Sverige har en mörk och grumlig gruvhistoria som sällan syns i skolböckerna.
Jämförelsevis hade de 15 arbetarna från Orust det rätt bra på 40-talet i Högsbo pegmatitbrott.
I Sverige har det funnits gruvor i över tusen år. Men gruvdriften i Sverige är inte uteslutande någon solskenshistoria. En av de tidiga och svartaste episoderna är driften vid Nasa silvergruva från sextonhundratalet och fram till artonhundratalets början, där samer användes som slavar för transporter. De som vägrade torterades. En vanlig metod var att dra dem i vattnet mellan isvakar.
I jämförelse med det måste det ha varit ganska bra att jobba i det lilla pegmatitbrottet som ligger i Högsbo industriområde. Gruvan var i drift från början av fyrtiotalet till början av femtiotalet. Men den har alltid varit märkligt anonym. Kanske för att den var så liten och perioden var så kort.
Här jobbade som mest ett femtontal arbetare, de flesta hemmahörande på Orust, för en lön på ungefär 120 kronor i veckan. De bröt företrädesvis fältspat och kvarts som användes till porslinstillverkning vid R 
Gruvan blev naturreservat på 70-talet. Foto: Anders Wejrotörstrand. Dessutom utvanns en del muskovit, det som till vardags kallas glimmer, och såldes till järngjuterier och användes som fönster i kupolugnar.
Antagligen finns det fortfarande kvar en del fina mineraler både i dagbrottet och inne i gruvan. Enligt en del upphörde driften eftersom det rådde brist på avstjälpningsplatser för restprodukterna. Men in i själva gruvan får man inte gå på grund av rasrisken. Även största delen av dagbrottet är inhägnat.
När gruvan blev naturreservat på sjuttiotalet, kunde man fortfarande gå härinne, men när träden sedan började växa upp runt gruvan, letade sig rötterna ner i marken och bidrog till att klippblocken splittrades och sprack upp. Stora stenblock har sedan dess då och då ramlat ner innanför stängslet.
I morgon, lördag, på Geologins dag, går det bussar i skytteltrafik från Naturhistoriska museet i Slottsskogen till den gamla nerlagda gruvan. Om det blir fint väder kommer just glimret i området i och kring det nedlagda dagbrottet att gnistra som en hel stjärnhimmel. Det är en fin plats att vara på och både vackra och ovanliga stenar finns här för den som vill leta. Av guiden kan man få låna glasögon och hammare. Bland annat går det, om man letar noga, att hitta grön fältspat, även kallad amazonit, den ganska mjuka stenen fluorit, som är klart mörklila, och dessutom, om man har tur, mörkröda granater som ligger insprängda i glimmern som små skatter.
Ann-Marie Ljungberg
kulturen@gt.se
