Jag tror att Christine Schürrer, 32, redan gett upp hoppet.
Den som är oskyldig, eller kämpar för att bli trodd på som oskyldig, skulle aldrig bete sig som hon gör i rättssalen.
Den tyska kvinnan lägger all sin energi på att verka oberörd. I går gäspade hon stort - mitt i den förra pojkvännens berättelse om hur han kom hem och hittade sin sambo och hennes barn sönderslagna i hallen.
Herregud.
Bara det måste få hovrättens ledamöter övertygade om att de måste göra allt som står i deras makt för att få henne fälld.
I dag ska Schürrer själv höras. I polisförhör och i tingsrätten har hon på viktiga punkter vägrat svara, eller sagt saker som "Pippi Långstrump", när frågorna blivit besvärande.
Samma taktik i dag, och det är kört.
Jag har en känsla av att Christine Schürrer inte bryr sig särskilt mycket.
Hon ler ofta under rättegången, och det är i kommunikationen med de tre häktesvakterna de största leendena kommer.

Hon verkar också stå på god fot med sin advokat Per-Ingvar Ekblad. Alla som läst i polisutredningen om tyskans torftiga och ensamma liv i hyresrummet i Stockholm före morden inser att hon inte på länge haft så många nära och fasta relationer.
Jag tror också att hon är nöjd över att för alltid (han sa i går att "det här är bilder jag kommer att få leva med hela livet") blivit ihopkopplad med den unge man som hon kallar sitt livs kärlek.
Han kallar henne en semesterflört han önskar ogjord.
Nu är hon hatad, men i brist på älskad är det kanske bättre än inget alls?
"Hon måste vara störd", säger åhörarna i pauserna om Schürrer, när hon sitter och bläddrar i sina papper och låtsas strängt upptagen medan tre unga människor på andra sidan rättssalen kämpar med att förklara hur de fått sina liv förstörda.

Jovisst, om man läser om de nio symptom på borderline personlighetsstörning som finns, varav minst fem måste uppfyllas för att få diagnosen, kan man konstatera att Christine Schürrer verkar ha allihop.
Skräck för separationer. Relationer där hat och kärlek byter plats. Svag självkänsla. Impulsivitet som kan leda till allvarliga konsekvenser. Upprepade självmordsförsök. Tvära känslokast. Tomhetskänsla. Dålig kontakt med verkligheten. Orimlig intensiv vrede.
Utdragen ur Schürrers journal från södra Stockholms psykiatri där det framgår hur hon mellan 16 oktober och 20 december förra året proppas full med Cipramil, Oxascand, Propavan, Imovane, Zoloft och Lergigan efter ett självmordsförsök är sorgliga.

Ingen har ens ställt frågan om denna absurda cocktail på något sätt kan ha bidragit till tragedin några månader senare.
Sista anteckning i journalen:
"Pat. i livet men föremål för utredning av ett grovt brott".