Carl Wachtmeister är en äkta greve från Småland, släkt på långt håll med Ian Wachtmeister.
- Jag är adlig, men jag har försörjt mig sen jag var 15, betonar han. Jag har just ingen kontakt med min familj. Jag har skickat något julkort.
Carl Wachtmeister vaknar vanligtvis i skogen. Han rullar ihop liggunderlaget och sovsäcken och cyklar i väg på sin riksha - cykeltaxi - från Indien. Han köpte den begagnad i Köpenhamn.
- Den är snart sönderkörd. Jag behöver en ny, och har startat en insamling på Facebook. En sån här kostar runt 50000 kronor.
- Jag sover i skogen för där får jag vara i fred. Visst kan jag känna mig utsatt. Och det är obehagligt om det börjar regna, eller blir för kallt - min sovsäck klarar inte minusgrader.

"Jag vill vara en förebild"

Greve Carl har trampat cykeltaxin - som rymmer tre-fyra passagerare - i nio år. Mest i Sverige, men även Danmark runt och i New York.
En tur kostar tio kronor minuten. Cykeln är fullklottrad med vänliga hälsningar och visdomsord.
- Gymnasieelever är nog mina vanligaste kunder. Och folk på väg hem från krogen.
- Jag cyklar mellan tre och fem mil om dygnet, så konditionen är på topp. Men det sliter på kroppen att leva så här.

"Jag cyklar för att överleva"

Just nu rullar han omkring i Uppsala. Sen väntar Sigtuna, och Stockholm till jul.
- Många tror att jag är en förmögen och excentrisk greve som gör det här för skojs skull.
- Men jag cyklar för att överleva. Pengarna räcker till mat, men mitt mål är att spara för att en dag kunna skaffa bostad och betala mina skulder.
- Samtidigt vill jag vara en förebild: ett miljövänligt alternativ.
Innan Carl Wachtmeister började trampa cykeltaxi reste han runt i Asien.
- Jag har engagerat mig genom åren för ett självständigt Tibet, och satsat allt på ideellt arbete. Jag investerade i ett miljöprojekt i Tibet, som inte blev av. Jag la ner tre års gratisarbete.
- Jag tog ett banklån. Sen jag kom hem från Tibet för tolv år sen har jag varit skuldsatt, och oftast hemlös.

Många ideér

Journalisten Marianne Hamilton lärde känna Carl Wachtmeister i samband med en gudstjänst i Uppsala då han kom in i kyrkan för att värma sig.
- Han är väldigt ödmjuk, berättar hon. Stolt och snäll och artig. Det har jag fått bekräftat av flera som känner honom.
- Det gör mig urförbannad att han ska behöva sova under en gran i skogen, att vi har ett sådant kallt samhälle.
- Sen är det fruktansvärt att folk har mage att stjäla av de få tillhörigheter han har. Jag gav honom ett par varma handskar, men någon tog dem.
Då och då har Carl haft tak över huvudet: i en studentkorridor, i en kolonistuga, på ett härbärge för hemlösa.
Han har aldrig haft missbruksproblem.
- Och jag har inte ärvt några pengar. Det går såna rykten.
Carl Wachtmeister har ett företag: Uppsala cykeltaxi. 2008 tjänade han 32 530 kronor, och betalade 2 466 kronor i skatt.
Han jagat ständigt andra jobb. Han har gjort inhopp på bondgårdar, och inför vintern har han sökt arbete i skogen.
- Jag vill göra rätt för mig, säger han bestämt.

Drömmer om egen gård

Han har idéer om att utveckla taxiverksamheten. Kanske ska han fästa solfångare på taket? Eller erbjuda färdtjänst?
Hans förebild är Dalai lama som han träffat en gång.
Men det är ändå inte det största ögonblicket i hans liv:
- Det var en natt i Nepal när jag blev vän med några gatubarn som byggt ett hem av skräp på en soptipp. De grillade och åt fåglar de dödat med slangbella.
- En av pojkarna gav mig en glasbit, slipad som en diamant, som han hittat på soptippen. Det är det finaste jag fått.
Vad drömmer du om?
- Att ha en egen gård och driva ett ekologiskt jordbruk.