Amir Bibi, 45, lyfter på sin huvudkudde och visar oss sitt gevär.
- Kommer det någon skjuter jag. Det är jag som har ansvaret här, säger hon.
Hon bär långskjorta, byxor och skor för män. Hon har en stor sjal över huvudet, men på ett sätt som många män bär sjal som skydd för solen eller kylan. På ena handen bär hon en ring för män. I en annan provins skulle en kvinna kunna bli dödad för detsamma.
- Alla kvinnor blir slagna av sina män och de får inte gå vart de vill utan att be om lov. Så jag behöll mina manskläder på, säger Amir Bibi och skrattar bullrigt.
Vi befinner oss i Khost, en provins i östra Afghanistan som är djupt märkt av kriget mot talibanerna. Provinsen gränsar till Waziristan i Pakistan, som är ett starkt fäste för talibaner. Gränsen attackeras ofta av så kallade drönare, amerikanska förarlösa flygplan, och talibanerna slår tillbaka. Under de dagar som vi är där tar en självmordsbombare två civila liv inne i centrala Khost, och på natten skjuts det livligt runt huset där vi bor gömda. Men trots talibanernas makt, samt en stark patriarkal pashtunkultur finns här en rad kvinnor som har tagit sig friheten att agera som män - och det har accepterats.
Det började i de flesta fall som en åtgärd för fattigdom och brist på arbetskraft.
- Min pappa hade sju söner och jag var enda dottern. Han sa: du är precis som en av dina bröder och kan göra samma saker som dem. Därför började jag bära pojkkläder, jobba som dem och använda vapen som sjuåring, berättar Amir Bibi.

När hon var 15 år tyckte familjen att det var dags för henne sluta bete sig som en pojke och gifta sig - som de flesta andra afghanska flickor.
- Det kom en man och ville ha mig och jag blev helt förtvivlad. Jag tog kalk och färgade mitt hår vitt för att låtsas vara en gammal kvinna. Jag kunde inte tänka mig att leva så undanskymt som kvinnor gör. Jag hade fått smak på hur det var att vara pojke.
Amir Bibis pappa, som tillhörde den starka Taniklanen, blev förtvivlad över att se sin enda dotter i sådant tillstånd. Han gav med sig, och eftersom han hade en stark position i klanen respekterades hans beslut av de andra männen.
- Först slog han mig, men till slut sa han: min älskade dotter, du är mig lika kär som dina bröder och kan göra vad du vill. Är detta vad du vill får det lov att vara så, berättar Amir Bibi.
Sedan dess har Amir Bibi levt sitt liv som singel, i en gråzon mellan den annars så uppdelade världen mellan män och kvinnor i Afghanistan. Hennes rum ligger i kvinnornas del av huset, men hon kan röra sig fritt även hos männen.
Genom åren har Amir Bibi fått mycket respekt och är i dag en av byns äldstar - otänkbart i de flesta andra byar. När det är shura, traditionellt afghanskt möte eller lokalt folkstyre, sitter hon med och tar beslut om bybornas framtid eller löser deras problem.
- Fördelen är att Amir Bibi kan tala både med män och kvinnor och hittar bra lösningar när det har uppstått äktenskapsbekymmer eller liknande, säger Zmarai, en av de män som ingår i byns shura.

Amir Bibi är inte ett unikum.
I Khost kommunråd sitter sedan ett år tillbaka Okmeena. Vi träffar henne i Kabul då hon ska träffa president Hamid Karzai. Okmeena har gått ytterligare ett steg längre än Amir Bibi. Hon bär turban, går ständigt beväpnad och ses som ledare i sin by.
- Jag har bara två bröder och det behövdes fler pojkar i min familj som kunde hjälpa till när vi var barn. Så min pappa sa åt mig och min syster att vi skulle jobba som våra bröder och då började vi klä oss som pojkar, säger hon.
När Ryssland i slutet av 1970-talet och 1980-talet invaderade Afghanistan behövde familjen fler som kunde slåss. Okmeena är omåttligt stolt när hon berättar om hur hon krigade mot ryssarna, sida vid sida med männen. Hon skrattar högt.
- Jag slogs lika bra som dem och det har jag fått mycket respekt för. Så det fanns aldrig tid för prat om att jag skulle gifta mig, vilket jag är glad för, säger hon.

Att afghanska familjer låtsas att döttrar är söner är känt sedan New York Times publicerade en avslöjande artikel om fenomenet. Men enligt den artikeln fick pojkflickorna byta tillbaka till kvinnlig identitet när de blev giftasmogna. En omtumlande och traumatisk process.
I Khost har pojkflickorna kunnat fortsätta att leva som män - trots att alla vet att de är kvinnor. Enligt Amir Bibi och Okmeena finns det flera kvinnor som dem i Khost, men de andra bor i ganska farliga och otillgängliga distrikt. Alla har en högt uppsatt position i sina klaner och det har aldrig varit en hemlighet att de egentligen är kvinnor.
Hur har det varit möjligt?
Såväl Amir Bibi som Okmeena säger att det är tack vare deras familjer som de kan leva som de gör - med såväl respekt som acceptans. En person inom FN, med djupa kunskaper om Khost, säger att det beror på klanmakten. Om klanen accepterar något står dess ord över den afghanska patriarkala kulturen.
- Den makten är ignorerad av den internationella närvaron. Hade de förstått vad klanerna kan åstadkomma hade Afghanistan sett annorlunda ut i dag, säger han.
Men det handlar förstås också om att Amir Bibi och Okmeena har lyckats skapa respekt på egen hand och inte ryggat för den mansdominanta kulturen.
När jag frågar Okmeena hur hon får män att lyssna med sådan repsekt svarar hon:
- För att få mäns respekt måste du tala till dem som män och visa att du kan kriga som en man. Och sen måste du tala till en kvinna som en kvinna. Min styrka är ju att jag kan prata med både män och kvinnor, säger hon.

Men hennes liv är inte riskfritt. Efter att hon blev ledamot i kommunrådet, där hon ofta driver frågor om kvinnors rättigheter, och tagit steget utanför klanområdet, har hon en mer utsatt position.
- Talibanerna skickar ständigt brev och ringer mig. De kräver att jag ska sluta med mitt uppdrag och ta av mig min turban, men det kan de glömma. Om jag behöver kriga mot dem gör jag det. Inga problem. Jag ska få samma respekt av dem som av andra män, säger hon.
Okmeena säger att hon har hjältinnan Malalai som förebild. Malalai är en afghansk hjältinna som slogs mot det brittiska imperiet under slutet av 1800-talet i södra Afghanistan. Det berättas ständigt myter om hennes mod och hur hon gick i täten för trupperna och gav dem kraft att fortsätta kämpa för ett fritt Afghanistan.
- Jag vill vara som Malalai. Jag vill kämpa för mitt land, säger Okmeena.
Hon har starkt stöd. Flera kvinnor i Khost berättar hur mycket de respekterar Okmeena. De ser henne som en järnkvinna som de kan lita på. På Amir Bibis vägg hänger flera bilder av Okmeena.
- Okmeena är stark. Om talibanerna kommer är jag också beredd. Jag slutar inte skjuta förrän de har försvunnit, säger Amir Bibi.