Den 5 mars 1960 var en sorgens dag i Kubas huvudstad Havanna. Det var ovanligt kyligt för årstiden, och himlen var gråmulen, vilket passade scenariot väl. Dagen före hade minst 76 människor omkommit när det franska fartyget La Coubre, fullastat med belgiska vapen, totalförstörts av två massiva explosioner i Havannas hamn.
Fotojournalisten och före detta modefotografen Alberto Diáz Gutiérrez, med artistnamnet Korda, fanns på plats i ett gathörn vid Colóns kyrkogård för att bevaka sorgeceremonin för dagstidningen Revolución. Händelsen beskrivs detaljerat av författaren Michael Casey i den nya boken "Che's afterlife".
Korda tog bilder av premiärministern Fidel Castro, som ett år tidigare erövrat makten efter ett flerårigt gerillakrig mot Kubas diktator Fulgencio Batista. Han tog också en serie bilder på två celebra gäster: de franska filosoferna Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.
Plötsligt syntes en annan person vid sidan av Castro. Det var centralbankens chef Che Guevara, klädd i bomberjacka av skinn med dragkedjan högt uppdragen och på huvudet den redan välkända baskern med en stjärna mitt fram.
Michael Casey skriver: "Innan han satte sig, stannade han till, en orolig himmel bakom honom, och såg med spänd uppmärksamhet ut över folksamlingen. Föga anade han att hans blick gick rakt in i Kordas trogna Leicakamera."
Fotografen tryckte av en gång och hann vända på kameran för ytterligare ett knäpp innan Che Guevara satte sig ned. Två rutor. Ögonblicket hade passerat.
Nu fanns det på svartvit film. "Det mest kända fotografiet i världen", som det kom att kallas av Maryland Institute College of Art i Baltimore, USA, eller Guerrillero Heroico, som blev dess officiella kubanska namn.

Historien om Ernesto "Che" Guevara är rafflande; den unge argentinske schackentusiasten och poesiälskaren som blev rugbyspelare, studerade till läkare, och sedan blev beundrad och fruktad kubansk revolutionsledare, fängelsedirektör, bankchef, industriminister och revolutionsledare igen.

På svenska biografer visas just nu Steven Soderberghs filmer "Che - argentinaren" och "Che - gerillaledaren" med Benicio del Toro i huvudrollen.
Lika fascinerande är berättelsen om fotografiet. Bilden av rebellen säljer vad som helst och kan betyda vad som helst, beroende på vem du frågar. Trisha Ziff, kurator för en turnerande utställning om bilden av Che, säger till BBC News:
- Che Guevara är ett varumärke. Och varumärkets logga är bilden, som representerar förändring. Bilden finns på allt från läsk till bikini.

I Adriana Marinos och Douglas Duartes dokumentärfilm "Personal Che", som kom 2007, syns nynazisten Stefan Siebel i Chetröja. Han har fastnat för slagordet "fosterlandet eller döden". Och i Polen vill jämlikhetsminister Elzbieta Radziszewska införa förbud mot all "totalitär propaganda", vilket enligt The Telegraph skulle kunna innebära totalstopp för t-shirts med Che Guevara.
Det stiliserade porträttet kan bäras som mönster på en bikini av fotomodellen Gisele Bündchen och som smycke runt halsen av skådespelaren Johnny Depp, kan sälja läsk i Bolivia, fotbollsflaggor i Tyskland, glass i Australien, snowboards i Schweiz och luftkonditionering i Peru.

Vad är det som har gjort att porträttet fortfarande lever ett eget liv efter snart 50 år? Konsthistorikern David Kunzle på UCLA-universitetet i Los Angeles poängterar i sin bok "Che Guevara: Icon, myth and message" att bilden innehåller "estetiska magneter". De utgörs av skägget, håret och stjärnan i baskern. De inte bara drar åt sig blickarna, de gör det också möjligt att utveckla bilden, förvandla den till konst.
Pelle Körberg, varumärkesexpert och författare till boken "Varumärke i världsklass", menar att Chebildens grafiska styrka spelar stor roll.
- Jag tror också att mystiken kring hans person är betydelsefull. Vem var han? Vad stod han för? Det finns en laddning som skapar attraktionskraften, en historia som vi inte riktigt har koll på. Vi har en vag känsla av att han står för en frihetsrevolt, att han var en frihetskämpe, men inte mycket mer, säger han.

Korda gillade det andra knäppet av Che mest, men där stack det upp en mans huvud bakom axeln, så han valde det första och skar bort profilen av en man till vänster och en del av en palm till höger.
När redaktörerna på Revolución struntade i Che och valde att publicera bilder på Castro, Sartre och de Beauvoir i nästa dags tidning gjorde de ett historiskt misstag. De gjorde en nyhetsvärdering. De kunde inte se bildens tidlösa kvalitet.
Korda satte upp den refuserade bilden på väggen i sin ateljé. Inte förrän ett år senare, när Dr Ernesto Guevara skulle föreläsa på universitetet, publicerades bilden i en tidningsannons.
Det skulle dröja sju år till det internationella genombrottet. Bara månader innan Che Guevara 1967 greps och avrättades av bolivianska regeringsstyrkor och kubansk-amerikanska CIA-agenter, skrev journalisten Jean Lartéguy ett dokument om gerillarörelsen i Latinamerika. Artikeln illustrerades med bilden av Che och publicerades i Paris Match juli 1967.

Den italienske vänsterpublicisten Giangiacomo Feltrinelli hade samma år köpt rättigheterna till rebelledarens dagbok och fått tillstånd att använda Kordas bild - utan betalning. Efter Ches död hösten 1967 gav han ut "Dagbok från Bolivia" i Italien med Guerrillero Heroico på omslaget.
Samtidigt omvandlade den irländske konstnären Jim Fitzpatrick fotografiet, genom att förstärka kontrasten till max och därmed få bort skuggorna. Resultatet blev den grafiska bild som blivit mest känd. Han tryckte tusentals affischer i svart och rött och gav bort till alla som ville ha, utan krav på upphovsrätt. Därför dök hans version av Chebilden upp vid studentrevolten i Paris 1968 och andra protestaktioner det året.
- Jag formgav dem med avsikten att de skulle föröka sig som kaniner, sa Fitzpatrick till BBC News i oktober 2007.
Han lyckades. Bilden slog an exakt rätt ton. Den blev en världssuccé. Det skägg och axellånga hår som Che Guevara och hans rebeller bar 1960 för att skilja sig från de snaggade amerikanska soldaterna hade åtta år senare blivit trendigt i västvärlden. Beatles, Beach Boys, Bob Dylan och så småningom alla unga män lät håret växa.
Skulle porträttet ha fått samma genomslagskraft om Che Guevara hade varit ful? Pelle Körberg tvekar:
- Både ja och nej. Det vackra ligger nog inte i hans utseende. Men kopplat till hans sak och hans historia har det symboliska blivit vackert.
Den amerikanske författaren och journalisten Christopher Hitchens svarar på samma fråga i "Personal Che":
- Hade han sett ut som Sancho Pancha hade vi aldrig haft den här konversationen.

Under årens lopp tjänade Giangiacomo Feltrinelli förmodligen många miljoner på bilden, men Korda krävde honom aldrig på pengar, eftersom han hade gett sitt tillstånd. Men när journalisten Christophe Lovigny från The Independant besökte Korda i hans hem i Havanna 1994 kunde man ana en viss bitterhet.
- Om han hade betalat mig bara en lire för varje reproduktion, skulle vi ha fått miljoner, säger han.

Fotnot: I maj 2009 kan du gå in på http://13-3.se/cheyourself, och göra en egen Guerrillero Heroico med ett porträtt av dig själv...och låta det betyda vad som helst.