- Vi har exempelvis Gustav IV Adolf som slog upp två förlovningar på 1790-talet. Först förlovade han sig med en prinsessa från Mecklenburg i Tyskland. Sedan dumpades hon rätt oceremoniellt för ett politiskt mer fördelaktigt parti, nämligen den ryska kejsarinnan Katarina den storas sondotter storfurstinnan Alexandra.

Kostade en stad

Förlovningar förr var mycket mer lika äktenskap och var därför svårare att bryta. Den uppbrutna förlovningen innebar att Sverige fick lämna ifrån sig staden Wismar, som Sverige ägde då, i pant till Mecklenburg i 100 år.
När den svenska delegationen gav sig i väg till Ryssland för att tillkännage, eklatera, förlovningen ville inte den 20-årige Gustav IV Adolf längre förlova sig så länge storfurstinnan fortsatte att vara grekisk-ortodox.
- Det här var väldigt pinsamt för det skedde samma dag som förlovningen skulle eklateras. Kejsarinnan och hennes hov satt uppklädda till tänderna och väntade på att den kungliga delegationen skulle komma, men den kom inte.

Skilde sig

Slutligen gifte sig kungen med den tyska prinsessan Fredrika av Baden, ett giftermål som slutade i skilsmässa.
I äldre tid var förlovningar statsangelägenheter och det hände att förlovningar bröts men av politiska skäl.
- Det här är mer en 1900-talsversion om man säger så. Under 1900-talet har prinsessor relationer där känslorna kommer in mycket tydligare. Ett exempel är engelska drottningen Elizabeths syster Margaret som förälskade sig i en officer, Peter Townsend, säger historikern Fabian Persson.

Irene Christensson