Bara minuter före Isaf-styrkorna skulle köra ut på vägen mellan Mazar-i-Sharif och Kabul upptäckte några pojkar den fjärrstyrda bomben. - Den låg där för Isaf. Det är tveklöst, säger den afghanske polisen Idris Raheb. Hans ord får det att knyta sig i magen. Vi kom på samma väg med en svensk Isaf-enhet dagen före. Bomben kunde lika väl ha varit ämnad åt dem.
De tre pojkarna var ute i går morse för att samla ved till spisen. Då fick de plötsligt syn på en gul plastdunk med ett långt snöre som låg under en bro, på den vältrafikerade vägen mellan Mazar-i-Sharif och Kabul. De förstod direkt att det var en bomb.
När de fick se en bil komma körande började de att skrika för att stoppa den, men den stannade inte. Ett par minuter senare kom en motorcykel. Föraren fick syn på de skrikande pojkarna och stannade. När han såg bomben körde han i ilfart bort till poliserna vid vägspärren en kilometer bort.
- Han var ordentligt uppskrämd. Jag och fyra poliser till gick bort och tittade. Det var en bomb med fjärrutlösare. Det är första gången det händer på den här trafikerade huvudvägen. Det här är helt klart på grund av valet, säger polis Idris Raheb.
"Kör här varje morgon"
Han berättar att minuterna senare kom de internationella Isaf-styrkorna som svenskarna ingår i.
- De kör den här vägen varje morgon. Och eftersom bomben hade fjärrutlösare är det klart att den var ämnad för dem. De här människorna vill inte döda afghaner, säger Idris Raheb.
När jag och fotograf Jonte Wentzel kom fram till avspärrningen där Idris Raheb befinner sig hade det gått sex timmar sedan bomben hittades. De tyska Isaf-styrkorna befann sig fortfarande runt bomben och klockan 20.00 detonerade den under kontrollerade former. Lastbilschaufförerna som varit på väg till Kabul och nu i stället fick stå i en lång kö svor högt.
Krigets verklighet
Där och då blir det verkligt att krig handlar om minuter och tillfällen. Dagen körde vi själva i följe med den svenska samverkansenheten på den här vägen, halv tio på förmiddagen. Bomben skulle lika gärna ha kunnat legat här då. Då hade jag fått skriva om en nyhet jag hoppas slippa rapportera om. Eller så hade jag inte skrivit alls.
Nu blev det inte så, men varje vägbomb vi undgår påminner om krigets verklighet. Det här lever de svenska Isaf-soldaterna med under sin mission. Men framför allt är det en del av afghanernas vardag. Hotet om att nästa gång är det min tur, den tysta terrorn, är ett av talibanernas bästa vapen och kan innebära att många undviker att rösta i dag.
Flera bombdåd
De senaste dagarna har Afghanistan drabbats av flera blodbad. Flera bomber har skördat människoliv i södra delarna av landet och i huvudstaden Kabul.
I tisdags dödade en självmordsbombare åtta människor, varav två FN-anställda, och ett femtiotal skadades. I går stormade tre beväpnade män en bank i centrala Kabul som senare sköts ner av afghansk polis. I södra Afghanistan dödades två personer av en vägbomb.
Den afghanska regeringen har sagt till medierna att de inte får rapportera om våldsdåden under valdagen, vilket de har fått hård kritik för.
Den här valdagen kan sluta hur som helst. Det kan bli början på en sann demokrati. Det kan bli ett blodbad.
