i centrala Port-au-Prince. Från femårige Wilson till 22-åriga Natalie.
De flesta var utomhus när skalvet inträffade. Men Natalie och lillebror Jimmy var hos en vän och tittade på tv.
- När tv:n välte, insåg vi allvaret och sprang ut, berättar Natalie. Vi hann ut precis innan huset rasade.
Fram till klockan 16.53 12 januari bodde hela familjen i en tvårumslägenhet i området Post Marchand, ett par kilometer härifrån. Och inte bara de. Flera av Francoises systrar, bröder och syskonbarn bodde där också. 15 personer allt som allt.
- Det var trångt förstås, berättar Françoise. Det var det stora problemet före skalvet. Men vi fick ihop tillräckligt med pengar för att leva. Vi kunde alltid äta oss mätta.

Sålde mat och kläder

Men det var ett hårt liv. Françoise sålde mat, kläder och lite av varje vid ett gatustånd. Sju dagar i veckan. Från fem på morgonen till sex på kvällen slet hon.
En bra dag fick hon in 30 dollar. Brodern Fengshui, 32, kunde få lika mycket på sina uppträdanden med sin marionettdocka. En konstart han ägnat sig åt sedan 1990.
Men detta liv var utraderat klockan 16.54 12 januari. Huset delvis kollapsat, den fattiga, men ändå invanda tryggheten sönderslagen. Syskonens pappa - 72-åriga Fene Celestin - dödad av nedfallande bråte.
Redan samma kväll flyttade familjen hit till Champs de Mars - Marsfälten. Min guidebok beskriver det som "en trevlig plats att slappna av på", den största öppna ytan i Port-au-Prince med presidentpalatset som granne. Det var en plats dit Port-au-Prince-borna kom på söndagarna för att koppla av. Studenter kunde ses studera här på kvällarna eftersom det var en av få upplysta platser nattetid.

Tvingas bo i lägret

Sedan kvällen 12 januari är det förvandlat till ett tältläger med kanske 10 000 nya, ofrivilliga gäster. Som Françoise Celestin och hennes familj.
- Vi vill inte vara här, men vi har inget val, säger hon. Vi har inga släktingar ute på landsbygden, annars hade vi flyttat dit.
I stället sitter de här. Och väntar. Väntar på att större krafter än de själva ska bestämma vad som nu ska hända med deras liv.
Regeringen har tillkännagett att 400 000 hemlösa ska placeras i läger utanför staden. Françoise har inget emot det.
- Allt är bättre än det här. Vi flyttar så fort vi får chansen.
Det hade kanske varit enklare om Françoise make levde, men han blev skjuten för sju år sedan, under en demonstration. Haiti var fyllt med tragedier även före jordskalvet.
Någon hjälp utifrån har familjen inte fått än. De är utlämnade åt sig själva. Utlämnade att själva lösa vardagens många nya problem.
Som hur få mat för dagen när ingen arbetar.
- Det är lättare för dem som är vana att tigga. De tar sig fram. De är aggressivare, äger Fengshui Celeste. Vi är inte vana vid sådant liv.
Men tigga måste han nu. Det ingår numera i hans dagliga syssla. Men han frågar inte gärna främlingar. I stället hoppas han hitta en bekant och kanske få sig en slant tillstoppad.
- I förrgår var en hyfsad dag. Då fick jag ihop nog för lite ris och bönor. Det var första gången sedan jordbävningen som vi åt det.

En bit bröd ska räcka åt alla

En dålig dag räcker det bara till en bit bröd som alla i familjen får dela. Och lite socker att slå i vattnet.
Dricksvatten har de lyckligtvis. Le Plaza Hotel på andra sidan Rue Capois erbjuder en vattenslang dagligen så att de hemlösa kan komma dit och fylla på vatten.
- Vi fyller på en hink med 15 liter varje dag. De ska räcka för dricksvatten, matlagning och för att tvätta oss, berättar Françoise.
Det märks att hon inte är så van att handskas med situationen. När hon står i kö för att vänta på sin ranson, tränger sig flera andra före utan att hon protesterar.
Det vindskydd de bor reste de redan dagen efter jordskalvet. Ett par pinnar instuckna i tegelstenar, lakan och en matta uppspänd emellan, en blå presenning som tak.

Tjuvar stal telefonen

De lyckades rädda med en del från lägenheten. Som lite husgeråd, sängkläder, hinkar och plastdunkar. Men redan första natten råkade de ut för tjuvar.
- Någon skrek att en flodvåg var på väg och vi flydde uppåt i stan, berättar Fengshui. När vi kom tillbaka var min mobiltelefon borta. Min Nokia.
Det innebär stora praktiska problem. Familjen har en moster som bor i USA. Hon brukar skicka pengar - 20 dollar - var tredje månad, men nu kan hon inte nå dem längre och därmed inte ge dem någon hjälp.

Barnen har svårt att sova

En god nyhet för barnen kom däremot i tisdags. Då hittade de en vitgrön basketboll. Det är lite klent med luft i den, men den duger utmärkt att spela med ändå.
Och de yngsta barnen, som femåriga Wilson, behöver inte så mycket för att underhålla sig. En papptallrik och ett snöre förvandlas snabbt till en leksak.
Men Françoise oroar sig för dem:
- De har så svårt för att sova sedan jordbävningen. De är så rädda för nya skalv. Minsta ljud får dem att vakna upp.
Sedan är det tufft, tufft, att se sin yngste gråta eftersom hungern är för svår.
- Vi brukade alltid gå till sängs mätta. Men nu...
Fyraårige Jamerson får en bit bröd denna morgon. Då rinner tårarna nerför kinderna. Det gör redan hungeront i magen.
Men de har tur den dag vi kommer på besök. Fengshui går sin dagliga runda i jakt på personer han känner och stöter ihop med Giles. Giles kommer från samma kvarter, men han flyttade till USA för många år sedan.
Nu bor han i Miami, men kommer på besök till Haiti flera gånger per år.
- Jag brukar tvätta hans bil, en Suzuki, berättar Fengshui. Och en del andra ärenden, som att gå till marknaden.
De omfamnar varandra och Giles ger honom fyra dollar. Dagen är räddad. Det blir mat i dag också.
Så fort han lämnat över dem till Françoise så går hon i väg till de små privata matförsäljare som erbjuder sina produkter lite överallt här på Marsfälten. Hon spenderar - efter lite prutning - halva summan och får för det lite ris, spagetti, en gul lök.
Spagettin kokar hon upp på en gång. Riset sparas för en annan dag.
För en gång skull - sedan jordskalvet - har de garanterat något att se fram emot även i morgon.