ORO. "Barnen börjar oroa sig för julen så fort det blir december. Många fasar för att det ska bli fylla och bråk hemma." Jenny Säflund arbetar med samtalsstöd med de barn och tonåringar som söker sig till Unga Station, Stadsmissionen. Foto: Martin Von Krogh
ORO. "Barnen börjar oroa sig för julen så fort det blir december. Många fasar för att det ska bli fylla och bråk hemma." Jenny Säflund arbetar med samtalsstöd med de barn och tonåringar som söker sig till Unga Station, Stadsmissionen.  Foto: Martin Von Krogh

Beteendevetaren: Många unga saknar ett tryggt hem

Publicerad
Uppdaterad
Lena, 12, kom till pulkautflykten i trasiga sommarskor av tyg med tunna plastsulor.
Det var åtta minusgrader och moln av nysnö, och hon ville verkligen åka.
På julafton vill hon inte vara hemma.
Jenny Säflund, beteendevetare, hjälper barn och tonåringar som söker sig till Unga Station, Stadsmissionens mötesplats för unga på Södermalm i Stockholm.
Lena, 12, kom till Unga Station tillsammans med skolsköterskan i november i år.
- Det händer att skolpersonal följer barnen hit, berättar Jenny. De ser att barnet mår dåligt men har inte resurser att hjälpa. De kanske har larmat socialen, men inget händer.
Lena var blyg, men samtidigt villig att prata lite. Hennes styvpappa är inte snäll, berättade hon.
"Jag är rädd för honom", sa hon.
Och: "Ibland slår han sönder saker. Så vi har inte så många stolar hemma."

Lena var med
och bakade ett pepparkaksslott med rosa och knallblå kristyr, dekorerat med coola silverkulor. Och hon kom till skid- och pulkautflykten en söndag - halkande genom drivorna i slitna sommarskor.
- Spontant tänker man: Nu går vi och köper ett par nya skor till henne, säger Jenny. Men vi ville samtidigt vara varsamma. Så vi hämtade ett par extrastövlar och ett par tjocka raggsockar, och frågade om det var någon som glömt vinterskor och ville låna.
Då tittade hon upp och sa: "Jag, kanske?"
Och så var hon med och åkte.
Det var så Stadsmissionen lärde känna Lenas mamma. När hon hämtade Lena berättade Jenny och hennes kollegor att Stadsmissionen har fonder man kan söka.
- Ofta är det via fonderna vi får kontakt med föräldrarna, berättar Jenny. Det kan vara lättare att be om hjälp med något konkret än att börja berätta om sina djupt personliga problem.

Mamman lyssnade allvarligt,
och hennes ansikte ljusnade när hon fick höra att hon kunde få en second handcheck, och sen gå och köpa vinterskor till Lena i en av Stadsmissionens butiker.
- Hon var väldigt tacksam.
Men så ändrades hennes ansiktsuttryck och hon sa att hon nog inte kunde det i alla fall.
När Jenny frågade varför skakade mamman bara på huvudet. Men efter en stund berättade hon. Hon skulle inte kunna ta sig till Stadsmissionens butik, förklarade hon, eftersom hon inte har råd med fler bussbiljetter den här månaden. Och kanske inte heller nästa månad.
Då fick hon låna en SL-remsa, och redan nästa dag, som var en måndag, köpte hon ett par varma skor för 50 kronor som hon gav till Lena.

Nu i december har
Lenas mamma kommit till Unga Station flera gånger tillsammans med dottern. Lena får samtalsstöd och mamman hjälp att ringa samtal till myndigheter.
Med Jenny och hennes kollega har Lenas mamma börjat våga tro på och återuppta kontakten med socialtjänsten som nu har godkänt försörjningsstöd för henne.
Den första utbetalningen, som beräknats räcka till mat och hyra, går dock mest till privata skulder.
- Familjen har i dag knappt råd med mat, berättar Jenny.
Mamman levde i ett svårt förhållande med Lenas pappa, som misshandlade henne. Nu är pappan död. Lenas mamma har en ny man som dricker och slår henne, har hon berättat. Mannen är arbetslös.
Lenas mamma är sjukskriven av en läkare men får inte längre någon ersättning av försäkringskassan. Hon har levt på sjukersättning i nästan tio år men blev utförsäkrad i våras.
Jenny Säflund:
- För den här familjen - och många andra - blir det inget extra till jul. Inte en pryl, inget.

Jenny serverar te.
Rummen på Unga Station är varma, hemlika: mjuka soffor, blommiga tapeter, pepparkakshus som barnen har bakat. Och julgran.
Ur stereon strömmar "White christmas". Några tonårstjejer hackar champinjoner till middagen, och en grupp mindre barn leker med bilar runt ett stort dockskåp.
- Barnen börjar oroa sig för julen så fort det blir december. Vart ska jag ta vägen när mamma och pappa börjar dricka och slåss? Vad ska jag säga till kompisarna efter lovet när alla pratar om sina julklappar?
- Många ungdomar som kommer till oss saknar ett tryggt hem och vet inte alltid vart de ska ta vägen när det blir kväll. Vissa har blivit utsparkade hemifrån, andra har det så jobbigt hemma att de väljer att vara någon annanstans.
- I år har vi öppet på julafton för första gången. Det blir ett enkelt julbord och julklappsutdelning.
Jenny och hennes kollegor möter fler och fler fattiga svenskar.
- En diakonissa tog nyligen kontakt med oss. Hon hade träffat en 18-årig mamma som hon trodde behövde hjälp.

När personalen från Stadsmissionen kom till lägenheten satt mamman på en tunn madrass på golvet, medan bebisen satt i en barnstol och åt med diskbänken som bord.
Lägenheten var tom på saker, utom madrassen och barnstolen. Kvinnan, som varken hade släkt eller vänner att vända sig till, fick hjälp med att köpa ett bord och en säng i Stadsmissionens butiker.
Sen fick mamman hjälp att kontakta socialen, och ett ombud från Stadsmissionen följde henne dit - så nu får hon de bidrag hon har rätt till.
- På helgerna träffar hon andra mammor som hon har lärt känna i vår verksamhet för unga föräldrar. De tar en fika på stan och hälsar på hos varandra.
Lena, 12, har fått kompisar och trygghet på Unga Station.
Och kanske tar hon sig dit med sin mamma i morgon, på julafton.
Hon vill i alla fall det.

Fotnot:
Lenas namn är fingerat. Detaljer och fakta i hennes och mammans berättelse är ändrade så att ingen som vänt sig till Unga Station kan identifieras. Du som söker dig till Unga Station är garanterad att det du säger inte förs vidare. Personalen du möter där har tystnadsplikt. Stadsmissionen och Expressen berättar om Lena på ett sätt så att hon förblir anonym.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag