Det kommer inget ljus från platsen där den åtalade Toni Alldén sitter. Till och med när han i går försökte be Carolins anhöriga om förlåtelse verkade han tycka mest synd om sig själv.
Han nämner hela tiden den han dödat vid namn. Hon är alltid "Carolin". Aldrig "kvinnan" eller "den döda kroppen".
Men han visar inget av den korthuggna men djupa medmänsklighet som präglat de andra män intresserade av jakt, fiske och släpvagnar som framträtt under rättegången.
De har varit ljuspunkter: jaktkamraterna, mannen med detaljminnet som den 12 september låg med sin bil bakom en Audi med släp som körde konstigt, hundägaren som hörde två skott i natten.
Och så Kurt Väyrynen, 65, som i går berättade om blodet vid 58:ans rastplats, fyndet som satte fast den som dödat Carolin Stenvall.

Liksom de andra klädde han inte upp sig för att han skulle till rättssalen. Här låter man vinterjackan, fleecetröjan och kängorna vara på.
Det ger tyngd, liksom omtanken, viljan att hjälpa Carolins anhöriga att få veta vad som hänt.

Kurt Väyrynen vittnade om att han for och fiskade med hustrun i Skrövån, vid 58:ans rastplats, dan efter att Carolin försvann.
Det var så fint väder. Sol och tio grader varmt.
Hustrun stannade plötsligt upp och sa: "jag ser något på vägen".
- Då såg vi den stora blodfläcken.
De trodde att det var någon som tjuvjagat, men fick på kvällen höra på radion om Carolins försvinnande.
- Jag hade svårt att sova på natten. Så vi for upp på måndag morgon till Gällivare och anmälde det här på polisstation.
Det var Kurt Väyrynen och hans hustrus omtanke om Carolin, en människa de aldrig träffat, som löste gåtan med hennes försvinnande.

Gällivares två åklagare Ulrika Schönbeck och Anette Ölmbro har tillsammans skött sin del av rättegången mot Toni Alldén med imponerande pondus och fingertoppskänsla.
De har varit ljuspunkter, nästan overkligt vackra och smarta och professionella.

De har utrett mordet på Carolin Stenvall på ett sätt som jag inte tror någon annan kunnat göra bättre. Under rättegången ställde de tuffa frågor som behövde ställas, samtidigt som de visade omtanke om de anhöriga.

Carolins mamma, pappa, syster, svåger och pojkvän har vågat vara med, och vara kvar, när det fruktansvärda som hänt beskrivits. Hennes syster Annika beskrev i går med få ord hur ofattbart det är som drabbat familjen. En ljuspunkt har varit den gemensamma insikten att så här ska inte någon på denna jord behöva sluta sitt liv.

Toni Alldén för sin del har varit kvar i mörkret, alldeles ensam. Ibland har inte ens hans egen advokat verkat vara på hans sida.