Så kom till slut revanschen för den gamle skolpolitikern, skriver Torbjörn Nilsson.Så kom till slut revanschen för den gamle skolpolitikern, skriver Torbjörn Nilsson.
Så kom till slut revanschen för den gamle skolpolitikern, skriver Torbjörn Nilsson.
Jan Björklund. Foto: Johan Jeppsson / Ibl Bildbyrå / IBL BILDBYRÅ/IBL IBLJan Björklund. Foto: Johan Jeppsson / Ibl Bildbyrå / IBL BILDBYRÅ/IBL IBL
Jan Björklund. Foto: Johan Jeppsson / Ibl Bildbyrå / IBL BILDBYRÅ/IBL IBL

Björklunds revansch – när den inte spelar roll

Publicerad

En Pisa-mätning hit eller dit är inte så viktigt. Det som avgör Jan Björklunds livslängd som politiker är om han klarar av att göra det strategibyte liberaler fattade beslut om för två år sedan.

I onsdags var det 2059 år sedan Cicero dog.

De högg huvudet av honom. Cicero hade då lämnat Rom i hast, tagit sig till hamnstaden Caieta på italienska västkusten för att försöka fly vidare med båt men blivit sjösjuk - det var ett återkommande dilemma för honom, relationen till vågor - och tvingats vända om.

Till slut satte han sig i sin villa och väntade på statskuppens soldater.

De kom.

Det krävdes, skriver historikern Appianos, tre svingar och en del sågande för att skilja huvudet från kroppen.

Så var sagan all för den vältalige politikern som inte ville att Rom skulle styras av diktatorer. Cicero glömdes bort.

Dock, 1370 år senare ungefär, började en 20-årig poet från Toscana samla på antika manuskript. Francesco Petrarca, som besserwissern hette, kom bland annat över en bunt av Ciceros bortglömda brev och med dem och en del andra dammiga dokument som grund formulerade han tillsammans med sina kompisar en litterär rörelse som kom att heta humanism, ett slags filosofi som gick ut på att det var coolt med klassisk bildning och att Cicero skrev smartast och snyggast. Detta beskrevs sedan som att en ny historisk epok inträtt.

Man kallade den renässansen, alltså pånyttfödelsen.

Just det trodde sig de gamla folkpartisterna uppleva i veckan.

Jan Björklunds pånyttfödelse!

Det vete fan.

Lutande tornet i Pisa

Ostridigt är att resultaten i Timms och Pisa, de två stora mätningar som rankar kunskap bland elever i olika länder, innebär ett trendbrott. Svenska barn har blivit duktigare på matematik och på att förstå skriven text.

Och ja, med tanke på tiden det tar för reformer att ge effekt är det sannolikt mer den blå regeringens än den rödgrönas förtjänst. Om det nu alls beror på politik. Det vet ingen. Och det innebär inte att Jan Björklund har fått en renässans.

Björklunds grej har alltid varit att höja konfliktnivån.

När han sent i livet intresserade sig för skolpolitik hade debatten stagnerat. Det var i början av 1990-talet. Friskolestriden var avgjord och på båda sidor blockgränsen körde man på i samma hjulspår. Då satte sig en grupp tänkare på Lärarnas riksförbund - det lite finare av de två facken - och försökte tänka nytt. De var kritiska till utvecklingen, men lyckades inte nå fram till politikerna. Därför formulerade de nya förslag: en lärarlegitimation, fler möjligheter till karriär för lärare, en gymnasieexamen, tidigare betyg, en ny skollag.

Björklund, färsk och okunnig skolpolitiker, kopierade detta rakt av. Han la till ordet "flumskola" och en dos aggression över 68-rörelsen och så började han hetsförfatta debattartiklar i Dagens Nyheter. Plötsligt var det bråk. Och han mosade varenda socialdemokratisk skolpolitiker.

Att bli vän med facken, det var förstås ett gammal knep - i en bok har Lars Leijonborg imponerat beskrivit hur Göran Persson fick igenom kommunaliseringen av skolan 1989 genom att locka facken med att det fanns mer pengar i kommunerna.

Men, och här kommer grejen, det där fattade så småningom även Gustav Fridolin. 2011, när Björklund genomfört sina reformer, hade facken hunnit bli sura på andra saker.

Gustav FridolinFoto: Patrik C Österberg IBL

Varpå Fridolin kopierade de nya förslagen: mindre byråkrati, färre snabba förändringar, mer likvärdighet mellan eleverna. Så miljöpartisten vann kampen om facken - och väljarna i valet 2014.

Det är det första man måste ta in för att förstå Jan Björklunds situation: i skolpolitiken har facken fortfarande makt.

Det andra är konfliktnivån. Björklunds bästa vapen har alltid varit ilskan. Hans fenomenala förmåga att politisera saker, skapa rubriker, tvinga folk att ta ställning. Men nu har regeringen accepterat många borgerliga reformer - de vårdar till och med inriktningen på mer matteundervisning och vidareutbildning för lärare. De svenska skolpolitikerna är ganska överens. Konflikten är neutraliserad.

Kvar finns ett lite gräl om förstatligande som Björklund försöker få fart på, men det är svårt eftersom alla är ense om att bättre statlig kontroll behövs, de är bara oeniga om exakt hur det ska göras.

Och så finns då diskussionen om likvärdigheten. Att vissa skolor i vissa områden halkar efter. Där tycker politikerna inte exakt lika. Men som journalisten Cecilia Garme redan påpekat i Svenska Dagbladet: det är exakt den debatt som de rödgröna vill ha. För den förlorade ju Björklund redan 2014.

Fromma folkpartister kan alltså tro att Pisa och Timms är räddningen för det krisande parti som nu kallar sig Liberalerna, men tror gör man i kyrkan.

Partiets problem är så mycket mer delikat.

Man kan sammanfatta det så här: De vet vad de gör fel och säger sig vilja ändra på det men saknar helt förmågan att genomföra förändringen.

Det är inget ovanligt fenomen, många människor lider i det privata av detta. Men nu pratar vi alltså om ett helt parti.

Efter fiaskot 2014 gjorde Folkpartiet en total vändning. I valanalysen skrev Mats Persson, påläggskalv från Skåne, att den strategi man haft i tio år måste skrotas. Det här att satsa stenhårt på en eller ett par frågor, att jaga rubriker, hålla våta fingrar i luften och drömma om snabba utspelsklipp, det funkade helt enkelt inte längre. Partiet köpte resonemanget. Nu skulle man i stället skaffa sig en allomfattande liberal berättelse, inrikta sig på den ekonomiska politiken och utifrån den bygga en sammanhängande politik som faktiskt var just liberal.

Det kan vara läge att utvärdera den nya inriktningen, nu när pågått i ett par år. Vad har Folkpartiet gjort för att få till en liberal berättelse?

Bytt namn.

Inget mer?

Jo, det parti som nu heter Liberalerna har hoppat av den del blocköverskridande förhandlingar också, varit näst sist i omsvängningen av migrationspolitiken och försvarat offentliga kostnader i LSS-reformen.

Är det en sammanhängande berättelse?

Nej.

Ska man ha ett hitta en sammanhängande liberal berättelse i dag får man gå till det gamla bondeförbundet. Centerpartiet attraherar dem som vill vara liberaler. Sura moderater och före detta folkpartister. Vad har Centerpartiet gjort för att lyckas?

De har anställt en chefsekonom som är inne och petar i all politik som partiet jobbar fram. De har tagit en principliberal position i migrations- och integrationspolitiken. De har skaffat sig en generation av företrädare som faktiskt tror på den strategi de agerar efter.

Detta det sista är det särskilt pikanta.

Liberalernas problem är att de inte klarar av att förändra sig, fastän de sagt att de ska göra det. Och om partiledning egentligen inte tror på den nya strategin - eller begriper hur man genomför den - då väcks ju den onämnbara frågan. Partiledarbytet. Men usch och nej och fy, det är så himla jobbigt tycker alla - inte bara detta enormt känsliga med Birgitta - hela frågan är obehaglig, den skapar dålig stämning, Jan blir sur, och det vill vi ju inte, nej det bara går inte, vi är så invecklat sammantvinnade i vårt parti, alla lojalitetsband och vänskaper, det blir för rörigt att ta i, läskigt, och vem skulle förresten ta över?

Man ringer till dem och hör deras röster. De tassar och smyger. Jan sitter där han sitter, och lär väl göra det tills han slagit Bertil Ohlins rekord. Längden spelar roll. De vill inte störa honom, inte reta upp honom.

Det är vad de säger.

Ibland låter det som om de försöker få ur sig något de inte riktigt kan fästa i ord. Det är en känsla mellan raderna. Det låter som något Cicero formulerade en gång:

Quous-que tandem abutere, Catilina, patientia nostra?

Hur länge, Catilina, ska du missbruka vårt tålamod?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag