Brinner för barnen. Foto: Jocke Berglund
Brinner för barnen. Foto: Jocke Berglund

"Curling-föräldrarna gör sina barn en otjänst"

Publicerad
Uppdaterad
Dagens föräldrar får mer tips än någonsin om hur de ska ta hand om sina barn. Experterna skriver böcker, tv-programmen avlöser varandra och tidningarna fylls med frågespalter.
Är dagens föräldrar verkligen så vilsna? Behöver vi alla tips?
Expressen samlade barnpsykologen Martin Forster, tv-nannyn Cathrine W-Nordwall och författaren Katerina Janouch för att låta dem motivera varför de behövs.
I höst väntar nya tv-program och böcker med råd till föräldrar. Tar det aldrig slut?
CATHRINE: Nej, vi ställer höga krav på oss och vi vill vara perfekta, då behövs det råd och stöd. Och många föräldrar upplever ju att vardagen är tuff.
KATERINA: Orsaken är nog att vi har fler möjligheter i dag och det slår igenom inom alla områden. Vi vill välja rätt ost i affären, rätt elleverantör och rätt sätt att uppfostra våra barn.
MARTIN: Dessutom finns en generell trend i samhället att vi ska utvecklas inom alla områden, en strävan mot att veta mer. Då blir det likadant med föräldraskapet.
Så det finns inget negativt med alla råd?
KATERINA: Jo, jag tror vi har klippt av våra egna instinkter om hur vi ska ta hand om barnen. Vi litar inte längre på magkänslan när man ska plocka upp och krama om ett gråtande barn, i stället kollar vi hur experterna resonerar. Men generellt är det förstås bra med tips, förut fick föräldrarna leva ensamma med ångesten över att inte räcka till.
MARTIN: Sant, det har ju funnits en del tips som stridit mot våra instinkter och därför gått ur tiden, som att amma på särskilda tider. Alla val skapar förstås en viss stress, men det är upp till var och en att sålla.
CATHRINE: Mitt råd är att inte bara lyssna på en expert utan plocka lite från varje. Välj det som känns bra för just dig och din familj.

På 60- och 70-talen var fri uppfostran trendigt. Vad gäller i dag?
KATERINA: Jag tror att vi är inne i en sund period. Vi försöker hitta balans och sätter gränser igen. På 80- och 90-talen hyllades familjen och barnen fick total makt. Nu kanske vi inser att det inte är så kul med små diktatorer hemma.
CATHRINE: Ja, vi har tagit tillbaka föräldrarollen. De vuxna har kunskapen att avgöra vad som är bäst för barnen.
MARTIN: Jämfört med 70-talet är det helt klart att föräldrarna tagit tillbaka vuxenrollen. Men den tydligaste trenden för mig är medvetenheten, att föräldrarna funderar över vad som är bäst för barnen.

Så curlingföräldern är helt ute?
KATERINA: Hoppas det. De gör sina barn en otjänst genom att skämma bort dem. Det är tragiskt att se 15-åringar som väntar på att mamma eller pappa ska bre deras mackor. Föräldrarnas främsta uppgift är ju att göra barn självständiga.
MARTIN: När begreppet myntades drogs slutsatsen att det var dags att sätta gränser. Vi fick program som "Supernanny" med hårda tag mot barnen. Men det viktiga är att lära barnen ta ansvar, inte att vara auktoritär. Förresten tror jag att de flesta har förfasats över Supernanny, inte att de tillämpat hennes metoder.
CATHRINE: Nja, jag känner till föräldrar som tillämpar time out efter att ha sett "Supernanny", time out förekommer till och med på svenska dagis.

En time-out kanske är effektiv?
KATERINA: Visst ska man kunna ta ett slags time-out, ett bråk måste kunna avbrytas. Man kan också göra en omvänd time-out, som att föräldern går in i ett annat rum och stänger dörren, det har jag själv gjort och det var väldigt effektivt. Man säger till barnet att vi pratar igen när du har lugnat ner dig. Men jag gillar verkligen inte gamla tiders "skamvrår".
MARTIN: I vissa fall måste en ond cirkel brytas. Om ett barn slåss med andra barn, då gör man bara barnet en otjänst genom att låta det vara kvar. Gå i väg med det barnet, men tvinga det inte att vara ensamt i ett rum eller sitta på en särskild stol. Föräldrar ska inte ha ett rum eller en särskild stol där man tvingar barnet att stanna kvar. Det skapar mer problem än löser konflikter.
CATHRINE: Jag är också tveksam till time-out. Det viktiga är att prata om konflikten när det lugnat ner sig och hitta en lösning tillsammans med barnet. Vilka bråk är vanligast mellan föräldrar och barn?
KATERINA: Flest frågor handlar i alla fall om läggningen. Jag tycker samsovning är en skön metod. Alla lägger sig i samma säng och så sover man. Det har funkat jättebra för alla våra barn. När de blev fyra-fem år, då började de sova i sina egna sängar och alla har sovit som stockar.
CATHRINE: Fast samsovningen har sina nackdelar. När barnet börjar snurra runt och sparka på nätterna, då kan en förälder inte sova. Föräldern flyttar då ut och sover i barnets säng, sedan börjar förhållandet mellan föräldrarna att knaka.
MARTIN: Har man småbarn kan man väl göra som man vill, men äldre barn som vägrar lägga sig eller kliver upp hela tiden, sådant kan slå sönder vardagens rutiner. Då är min rekommendation att ständigt föra tillbaka barnet till sängen.

Vissa debattörer hävdar att dagens barn är överaktiverade, att de inte klarar att hitta på något på egen hand. Håller ni med?
KATERINA: Absolut, dagens föräldrar tävlar i hur många aktiviteter barnet ska delta i. Om föräldern gör något eget, som att sitta framför datorn, då kommer det dåliga samvetet och så börjar man aktivera barnet igen. Låt barnet ha tråkigt en stund, då kommer det snart på något eget att göra.
MARTIN: Jag tror att de som driver denna åsikt tillhör gruppen välbeställda föräldrar, de som har möjlighet att överaktivera barnen. Majoriteten av de svenska barnen har varken mer eller mindre att göra i dag jämfört med tidigare.
CATHRINE: Håller jag med om. Och debatten leder ju till att en massa föräldrar som inte har råd att skicka sina barn på rid- eller tennisläger får dåligt samvete.

En del föräldrar klagar i hemlighet över att det är så tråkigt att leka med barnen. Vad har ni för råd till dem?
KATERINA: Det är en modern myt att föräldrar ska vara barns lekkompisar. Det värsta jag vet är att krypa runt i sandlådan med spaden, det får barnen göra med sina egna kompisar. Jag är mamma och fixar mat och står för kärleken och tryggheten.
MARTIN: Leken är viktig. Särskilt när jag träffar familjer med stora konflikter, då är leken en väg till bygga upp en relation. Leken är ingen nödvändighet, men ett bra medel. Det gäller att avsätta en bestämd tid när man gör något tillsammans.
CATHRINE: Att leka är inte det viktigaste, utan att vara tillsammans hemma. Då kan man prata med varandra lite då och då, leken kommer automatiskt.

Vi måste ju prata om maten, att barn är så kräsna. Det är väl ett ständigt bekymmer?
KATERINA: Barn kan leva på köttbullar och makaroner tills de flyttar hemifrån. Det är vi vuxna som har en idé om att mat ständigt måste varieras, men så tänker ju inte barn. Släpp konflikten annars kanske du får en matvägrare.
CATHRINE: Ja, barn lär sig testa olika sorters mat med tiden, det finns ingen anledning att försöka pressa dem.
MARTIN: Visst är det bra att föra in varierad kost för barn, men om du får en återkommande konflikt om maten, då förlorar du mer än du vinner.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag