I en monarki är familjen själva grejen. En kung och en drottnings främsta uppgift är att skaffa barn som säkrar tronföljden.
Vår nuvarande kung har skött sig exemplariskt. Han gifte sig med en kvinna som blev en utmärkt drottning. Han har tillsammans med henne fostrat en tronföljare som verkar mycket kompetent och är mycket populär.
Man kan bara jämföra med engelska kungahusets katastrofer för att inse hur väl vår kung lyckats med det viktigaste - sin familj.
Om det som står i boken "Den motvillige monarken" är sant, eller om en del är det, har det bakom kulisserna funnits stora problem. Och det är främst Silvia Sommerlath, som var 32 år när hon gifte sig med kungen 1976, som tvingats hantera dem.
Hon kan inte ha vetat vad hon gav sig in på.

Hon kom ensam till Sverige, utan att kunna språket, utan att ha egna vänner eller släktingar här. Och hamnade i vad grevinnan Alice Trolle-Wachtmeister i TV4:s Bernadotteserie tidigare i år beskrev som "ett oerhört manligt hov".
Man kan ju nu undra exakt vad hon menade med det.
Men man fick en aning genom de osannolika bilderna på Expressens webb-tv i går eftermiddag från älgskogen i Västra Götaland. Synbarligen på gott humör babblade kungen på, ibland med ett förtjust leende, om "boken som kommit till min ära", "rubriker som inte är så där jättetrevliga" och om att "vända blad".
Hur lever man med en sådan man? Det kan jag inte svara på.
Kungen nämnde lite snabbt i svadan att han "talat med min familj och med drottningen". Men lyssnar han?
Många skribenter, ofta påverkade av fördomar om "det tyska", har genom åren trott att Silvia är den som styr och regerar på slottet. Det tror jag är helt fel.
Ingen säger emot en kung.
Kung Carl XVI Gustaf verkar göra precis som han vill, och vad ska en kvinna av enkel börd kunna sätta emot det, även om hon är gift med honom? Det finns en ojämlikhet i deras förhållande som man aldrig kan komma ifrån.

I boken "Den motvillige monarken" nämns Silvia knappt. Kungens liv med sin hustru är som ett stort, tomt hål mitt i berättelsen, som ska vara en biografi. Det är oerhört märkligt.
Det som ändå gör att boken inte framstår som riktigt snaskig, eller elak, är att den framställer kungen som snäll, glad, lättledd och ganska passiv. Det är det dåliga sällskapet som förlett honom.
Att döma av hans framträdande i går hade han själv ganska roligt åt det "som har hänt långt tillbaka i tiden".
Att det finns en ständig tillgång på kvinnor för en prins, en kung, en kändis, en sportstjärna, verkar uppenbart. Men i dagens samhälle där allt syns, skvallras om på nätet eller fotograferas med mobilkamera, finns större krav på offentliga personer att ta ansvar för vad de gör.
Och för sina närmaste.

Jag har träffat drottning Silvia ordentligt, längre stunder, fyra- fem gånger. Varje gång har jag slagits av hur osäker hon verkar, bakom den perfekta fasaden, och den omgivande uppvaktningen.
Jag har tyckt mycket om henne varje gång, känt att hennes engagemang för utsatta unga flickor, mot droger, mot barnpornografi, har varit äkta och djupt känt. Men när hon talade inför FN var hon lika darrig som kungen. Och hon verkar ibland inte veta hur hon ska bemöta någon som behandlar henne som en jämlike.
Osäkerheten märks också på hur hon försökt bevara sin ungdom och sin figur. Bakom de perfekta klänningarna och frisyrerna tror jag det finns en människa som på många sätt har det lika svårt som sin make att uppfylla alla krav.
Om kungen står i skandalboken:
"Drottningen är den viktigaste personen i hans liv. Han älskar och är beroende av henne, och gör ingenting utan att prata med henne först".
Det syntes också i Bernadotteserien, kontakten, närheten dem emellan.

Om eskapaderna i boken funnits på riktigt, så ligger de som kungen sa i går i förfluten tid. Det kan vara något som kungen och drottningen lämnat bakom sig.
Men det finns ändå smärtpunkter i det här, det tror jag alla som inte vuxit upp på Haga slott begriper.
Hur ska drottning Silvia agera nu? Jag tror att hennes handlingsutrymme är mycket litet. Hon håller fast vid sin make, även om det säkert stormat bakom stängda dörrar.
Medan kungen åker till Kina på söndag på ett veckolångt besök, är drottningens kalender på hovets hemsida märkligt tom. Men den 17 november ska hon till Bryssel och delta i en expertkonferens om sexuell exploatering av barn på nätet.
Drottningen som fyller 67 i år håller fast vid sina hjärtefrågor.