Kvinnorna i uttalat feministiska partier som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har inte haft lika lätt att ta sig fram till de absoluta toppositionerna. Där leds nu både partierna och ungdomsförbunden av män. När Socialdemokraterna skulle ersätta Sahlins efter hennes korta ledarskap förekom i stort sett bara män i diskussionerna. När V nu ska byta partiledare anses Jonas Sjöstedt ligga bäst till, om han inte fälls av det faktum att han är man.
Centerpartiet är ensamt om att ha haft två kvinnliga partiledare och är på väg att välja sin tredje.
Statsvetare som TT talat med anser att det inte finns någon enkel förklaring till varför kvinnorna har släppts fram på bred front inom Centerpartiet.
– Det har inte funnits någon strategi eller satsning som medvetet gynnat kvinnorna, som kvotering, konstaterar universitetslektor Malena Rosén, som forskat om Centern.
– Men det finns gott om duktiga kvinnor i partiet, både lite äldre och unga nya, som släpps fram.
Statsvetarna menar att en förklaring kan vara att partiet tidigt fick en kvinnlig partiledare, Karin Söder (1986), och att Maud Olofsson lett partiet drygt tio år.
– Det har funnits gott om förebilder, säger professor Lena Wägnerud, som forskar om kvinnorepresentation och jämställdhet.
Hon pekar också på att partiet haft ett osedvanligt starkt kvinnoförbund och att partiets profil som ett borgerligt alternativ för miljö och social välfärd har varit områden där kvinnor, särskilt bakåt i tid, lyckats väl med att profilera sig.
Även statsvetaren Jenny Madestam lyfter fram Olofssons roll men tillägger:
– Det kan lika gärna vara slumpen som genererat detta.