Sundbyberg är sämst i landet på att ta hand om sina åldringar. Nu vill kommunen få revansch och lovar - allt ska bli bättre. På Lötsjögården i Sundbyberg bor Iris Mårtensson. Hon är över 100 år gammal och har varit änka i nästan 50 år. Trots att det enligt Socialstyrelsen finns en del att anmärka på är hon positiv och tillför perspektiv på vården.
Kajsa Adenbäck är sosse och chef för Äldre-och omsorgsnämnden i Sundbyberg. Hon är inte speciellt lycklig med den publicitet "Sumpan" fått under de senaste månaderna.
Publicitet som helt enkelt slagit fast att av alla Sveriges 290 kommuner är Sundbyberg sämst på att ta hand om sina äldre invånare. Sämst på alla punkter. Sämst enligt en undersökning som gjorts av Socialstyrelsen och som bygger på samtal med 130 000 åldringar - helt enkelt en förkrossande dom.
- Det är naturligtvis inte alls roligt, säger Adenbäck.
Kritik från oppositionen
Hon blev inte gladare av det uttalande oppositionsledaren, Carl Grufman (m) gjorde så snart undersökningen presenterats:
- Det duger inte att behandla dem (de äldre) på detta sätt, sa Grufman. Omsorgen får inte bli en avveckling av livet bara för att man inte kan ta hand om sig själv längre...
Grufman krävde Adenbäcks avgång, på stubinen. Svaret blev nej tack, och när vi träffade de tillsammans med hennes närmast ansvariga var stämningen - överraskande nog - snarare optimistisk än pessimistisk.
- Vi ska gå upp 50 platser på listan under 2009, fastslog kommundirektören Leif Sjöholm.
- Och 50 platser under 2010, tillfogade verksamhetschef Ann-Sophie Rudolph.
Sundbybergs ledning har, helt enkelt, tagit till sig kritiken. Nu ska allting bli bättre:
Maten - ett erkänt sorgligt kapitel, men nu ska det bli egna kockar, större variation, mycket bättre.
Information - ok, där har man inte heller varit särskilt bra. Alltså: skärpning, snabbare rapporter om förändringar i verksamheten, ny personal, etc, etc.
Möjligheter att påverka - ja, man måste - och skall - se till att lyssna mer och ta hänsyn till vad man får höra. Det gäller både de gamla och deras anhöriga.
Över 100 år gammal
Iris Mårtensson är en av dessa individer, boende på Lötsjögården i centrala "Sumpan", över 100 år gammal och änka sen nästan 50.
Att tala med Iris blir en fascinerande resa tillbaka i tiden... till hennes egen mor som blev 103, men inte skrattade förrän på äldre år därför att hon inte tyckte att det fanns något att skratta åt... om Iris eget liv som först springflicka sen biträde på NK:s juvelavdelning ... om hur judehatet spred sig på 30-talet ... om hur hon och hennes man bestämde sig för att bo i Sundbyberg...
Tappar tråden
Då och då förlorar hon sig i minnen, tappar tråden och för in samtalet på helt nya vägar. Hur var vården egentligen förr i tiden? Tänk så mycket bättre allting i alla fall har blivit... Fanns det egentligen någon vård alls för 100 år sen?
Iris mamma kom till Lötsjögården 1972 och bodde där till sin död 10 år senare. Iris själv flyttade in i maj 2002, först i en etta, så småningom i en tvåa.
Där får hon hjälp med duschning en gång i veckan - balansen är dålig och hon kan inte klara det själv.
- Jag skulle säkert falla ikull och slå mig. Ibland är jag ängslig när jag går runt med rullatorn...
Hon får hjälp att ta på sig stödstrumporna och hjälp med maten - antingen hon väljer att äta "därnere" eller i sin lägenhet, möblerad med egna möbler, tavlor och prydnadssaker. Hon är stolt över att "jag försöker hålla rent omkring mig" och glad för att hon har möjlighet att larma personal när som helst.
Samarbete med Ersta Diakoni
För att förbättra äldrevården startade Sundbyberg ett samarbete med Ersta Diakoni, där chefen heter Thorbjörn Larsson - känd för att ha utrett det man kallar värdighetsgaranti.
Så vad är det?
Thorbjörn Larsson svarar med en historia:
- Anna, 84, kom in till Ersta Diakoni glömsk och förvirrad. Via anhöriga och bekanta till henne fick vi reda på att hon ville ha blivit konstnär.
Personalen hade man tidigare inventerat. Alltså visste man att det fanns tre konstintresserade i laget. Kontakt upprättades och Anna fick material och möjlighet att måla...
- Och nu ska du lyssna noga, säger Thorbjörn. När Anna blev 87 debuterade hon på Lilliewalchs. Där gick hon med sitt champagneglas och var hur lycklig som helst - kanske fortfarande förvirrad och glömsk, men lycklig...
"Körkort"
Personalen på de institutioner som tar hand om äldre människor måste veta att patienter framför allt är människor. På Ersta får utbildad personal "Ersta körkort" som bevis på att man uppfattat sin uppgift rätt. Thorbjörn Larsson sammanfattar så här:
Materiell vård - inte minst sjukvård - är viktig och väsentlig. Ingen ska fara illa.
Samtidigt är den åldring man tar om hand inte ett objekt utan en människa. Hela livet ska levas. Även den del då man inte längre är ung och helt och hållet förmögen att ta vara på sig själv.
