Varje svensk slänger hundra kilo mat varje år.
Rörelsen friganism har bildats för att göra motstånd mot överkonsumtionen och består av personer som tar tillvara på det andra slänger och lever på överskottet.
Utrustad med slittåliga kläder, oömma skor, pannlampa och IKEA-kasse ger sig Steve Nyberg i Göteborg ut på jakt ungefär en gång i veckan. När andra använder mataffärernas huvudingång för att bunkra upp i kylskåp och skafferi, tar sig Steve in bakvägen. Målet är affärernas sopcontainrar.
- Både jag och min lägenhetskompis har alltid tänkt väldigt mycket på överkonsumtion i största allmänhet. Jag vet inte hur vi hittade det här med friganism, men vi tyckte det var bra, säger Steve Nyberg.
Han är en av relativt få friganer som inte har något emot att prata med media, för att han tycker att fler bör bli medvetna om hur mycket mat som finns därute och väntar på att bli uppäten. Visserligen har hans matkostnader sedan han började gå igenom matsoporna minskat till knappt någonting, men det är ändå inte huvudsyftet.
Peter Widell med två dagars skörd från sopcontainrar. Foto: Anders Ylander
- Att det blir gratis är bara en bonus, men vi vill ju ta hand om det här slöseriet. Det stora felet tycker vi är att den mesta maten vi äter är producerad långt bort, fraktas hit och bara slängs. Den kunde i stället ha konsumerats där den produceras, där lider de av extrem matbrist. I stället tar vi hit den och slänger den och det är idioti på intergalaktisk nivå.
Det skapas debatt och opinion av att gå ut i media, resonerar Steve.
- Massvis med människor har tagit kontakt med oss om att de också vill börja dyka. Och det är en bra sak! Inte något dåligt för varken dig, mig eller någon annan heller för den delen. Vi vill ju att överflödet ska tas till vara på och ju fler som är ute och gör det, desto bättre.
Varje år slänger svenska matvarubutiker mer än 100 000 ton mat, värd över två miljarder kronor, enligt bransch-organisationen Svensk Dagligvaruhandel.
Stormarknader och andra stora butiker slänger omkring 1 200 kilo fast matavfall per heltidsanställd.
Närbutikerna slänger cirka 1 600 kilo per anställd och en restaurang-anställd beräknas slänga cirka 3 000 kilo mat.
På nätet finns en uppsjö av amatör-filmer gjorda av friganer under container-dykningar. Man kanske tänker sig en sopcontainer som en ganska äcklig plats, men enligt Steve är det mycket fräschare än man kan tro. Maten är förpackad i soppåsar och i allt-för många fall helt ätlig. Bröd som inte ens passerat sitt utgångsdatum, stora mängder konditoribitar, frukt och grönsaker. Allting finns. På ett av Steve Nybergs senaste dyk hittade han bland annat några flaskor Ramlösa, som gått ut. När blir vatten dåligt, frågar han sig?
- Absolut vanligast är frukt, särskilt bananer. Ofta slängs den innan den ens är mogen. Mycket för att det är en brun prick på, av någon anledning vill alla köpa omogna bananer.

Mycket som slängs kasseras bara på grund av trasiga förpackningar, kanske ett paket makaroner som är lite buckligt, eller en kantstött burk krossade tomater som ingen vill köpa.
Soporna som friganerna lägger vantarna på och omvandlar till måltider skulle i annat fall ha bränts upp. Ändå gör de sig skyldig till ett brott när de vittjar affärernas sopcontainrar.
- Svinn med mat är naturligtvis ett problem, men att "sopdyka" är inte tillåtet. Att ta matavfall från en container räknas som stöld eller snatteri, säger Sven Lundgren, jurist på Avfall Sverige.
Han känner inte till några fällande domar, men två ungdomar greps i Umeå i januari i år, under en sopdykningstur. De är misstänkta för egenmäktigt förfarande.

Mats Ovegård är kvalitetschef för butik på ICA Sverige och orolig över sopdykartrenden.
- Det är trots allt så att butikerna tagit beslut om att det här är sopor. De ska kastas för att det inte är människoföda. Man blir orolig för hälsoaspekten, säger han.
Enligt Livsmedelsverket bör man använda sina sinnen och lukta och smaka sig till om mat blivit dålig, inte stirra sig blind på bäst före-datumet. Många friganer säger att de aldrig skulle äta dålig mat, men anser inte att "sopmaten" är dålig.
- Det får stå för dem. Butiken har gjort en bedömning om att det inte lämpligt som mat. Kan man använda den till något annat så gör man det, många butiker håller på med lunchmatlagning och sådär, säger Mats Ovegård.
Han medger att han inte kan säga till 100 procent att butikerna gör en korrekt bedömning i vad som är slängbart och inte, men han tror heller inte att sopdykarna kan avgöra det helt och fullt.
- Jag uttrycker en oro för vad som händer den dagen någon har hoppat i en container och hämtat mat och blir sjuk av det här. Vad händer då?
Konsumentföreningen Stockholm gjorde 2009 en undersökning med namnet Rapport från en slaskhink. I den kom man fram till att cirka 57 procent av svenskarnas matavfall är onödigt.

Det finns förstås affärer som tänker medvetet på matslängandet och försöker ta tillvara på allt de kan - men än så länge är de inte så många. Vissa butiker har en kyl vid utgången med saker med korta datum, där kunderna får plocka vad de vill ha. En annan idé är att sänka priserna, eller tillaga personalrätter av överskottet.
Men kunderna i dag är kräsna, säger butikschef Andreas Fondell på Willys i Lund till Sydsvenskan.
- Bröd ska ha bakats samma morgon även om bästföredatumet är om en vecka. Dessutom ska hyllorna vara ständigt fulla och eftersom försäljningen är väldigt varierande så är det svårt att pricka in precis rätt mängd inköp av varor. Allt detta resulterar i att mat slängs.
För det finns ju andra, helt lagliga sätt att dra sitt strå till stacken för att minska sopberget. Som att köpa ett paket mjölk som går ut samma dag, eftersom man ändå ska använda hela litern till kakbaket i kväll. Eller ta med sig ett paket tomater där en tomat är dålig till kassan för att be att få köpa det till ett reducerat pris.
Steve Nyberg begär inte att alla människor ska klättra ner i sophögarna bakom mataffärerna och börja ta tillvara på överskottet. Men han hoppas att friganerna åtminstone kan så ett frö av eftertanke, skriver han i sin blogg Skräpmat som han driver tillsammans med två kompisar, där de delar med sig av sina fynd och kommer med receptförslag.