Bilden på de lekande pojkarna togs av Expressens Kassem Hamadé. Foto: Kassem HamadéBilden på de lekande pojkarna togs av Expressens Kassem Hamadé. Foto: Kassem Hamadé
Bilden på de lekande pojkarna togs av Expressens Kassem Hamadé. Foto: Kassem Hamadé
En av pojkarna bärs bort efter raketattacken. Pojken dog. Foto: Mohammed Talatene/REUTERSEn av pojkarna bärs bort efter raketattacken. Pojken dog. Foto: Mohammed Talatene/REUTERS
En av pojkarna bärs bort efter raketattacken. Pojken dog. Foto: Mohammed Talatene/REUTERS
Pojkarnas släkt i stor sorg. "Förbanna dig hela världen som står och tittar på våra döda barn utan att agera", säger Mohamad Bakr, pappa till en av de döda pojkarna. Foto: Kassem HamadéPojkarnas släkt i stor sorg. "Förbanna dig hela världen som står och tittar på våra döda barn utan att agera", säger Mohamad Bakr, pappa till en av de döda pojkarna. Foto: Kassem Hamadé
Pojkarnas släkt i stor sorg. "Förbanna dig hela världen som står och tittar på våra döda barn utan att agera", säger Mohamad Bakr, pappa till en av de döda pojkarna. Foto: Kassem Hamadé

"De som dödar barn är inte soldater"

Publicerad

GAZA. Fyra små pojkar springer på Gazas strand nedanför hotell al-Deira. Jag sitter på hotellets uteservering och tittar på dem. Jag vet inte vad de heter.

Långt ute på havet patrullerar tre krigsbåtar och avfyrar sina dödliga raketer mot mål i Gaza. Det är en kombination av liv och död.

Jag kan nästan höra pojkarnas skratt när jag tar bilden på dem.

En dag senare är de döda.

De fyra pojkarna springer fram och tillbaka på stranden. De plockar små stenar och slänger dem ut över havsytan så långt de orkar. De letar efter små krabbor.

Pappan till en av pojkarna står med havsvattnet upp till knäna och kastar ut sitt fiskenät.

Jag tar en bild av dem när de leker. En perfekt bild av livet bortom kriget. Jag gillar bilden och känner en stor glädje.

Det var i tisdags.

I går fick jag reda på deras namn. Ismail, Ahed, Zakaria och Mohamad. De var kusiner och mellan nio och elva år gamla. Deras pappor är fiskare och bor på stranden nära de finaste hotellen i Gaza. Ismails pappa heter Mohamad. Det var han som kastade ut fiskenätet. 

I går trasades barnens mjuka kroppar sönder av israeliska raketer som avfyrades från krigsbåtarna ute i havet.

Hur kan det ske?

 

När en av världens mest avancerade arméer kan oskadliggöra en Hamasledare som åker i en taxi på Gazas trafiktäta gator och träffar rätt, måste den kunna se från långt avstånd att det är små pojkar som leker på stranden. Hur kan det inträffa? Jag har svårt att besvara frågan.

Den som tryckte på dödsknappen och träffade rätt på barnen måste ha sett att kropparna var för små för att kunna tillhöra Hamaskrigare. Den som tryckte på dödsknappen måste med sina avancerade kikare, satellitbilder och obemannade spionplan kunna se barnens gränslösa leenden och glädje över att kunna få leka fritt på stranden.

Den som tryckte på dödsknappen är blind. Det utgår jag ifrån. Blind i alla möjliga sinnen. Blind i hjärtat, i hjärnan och framförallt blind i soldatheder.

Hederliga soldater dödar inte barn. Det känner alla soldater till. De som dödar barn är inte soldater. De är barnadödare.

Det skedde en dag efter det att Hamas avvisade Egyptens medlarbud om vapenvila, ett förslag som Israel accepterade. Hamas svarade på förslaget med raketer - och snart var kriget i full gång igen.

- Jag förbannar dig Israel, jag förbannar dig USA, jag förbannar dig arabvärlden och hela världen som står och tittar på våra döda barn utan att agera, säger Ismails pappa Mohamad när jag träffar honom utanför bårhuset.

Jag kände att han ville kräkas. Jag ville också kräkas. På riktigt. Kräkas på alla falska mänskliga värderingar som inte kan skydda små barn som leker på stranden.

- Jag satt hemma när min kusin rusade in och sa att Ismail och hans kusiner var döda. De är små barn och inte soldater. De leker varje dag på stranden. Varför döda små barn? säger Mohamad Bakr med tårar i ögonen.

 

Attacken skedde några meter från ett par av Gazas journalisthotell. Ett område som borde vara säkert. När jag satt på al-Deiras uteservering en dag tidigare och såg hur barnen busade på stranden kände jag en stor glädje. Det var en glädjegivande bild av barnens starka vilja att leka och leva.

Fram till i går var dödssiffran i Gaza 221 inklusive mina vänner på stranden. 80 procent av offren är civila, enligt FN. Det säger mycket om det misslyckade kriget. Det säger att Hamas inte är Gaza och att Gaza inte är Hamas. De döda barnen tillhörde familjen Bakr. Det är en familj som inte stödjer Hamas utan partiet Fatah, Hamas rivaler om makten.

Den israeliska armén säger att den utreder hur det gick till när barnen dödades och kallar resultatet av attacken "tragiskt".

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag