Att Alldén hyrde in Leif Silbersky för en kvarts miljon skattekronor hjälpte inte. Hovrätten till och med skärpte domen så att Carolin Stenvalls pojkvän, han som anmälde henne försvunnen, räknas som nära anhörig.
Han får 50 000 kronor i skadestånd.
Just den detaljen visar två saker: hur allvarligt det svenska rättssystemet ser på det som hände Carolin Stenvall, och hur man gradvis lärt sig att respektera de anhöriga till mordoffer.
I dag firar glada svenskar landet runt midsommar. För Carolin Stenvalls närmaste är det långt till den sorglöshet alla önskar sig en sådan här dag.
För dem finns fortfarande alldeles för många frågor.
Vad hände egentligen?

Enligt en artikel i Piteå-Tidningen nyligen tror polisen i Gällivare inte att överfallet på Carolin skedde vid rastplatsen Stenbron, som Toni Alldén påstår.
Anledningen är att det var mycket folk i rörelse denna eftermiddag och inte en enda människa har sett Alldén, hans bil, eller Carolin.
Därför tror polisen att Carolin efter att ha parkerat tagit en promenad för att sträcka på benen.
Inne i skogen, där ingen sikt från rastplatsen finns, kan hon ha stött på Alldén som kommit från ett annat håll.
"Vad som därefter hänt är höljt i dunkel - till dess Carolin blir skjuten i beckmörkret vid rastplats 58:an vid 23-tiden samma kväll", skriver Piteå-Tidningens Jan Westerberg.
Det här är frågor som måste vara outhärdliga för Carolin Stenvalls anhöriga.
De är fruktansvärda även för oss som följt fallet på avstånd.

De antyder ett tänkbart händelseförlopp som liknar den tortyr Ulf Olsson utsatte tioåriga Helén Nilsson för.
Själv var min första tanke när Toni Alldén erkände att han dödat Carolin Stenvall att det handlade om ett sådant scenario. Som i fallet Engla Höglund - en man som råkar stöta på en kvinna, ett barn, och ser ett tillfälle.
Sen har jag blivit mer osäker. Alldéns historia om en incident vid Stenbron har han lyckats placera som den gängse, den som hela tiden återberättas som sanning.
Det Alldén har gemensamt med Olsson och Anders Eklund, som dödade Engla, är alldagligheten, förmågan att sjunka in i bakgrunden. Viljan att till varje pris dölja vem han egentligen är, det han gjort.
Toni Alldén hade förmodligen lyckats att för alltid dölja det han gjort om inte Kurt och Anette Väyrynen dagen efter hittat blodpölen på platsen där Carolin Stenvall enligt hovrätten avrättats med först ett skott i ryggen medan hon stod upp, sedan ett dödande skott i huvudet.

I hovrättsdomen står det svart på vitt - polisen var inte på platsen och analyserade fyndet förrän 17 dagar senare - ett faktum som gav Alldéns advokat Leif Silbersky det halmstrå han envist tuggade på i hovrätten.
Ännu en fråga som kvarstår: Varför kan polisen - i fall som Pernilla-mordet i Falun, vars lösning hade räddat Engla, och Carolinfallet i Gällivare - inte skilja agnarna från vetet: inte separera alla dessa samtal från vanligt folk som så gärna vill hjälpa till fast de inget vet, från de avgörande tipsen?