Det var den 19 oktober 2004 som Mohammed Ammouri, 8, och Anna-Lena Svenson, 56, mördades på Åsgatan i Linköping.

Nu har det snart gått åtta år – men polisen jagar fortfarande en dubbelmördare.

Och nu kan polisen ha fått upp ett viktigt spår. En kvinna hörde av sig till utredaren Jan Staaf i mitten av juli och berättade om att en väninna till henne sett blodfläckar i ett trapphus i centrala Linköping – på själva morddagen, skriver

Östgöta-Correspondenten.

Polisen har säkrat en hel del blod och spår under den långa utredningen - men det här skiljer sig.

Små droppar blod

Blodspåren fanns i en lägenhet bara 3-400 meter från mordplatsen.

– Och blodet hittades på morddagen, det är i väldigt nära anslutning till mordplatsen och är helt i linje med där vi tror att gärningsmannen har rört sig. Så det här har gett lite adrenalin, säger Jan Staaf till Expressen.se.

Blodspåren hittades långt ner på en vägg och var små droppar.

– De satt långt ner på en vägg och det kanske var därför som de inte har städats bort. En vägg kanske inte städas lika väl som ett golv, säger Jan Staaf.

Polisens tekniker lyckades säkra prov som är skickade till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Inom en vecka hoppas man få svar.

Morden kan lösas

Om det visar sig vara dubbelmördarens blod kan utredningen äntligen vara på väg att lösas.

– Om det skulle matcha är det ett oerhört framsteg. Då vet vi var vederbörande har rört sig, gärningsmannen kanske själv bodde i fastigheten. Vi har en ledtråd till, säger Jan Staaf.

Efter flera tips och blodspår har polisens utredare blivit luttrade efter flera negativa besked under den långa utredningen – men nu har man stora förhoppningar.

– Förr eller senare matchar det, så vi får hoppas att det gör det den här gången, säger Jan Staaf.

Att en person väljer att höra av sig till polisen så sent är inte helt ovanligt. Ofta vill vittnen inte bli inblandade i en polisutredning, eller att de inte tror deras iakttagelser är viktiga.

– Ofta väljer de då att inte höra av sig, i stället för att låta oss inom polisen göra bedömningen om en iakttagelse är viktig, säger Jan Staaf.