Radhusen är moderna, två våningar höga. De är omväxlande av tegel och trä. Vi är på gatan Truitt Farm Drive i Centreville, Virginia. Här växte den unge sydkoreanen Cho Sueng-Hui upp och här bor hans föräldrar fortfarande.
Det är cirka 35 mil till Blacksburg, där Cho sköt ihjäl 32 människor. På ett av husen tvärs över gatan hänger en flagga med orden ”VT” – Virginia Tech. En manifestation av solidaritet med de döda.
Gatan är avspärrad av poliser, som vill hålla journalister borta.

Isolerade sig

Grannarna berättar om en udda ung man, som ingen hade någon riktig kontakt med. Och en familj som isolerade sig från umgänget med de andra.
Ingen vet var Chos familj befinner sig nu. De tros gömma sig hos koreanska vänner på annan plats.
Marshall Main är en avslappnad äldre pensionär, som inte vill säga sin ålder, men gör en poäng av att han är veteran från andra världskriget.
Han bor på andra sidan gatan, snett mot Chos familj. Det här är ett trevligt bostadsrättsområde med pool. Han säger:
– I stort går livet vidare som vanligt här. Det är inte så dramatiskt.

”Vinkade bara”

Marshall Main följde rapporteringen om blodbadet i Blacksburg. Plötsligt, innan skyttens identitet avslöjats, körde polisbilar upp på gatan och fram till Chos föräldrars hus. Först nästa dag blev det känt officiellt att det var han som var dödsskytten.
– Jag har inte sett Cho så mycket de senaste åren, säger Marshall Main. Kanske en handfull gånger. Han har kommit och åkt med familjen i deras bil.
Marshall Main beskriver helt kort Cho:
– Han kommunicerade inte med andra.
Chos föräldrarna skilde sig från de andra på gatan genom att de höll sig helt för sig själva.
– Vi vinkade åt varandra. Det var allt. Jag hade hört att de hade en äldre dotter, men inte mer.
Var det inte märkligt att ni hade så lite med dem att göra?
– Jo, det var det. Vi andra har ju normala kontakter.
Vad skulle du säga till Chos föräldrar om du mötte dem nu?
– Jag skulle säga: ”Jag, är ledsen över att ni har det svårt. Men jag kan inte ge er något råd. Jag kan bara be för er.”
Andra grannar har gett en liknande bild av Cho som en underlig ung man.

Vände bort huvudet

– Han var bara egendomlig, säger Greg Kearns till Washington Post. Han berättar hur han en gång var ute med familjens hund och mötte Cho. När han sa hej, vände Cho bort huvudet.
– Det var som om han gick och talade för sig själv.
En annan granne, Abdul Shash, bor granne med Chos familj.
Han säger att Cho inte verkade ha några vänner.
– Om man gick fram och pratade med honom gick han sin väg, berättar Shash.