Kan en ettåring gå?

Expressen kunde det. Det var den 16 november 1945. Expressen fyllde ett och från spårvagnar, bussar och reklampelare över hela landet kunde man läsa följande glada nyhet:

EXPRESSEN

en ettåring som redan g å r

Från plakaten lyste en bild på ett litet rosigt barn som nyfiket och med stora blå ögon betraktade sin omvärld."En ettåring som redan går", hette det. Och går gör hon än. Det var Charlotte - själva symbolen för tidningens första födelsedag. Det är inte utan nöje som jag i dag kan meddela att hon fortfarande går. Mycket också, långa promenader i skog och mark. Och inte bara det. Hon åker även skidor och långfärdsskridskor. Och spelar tennis.

En bättre startflicka

än lilla Charlotte kunde Expressen med andra ord inte ha valt. Då - som liten - hette hon Charlotte Colliander. I dag är hon gift von Hofsten, är 59 år och bor i Täby norr om Stockholm. Att det blev just hon var en ren till- fällighet. 1964 blev Charlotte A-student vid Östra real i Stockholm. Expressens direktör Bertil Norgren gratulerade med ett guldarmband med getingberlock... - Jag tror det var så att bilden satt i fönstret på en fotoaffär. Sen råkade någon från Expressen gå förbi och se den och tycka att jag skulle passa bra. Visst gjorde hon. Och i Expressens jubileumsnummer den 16 november 1945 fanns också ett stort bildreportage, där man kunde se tidningens första affisch-flicka leka med 3-åriga cocker spanieln Toddy hemma på Värtavägen 21 i Stockholm: Artikeln började så här:

"Låt oss presentera lilla fröken Charlotte Colliander för er. Det skadar nämligen inte alls att ni får bli en smula bekant med henne, eftersom hon under den närmaste tiden kommer att titta ner på Sveriges folk från alla möjliga håll. Passagerarna på Stockholms spårvagnar och bussar kommer att sitta och småmysa åt Charlottes glittrande ögon på samma sätt som gruvarbetarna i Kiruna och gåsätarna i Malmö. Charlotte Colliander är kort sagt den 1-åriga Expressens egen reklam-flicka!"

...och ute på skolgården möttes hon av ett stort plakat där det stod: "En 19-åring som redan flyger i höjden".

Det kan man kalla

pukor och trumpeter. Att hon sen inte hade hunnit fylla ett år själv var det ingen som brydde sig om. - En sötare och snällare unge går inte att leta upp, förklarade mamma Yvonne. Och så var det förstås. Pappa Bengt var kapten i det militära och jobbade i det stora försvarskomplexet tvärs över gatan. 1958 utsågs han till militärattaché i Helsingfors. - Då flyttade vi dit hela familjen och så fick jag gå i skolan där, berättar Charlotte. Efter tre år i Finland blev det Sverige igen och 1964 tog hon studenten på Östra real i Stockholm. A-flicka också då och på ett plakat ute på skolgården stod:

En 19-åring som redan flyger i höjden

Expressens direktör Bertil Norgren gratulerade med ett guldarmband med getingberlock och dan därpå - över tio spalt - kunde man läsa att Expressens ettåring nu hade tagit studenten. - Det glömmer man inte så lätt, skrattar Charlotte. Och berlocken från Expressen - den har jag förstås kvar. I dag är Charlotte 59 och arbetar på ett dataföretag. Och getingberlocken som hon fick av Expressen som examensgåva har hon förstås kvar.

Efter studenten

väntade Stockholms universitet. Där tog hon en fil kand och började arbeta som programmerare. En vacker dag i slutet på 60-talet blev hon så bjuden på stor bal på Sjökrigsskolan på Näsby slott av en ung och reslig sjöofficer som hette Gustaf von Hofsten. - Han var himla trevlig också, säger Charlotte. Och så minns jag att han dansade så bra. 1970 gifte de sig och flyttade till Täby. Där bor de fortfarande. Barnen är dock utflugna för länge sen. Själv är hon systemansvarig på ett dataföretag i Stockholm, medan Gustaf hunnit gå i pension som kommendör av första graden - näst under amiral. När hon inte sitter vid datorn, åker hon skidor och skridskor, spelar tennis och lyssnar på gladjazz. Fortsätter att gå också - precis som tidningen hon för snart 60 år sedan gjorde sån lysande reklam för.