De är Förintelsens sista vittnen

Publicerad

De har överlevt Förintelsen - mänsklighetens mest fasansfulla brott.

De kallas "dyrbara människor som aldrig kan ersättas".

Hédi Fried, 90, Livia Fränkel, 87, Susanna Christensen, 81, och Piotr Zettinger, 76, fortsätter outtröttligt att berätta vad de har varit med om.

- När folk frågar hur min berättelse ska leva vidare säger jag att det beror på dig om den gör det, säger Hédi Fried.

På Förintelsens minnesdag på tisdag flyger hon i regeringsplanet tillbaka till Auschwitz med kronprinsessan Victoria.

På tisdag är det 70 år sen Auschwitz befriades, den 27 januari 1945. Sex miljoner europeiska judar mördades, tre miljoner överlevde Förintelsen.

Antalet överlevande sjunker snabbt. I Sverige finns 400-500 personer, enligt Livia Fränkel, vice ordförande i Föreningen Förintelsens överlevande.

De flesta berättar inte offentligt om sina erfarenheter. Flera kända profiler har gått bort de senaste åren. Men en kärntrupp finns kvar som sällan har luckor i kalendern.

- Vi är åtta, tio stycken som reser runt fortfarande, säger Livia Fränkel.

Hon åker ofta ut i skolor och berättar sin historia. På tisdag ska hon tala i Stockholms synagoga i närvaro av kungen och drottningen.

- Man kan inte överskatta betydelsen de överlevande har haft i det svenska samhället för förståelsen av Förintelsen. De har gjort en insats som är unik i världen, säger Karin Wiström på Forum för levande historia.

Länder som var direkt inblandade i andra världskriget håller oftast minnet av det som hänt levande på olika sätt. Men i inget land som stod utanför har de överlevandes berättelser fått så stort genomslag som här.

- Det går inte, säger 90-åriga Hédi Fried när jag vill flytta tiden som taxin ska hämta henne med fem minuter. Den ena intervjun avlöser den andra. Systern Livia Fränkel har också ett pressat schema den här tiden på året, när alla vill prata om det som hände för 70 år sen.

Trots att de många gånger berättat sin historia, om hur de fördes till Auschwitz den 17 maj 1944, och hur de överlevde den fruktansvärda tillvaron i Bergen-Belsen, har inte smärtan försvunnit.

Hédi Fried är orolig över resan tillbaka till Auschwitz på tisdag, för minneshögtiden där.

- Jag mår väldigt dåligt nu. Jag har svårt att sova. När jag var tillbaka första gången 1999 såg jag spöken överallt.

Susanna Christensen, som överlevde fyra månaders mardröm i Bergen-Belsen, säger att hon har ett manus när hon är ute i skolorna för att kunna hålla distans till det hon berättar.

- Även då måste jag vara tyst ett tag ibland för att orka vidare. Det är väldigt jobbigt att berätta.

"Jag mår väldigt dåligt nu. Jag har svårt att sova. När jag var tillbaka första gången 1999 såg jag spöken överallt."

 

När Förintelseförnekare och antisemiter höjde rösten i början av 90-talet, nynazister marscherade, och Radio Islam fälldes för hets mot folkgrupp, kände de fyra på bilden, och flera andra eldsjälar, att de inte kunde tiga längre. De måste berätta. Fast de i decennier upplevt att ingen ville lyssna när de försökte tala om vad som hänt dem.

- De fattade ett beslut att ge sig ut och prata om något som inte berättats förut på det sättet. De bröt tystnaden, säger Karin Wiström.

Statsministern Göran Persson var en av dem som lyssnade. Han tog initiativ till den statliga myndigheten Forum för levande historia, boken "...om detta må ni berätta..." och en riksomfattande informationskampanj bland annat i skolorna. Många svenska skolklasser har besökt Auschwitz-museet, där de överlevande kallas "dyrbara människor som aldrig kan ersättas".

Hédi Fried, Susanna Christensen, Livia Fränkel och Piotr Zettinger delar med sig av sina fasansfulla minnen.Foto: Olle Sporrong

Intresset för vad de har att säga har bara ökat.

"För första gången sedan 1945, är jag rädd. Jag lever i Sverige och var aldrig tidigare rädd. Vem kunde tro att vår demokrati kan hotas? ... Det kommer till mig som en déjà vu-upplevelse, något jag har upplevt tidigare", skrev Hédi Fried i Dagens Nyheter i onsdags.

- Jag är inte rädd för min egen del. Men för mina barn och barnbarn. När man gör skillnad på människor och människor är det fara å färde, säger hon.

Piotr Zettinger, som överlevde Förintelsen som barn, tar upp det SD:s Björn Söder sa nyligen om att judar inte kan vara svenskar.

- När man börjar sortera äkta svenskar från mindre äkta blir det plötsligt en värdering av olika grupper. Det är en farlig utveckling.

Han åker runt i skolorna och berättar för att försöka skydda dem som växer upp.

- Jag upplever det som min plikt för mina barnbarn.

FAKTA

SEX MILJONER JUDAR MöRDADES

Förintelsen var nazisternas massmord på sex miljoner judar i Europa under andra världskriget. Det är det största folkmordet i mänsklighetens historia.

Den 27 januari utsågs 2005 av FN till Förintelsens minnesdag. Det var den dagen 1945 som sovjetiska trupper befriade Auschwitz-Birkenau.

Auschwitz-Birkenau var Nazi-Tysklands största koncentrationsläger. Där dog 1,3 miljoner människor 1940-1945. Platsen som ligger utanför Krakow i Polen är nu ett museum som 2013 hade 1,3 miljoner besökare.

I Sverige arrangeras program på Förintelsens minnesdag på ett 100-tal platser. Mer information finns på www.levandehistoria.se

Sen snart tio år tillbaka har de överlevandes berättelser gradvis tagits över av en grupp unga. Forum för levande historias Karin Wiström kom med idén att "tredje generationen" med hjälp av muntligt berättande kan föra de äldres erfarenheter vidare.

- För mig är det viktigt att inte glömma det som har hänt. Man kan prata om fakta om Förintelsen men det är de enskilda ödena som gör att man på djupet kan förstå. Det är ett viktigt livslångt åtagande för mig att ta mig an de här berättelserna, säger Samuel Sjöblom, 35.

Han har judisk bakgrund, men det är inte en egen far- eller morförälder han berättar om. Samarbetet fungerar bättre utan de känslomässiga band som ett barnbarn har. Samuel berättar Piotr Zettingers historia, ibland gör de det tillsammans, ibland är han själv.

"Det känns jobbigt, men det blir någon sorts avslutning. Jag får åka som en människa, till ett ställe där jag varit lort."

 

Nätverket "Berätta vidare" kommer till skolor, kyrkor och minnesdagar och berättar tillsammans med en överlevande som fortfarande orkar, eller för vidare minnesbilder från någon som avlidit.

- Snart är det slut på oss, säger Susanna Christensen.

Hennes berättelse kommer att finnas kvar hos Amanda Glans, 31. Amandas mormor överlevde Auschwitz och Ravensbrück, och hon vill göra något konstruktivt av det som hon alltid får leva med, genom att berätta om Susanna Christensen, Hédi Fried och Livia Fränkel.

- Vi vill ta tillvara de överlevandes sista år genom att utbilda fler unga att berätta, och ta fram fler berättelser från dem som finns kvar.

Hédi Fried talar fortfarande själv om sina upplevelser, i ett tempo de här dagarna så krafterna tryter ibland. Hon tycker det är hedrande att få åka med kronprinsessan till minneshögtiden i Auschwitz den 27 januari.

- Det känns jobbigt, men det blir någon sorts avslutning. Jag får åka som en människa, till ett ställe där jag varit lort.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida